Lundberg och marknadshyrorna

När det gäller Hyresgästföreningen i Göteborg och deras sammankoppling med Rättvisepartiet Socialisterna i form av Kristofer Lundberg är frågan för komplex för att hitta enkla svar. Kristofer Lundbergs engagemang för socialismen i Angered gjorde honom kontroversiell. Inte minst eftersom på grund av hans anställning på partiets tidning Offensiv.
Vid sidan av fallet Kristofer Lundberg och Hyresgästföreningen har jag via mitt nätverk fått länkar till Proletären där Kd-politiker framställs i mindre smickrande ordalag. Humanismen finns inom Kd det är jag övertygad om, men det finns enligt Birger Schlaug även ”mörka stråk” inom partiet.
Läser du Bibeln finns det ju anledning att känna en viss oro åtminstone för de mer ortodoxa krafterna inom partiet.
Tidskriften Offensiv grundades av SSU:are och Rättvistepartiet Socialisterna hetta tidigare Arbetförbundet Offensiv.
Att fingranska Kristofer Lundberg leder kanske inte fram till hela sanningen om vare sig arbetarklassen, samhället eller det politiska landskapet. Det går inte att komma ifrån att granskingen även borde ske mot förbundsordförande Marie Linder – vad uppnår hon för resultat med sin diplomatiska hållning? Vad uppnår chefredaktör Susanna Skarrie som är VD och ansvarig utgivare för Hem & Hyra? Vilka hjälper de? Medelklassen eller arbetarklassen?
För människor i Östra Göteborg är det uppenbart att Kristofer förde makten, engagemanget och kampen mot marknadshyror närmare människor med lägre inkomster. När det gäller Hyresgästföreningens nuvarande ledare är det lätt att tycka att de är bekväma och kanske inte riktigt menar allvar. Eller att de helt enkelt företräder samma medelklass-liberalism som så många andra.
Att utse klimatambassadörer som arbetar med ett klimatpolitiskt program och jobba för att medeklassen kan ladda sina elbilar låter ganska långt ifrån klassmedvetet. Ambassadörer är något man har mellan människor i olika länder och så vitt jag vet lever vi alla i samma land och då behövs inga inrikes-ambassadörer. Att utse ambassadörer vittnar om en människosyn där man tycker att det behövs pyramider. Att det nuvarande systemet är ganska okej som det är. Det vittnar om tron på att lösningen är byråkratisk snarare än helhjärtad.
Det finns flera trådar att dra i när det gäller det som hände i Hyresgästföreningen. Men det är svårt att tro något annat än att de två bilder som ges är ungefär likvärdiga.
Kristofer Lundberg står för engagemanget och Hyresgästföreningen för den byråkratiska makten.
Om det är så är det upp till var och en att välja sida – välavlönade byråkrater i Stockholm eller fattiga familjer i Angered, vilka är viktigast?
Konflikten mellan Lundberg och makthavarna i Hyresgästföreningen ger åtminstone en liten hint om vem som vill hjälpa vanliga människor att bo kvar i sina hyresrätter.
Som betalande medlem vill du alltid att toppen av pyramiden ska företräda även dig – inte bara någon klubb för inbördes beundran administratörer emellan.
Det är därför glädjande att se att Kristofer fick chansen att påverka i nästan tre år. Att konflikten mellan honom och 08-orna slutade med att 08-orna satte ned foten var inget konstigt. Kanske ska vi vara glada att det inte blev värre. Nu fick ändå Lundberg jobba ostört 2018-2019 och kanske blir han ett namn att räkna med.
Om Östra Göteborg haft samma geist och spirit som Västra Göteborg som på en 25-åring röstar in Demokraterna till kommunen borde han ha chansen att komma in i kommunfullmäktige även han. Men Östra Göteborg är splittrat i folkgrupper som drar åt olika håll: folkgrupper med olika önskemål och värderingar.

När det gäller Hyresgästföreningen i Göteborg och deras sammankoppling med Rättvisepartiet Socialisterna i form av Kristofer Lundberg är frågan för komplex för att hitta enkla svar. Kristofer Lundbergs engagemang för socialismen i Angered gjorde honom kontroversiell. Inte minst eftersom på grund av hans anställning på partiets tidning Offensiv.
Vid sidan av fallet Kristofer Lundberg och Hyresgästföreningen har jag via mitt nätverk fått länkar till Proletären där Kd-politiker framställs i mindre smickrande ordalag. Humanismen finns inom Kd det är jag övertygad om, men det finns enligt Birger Schlaug även ”mörka stråk” inom partiet.
Läser du Bibeln finns det ju anledning att känna en viss oro åtminstone för de mer ortodoxa krafterna inom partiet.
Tidskriften Offensiv grundades av SSU:are och Rättvistepartiet Socialisterna hetta tidigare Arbetförbundet Offensiv.
Att fingranska Kristofer Lundberg leder kanske inte fram till hela sanningen om vare sig arbetarklassen, samhället eller det politiska landskapet. Det går inte att komma ifrån att granskingen även borde ske mot förbundsordförande Marie Linder – vad uppnår hon för resultat med sin diplomatiska hållning? Vad uppnår chefredaktör Susanna Skarrie som är VD och ansvarig utgivare för Hem & Hyra? Vilka hjälper de? Medelklassen eller arbetarklassen?
För människor i Östra Göteborg är det uppenbart att Kristofer förde makten, engagemanget och kampen mot marknadshyror närmare människor med lägre inkomster. När det gäller Hyresgästföreningens nuvarande ledare är det lätt att tycka att de är bekväma och kanske inte riktigt menar allvar. Eller att de helt enkelt företräder samma medelklass-liberalism som så många andra.
Att utse klimatambassadörer som arbetar med ett klimatpolitiskt program och jobba för att medeklassen kan ladda sina elbilar låter ganska långt ifrån klassmedvetet. Ambassadörer är något man har mellan människor i olika länder och så vitt jag vet lever vi alla i samma land och då behövs inga inrikes-ambassadörer. Att utse ambassadörer vittnar om en människosyn där man tycker att det behövs pyramider. Att det nuvarande systemet är ganska okej som det är. Det vittnar om tron på att lösningen är byråkratisk snarare än helhjärtad.
Det finns flera trådar att dra i när det gäller det som hände i Hyresgästföreningen. Men det är svårt att tro något annat än att de två bilder som ges är ungefär likvärdiga.
Kristofer Lundberg står för engagemanget och Hyresgästföreningen för den byråkratiska makten.
Om det är så är det upp till var och en att välja sida – välavlönade byråkrater i Stockholm eller fattiga familjer i Angered, vilka är viktigast?
Konflikten mellan Lundberg och makthavarna i Hyresgästföreningen ger åtminstone en liten hint om vem som vill hjälpa vanliga människor att bo kvar i sina hyresrätter.
Som betalande medlem vill du alltid att toppen av pyramiden ska företräda även dig – inte bara någon klubb för inbördes beundran administratörer emellan.
Det är därför glädjande att se att Kristofer fick chansen att påverka i nästan tre år. Att konflikten mellan honom och 08-orna slutade med att 08-orna satte ned foten var inget konstigt. Kanske ska vi vara glada att det inte blev värre. Nu fick ändå Lundberg jobba ostört 2018-2019 och kanske blir han ett namn att räkna med.
Om Östra Göteborg haft samma geist och spirit som Västra Göteborg som på en 25-åring röstar in Demokraterna till kommunen borde han ha chansen att komma in i kommunfullmäktige även han. Men Östra Göteborg är splittrat i folkgrupper som drar åt olika håll: folkgrupper med olika önskemål och värderingar.

Kommunal och krafttagen

Det har nu gått över ett år sedan Kommunal gick ut i Dagens Samhälle med en debattartikel om den höga arbetsbelastningen, det höga tempot och tidspressen inom den svenska hemtjänsten. Skribenten bakom debattartikeln som publicerades den 28 februari 2019 var Malin Ragnegård avdelningsordförare för Kommunal Bergslagen.

Ett år senare har Covid-19 avslöjat hyckleriet i den svenska politiken. Redan innan utbrottet hade allt fler Göteborgare fått upp ögonen för hur undersköterskorna i hemtjänsten pressades på varenda minut med hjälp av 18.000-krs mobiler. Att teknokraterna i organisationen ville ersätta människan med teknik var så uppenbart att de flesta tvingades att blunda. I demonstrationen utanför Göteborgs Stadshus 20 februari 2020 hävdade undersköterskorna att ”de långsamt plågades till döden” om man får tro Göteborgspostens reporter.

Arbetsmiljöverket pekar än här och än där, men inte mycket händer. Den nya arbetsmiljölagen från 2016 ligger inte i arbetsgivarens intressen.

Enhetscheferna har knappast något större intresse av att personalen mår bra. De kan med enkelhet vifta bort en timvikarie som står upp för sin rätt. Att bli av med en timvikarie som ställer krav är lika lätt som att vifta bort en fluga för enhetschefen. Sedan kan man framställa en glansig broschyr eller en presentation om hur schysst man är. Doublespeak fungerar alltid.

Enhetscheferna är intresserade av att göra bra ifrån sig ekonomiskt. Eftersom det råder ”fri konkurrens” där ute är det enkelt för dem att piska sin befintliga personal så hårt de önskar.

Statliga verk och myndigheter bryr sig egentligen inte heller så mycket. De har ju trygga jobb och bra betalt. Så varför ska de bry sig om botten av pyramiden egentligen? De kan tryggt fortsätta äta slaktade kycklingar och peka finger åt Sverigedemokrater istället.

Medan det enorma mörkertalet för arbetsskador, tillbud och avvikelser växer fokuserar makthavarna på det som är mer angeläget för dem: att behålla makten, ta strid med högerextremister, prata med journalister, värna om sin egen position i partiet och lösa problemen i sin egen närmiljö. När de gjort detta är både dagen och energin slut. Då finns ingen tid att ställa krav på enhetschefer, arbetsgivare eller arbetsmiljö inom omsorgen.

Tobias Baudin fick en flygande start i Kommunal och kanske har en del saker blivit bättre under hans ledarskap. Men i ett samhälle där högervindar blåser och folk skyller på invandringen istället för att visa empati blir resultatet nästan tvärtom det Baudin hoppats infria. Och när inte Tobias Baudin rår på problemen står även Göteborgs medlemmar maktlösa. Anna Skarsjö må ha mycket makt inom Göteborgs organisation, men när hon går i närkamp med privata företag och ekonomiska dynastier är hon chanslös. De stora företagen vill inte dela med sig av sina vinster. Rika familjer föredrar lyxbilen och segelbåten framför hemtjänstens personal. Tobias Baudin med följe tar de inte på allvar. Det är ingen person de vill segla med och det är så mycket godare med dyrt vin till skaldjuren än solidaritet.

Privata företag som vill piska personalen ännu hårdare etablerar sig, löne-utvecklingen stannar upp och det som växer i Sverige är klyftorna, motsättningarna och främlingsfientligheten. Något som måste kännas förödmjukande inte bara för Baudin, Ragnegårdoch Skarsjö utan alla engagerade i Kommunal och även många socialdemokrater. Allt fler socialdemokrater inser att de fyras gäng tagit deras väljare.

Socialdemokraterna och fackombuden får se hur privata intressen, marknadsliberaler får allt större befogenheter att ”plåga” de människor som de satt sig för att hjälpa och beskydda. Något som Sverigedemokraterna öppnat upp för genom att släppa fram M och Kd.

Att ”de fyras gäng” skulle få med sig Kd som profilerat sig som ett ”etiskt” parti vittnar om en dubbelmoral och ett hyckleri som till stora delar fått passera obemärkt inom den kristna elitens kretsar. Egentligen är Sverigedemokraternas värderingar helt oförenliga med Kristdemokraternas. Men ”nöden” har ingen lag och Kd öppnar nu upp för ett svenskt samhälle som allt mer kommer att likna Orbans Ungern.

Då spelar det kanske mindre roll att Skyttedal svänger sig med en Gucci-väska hon fått från en högerextrem sajt. Det kanske bara gör det tydligare vart Kd och Sverige är på väg.

Covid19 och Moderaterna

Toppnyheten på Text-TV den 7 April var att Moderaterna ville stötta näringslivet med 100 miljarder i månaden. Det är i runda slängar 1000 kr per svensk och månad. (1 kr per svensk är tio miljoner, 10 kr per svensk är 100 miljoner, 100 kr per svensk är 1 miljard, 1000 kr per svensk är 10 miljarder och 1000 kr per svensk är 100 miljarder.)

10 miljoner medborgare multiplicerat med 10.000 kr är alltså 100 miljarder.

Vilket vill säga att varje medborgare lika gärna skulle kunna få 10.000 kr i handen per månad istället för att gå omvägen mellan företagens byråkrati, hierarkier och maktmissbruk.

Covid-19 avslöjar således att det finns enorma pengar och resurser i samhället, men att de idag används för att förkroppsliga människors fördomar och värdesystem. Vilket inte alls handlar om att frigöra den enskilda individen utan att hålla vid liv en nyliberal marknadsekonomi där ”underklassen” eller proletärerna upprättahåller ”elitens” eller patriciernas ”vansinniga” livsstil. Men där också plebejerna själva ägnar sig åt samma trams som den elit som dominerar dem. Onödiga nöjen, överflödiga förlustelser och konsumtion av ett gytter av kitsch, skräp och onyttigheter.

Vi människor borde ha vett att skämmas över hur vi förstör planeten, naturen och varandra. Mauro Scoccos textrad stämmer på pricken: ”Vi har glömt allt som är viktigt för meningslösa ting.”

Det räcker att åka ned till Hinsholmen eller Saltholmen och titta på kapitalet på vanliga segelbåtar för att förstå hur mycket pengar som går åt till ”onödig” konsumtion. För att inte tala om alla ”dyringar” till travhästar som värderas högre än många mänskliga liv.

Att vanligt folk hjärn- och hjärt-tvättas av nyliberaler är vår tids stora strategi. Europas befolkning lider av en masshypnos där djur, natur och arbetar hänsynslöst utnyttjas utan att någon egentligen tjänar på det. De dynastier som suger ut människor, djur och natur slutar ofta på samma sätt: som känslomässiga och fysiska vrak efter en hjärtinfarkt eller stroke. Efter 100 år är majoriteten av dem borta och vad har de under denna tiden gjort? De har upprättahållt ett globalt slaveri utan att själva vara medvetna om det.

En del beskyller hjärntvätten på religionen. Andra skyller den på politikerna. Tyvärr går vår kulturella hjärntvätt längre ner än så. Den är ett paradigm som genomsyrar allt. Det är en form av fattigdomstänkande som är emotionellt snarare än intellektuellt. Journalister, forskare och lärare har sin del i vår samtida kulturs vansinne.

Pengarna finns där, resurserna finns där, jorden, vattnet och luften finns där, men istället ägnar jordemänniskan sig åt ett kluster av kulturyttringar som för eftervärlden kommer att betraktas som bisarra.

Moderaterna är möjligen bättre på vissa områden och sämre på andra, men på det stora taget är de en del av samtidens dumhet, okunnighet och oförmåga som ingen kan skriva sig fri ifrån.

Kanske blir klimatförändringarna och katastroferna i deras efterföljd det som krävs för att framtidens generationer ska besinna sig.

Om några hundra år kanske saker och ting har blivit bättre, men med dagens ideal, moral och värderingar lär orättvisorna och ”helvetet” fortsätta medan trångsynta ”experter” fortsätter sila mygg och svälja kameler.

Covid-19 avslöjar Moderaternas fördomar och att politiken behöver progressiva krafter snarare än new public management som är en ideologi för parasiter.

New Public Management

Elisabeth Lann har medgivit att Kd övervärderat nyliberala styrningen och kanske är vagt medveten om att nyliberalismen primärt gynnat SD och de fyras gäng. Lanns bakgrund med studier i Jerusalem är viktig då högerextremisterna använder Israel för att värva medlemmar. Problemet med SD är inte primärt deras politiker utan deras svans som underminerar fria medier. Twitter är idag övertaget av SD:s svans något som varken gynnar Västra Frölunda eller någon annan stadsdel. SD:s politik är lite av 1880-tal. I princip ignorerar SD såväl storstrejken 1909 som brödupproret 1917.

I Göteborg har alliansen tillsammas med de röd-grön-rosa hämmat SD:s svans vilket i slutändan är nödvändigt för att ge de invandrare som jobbar inom omsorgen trygga villkor.

Kd har en judiskt-kristen etik som är oförenlig med högerpopulism och som på längre sikt kommer att underminera nyliberalismen.

Attraktiv Hemtjänst

Den elfte Mars går Elisabeth Lann ut med en debattartikel i GT. Där slår hon fast att hemtjänsten är ”en av välfärdens viktigaste uppdrag” och medger att hemtjänsten i Göteborg under många år kämpat med problem i arbetsmiljön, kvaliteten och nöjdheten.

Lann vill sätta till ett stimulanspaket som bland annat ska rikta kompetenshöjande insatser till vikarier och timanställda.

Några andra konkreta åtgärder kan inte utläsas av debattartikeln, men delvis är ju de åtgärderna upp till enhetschefer och planerare.

Från ett politiskt håll är debattartikeln logisk och den sätter till att börja med Alliansens arbete i en mycket god dager. Men som vanligt gäller det att se till helheten.

Eftersom politiker har en begränsad insyn i verksamheten samtidigt som deras uttalanden och debattartiklar i första hand syftar till att framstå i god dager lämnar debattartikeln en hel del frågetecken. Å ena sidan kan den hela bilden inte ges i en artikel. Å andra sidan framgår det tydligt att man ger ett underbetyg till hemtjänsten och dess personal och att det är timvikarier och tillfällig personal man ska satsa på inte de som är fast anställda.

Hur mycket av det goda intryck du får av Elisabeth Lann och hennes allians är charm och Lanns personliga välvilja och hur mycket är substantiella förbättringar? Daniel Bernmars projekt med arbetstidsförkortning i Svartedalen fick internationell uppmärksamhet. David Crouch från The Guardian skrev en artikel om experimentet med 6 timmars arbetsdag 17 sept 2015 i en artikel som delades över 13.000 gånger och fick nästan 500 kommentarer.

Daniel Bernmar vill höja lönen för de anställda i kommunen eller sänka arbetstiden till 6 timmar med bibehållen lön. Elisabeth Lanns och Alliansens förslag falnar betänkligt med detta, trots Elisabeths aura av kristen välvilja och höga ideal om dygder, kardinaldygder och ett starkt civilsamhälle.

Men ekonomiska realiteter kan ändå ge Lann överhanden och Csaba Perlenberg sågar Bernmar med fotknölarna och kallar hans politiska hållning en skamlös hitte-på kampanj. Men Csaba Perlenberg kan mycket väl ha de ideologiska skygglappar som han Bernmar anklagar de styrande att ha. I Csabas krönika står det att ”Attraktiv hemtjänst” var de rödgrönas prestigeprojekt.

Men attraktiv hemtjänst skapades av en KD-politiker med David Lega i sitt nätverk.

Det var Kd-politiker Rita Stålbert som utformade Attraktiv Hemtjänst och det var hon som av ekonomiska förutsättningar som tvingades avskaffa det. Den modernisering som föll pladask var alltså från början ett Kd-förslag helt baserat på välvilja från den mycket engagerade person som skulle behövt få agera ut sin plan.

Som vanligt är ödet ironiskt: Kd genomför något som i grunden är bra, men Perlenberg vill att Bernmar och V ska ta smällen. Paradoxalt nog är det inte bara Bernmar han sågar vid fotknölarna utan anklagelserna ramlar tillbaka i knäna på Kd, eller också snurrar de runt i en loop eftersom Hemtjänsten är en komplex apparat som inte bara handlar om politik utan om ledarskap, stadsdelsdirektörer och enhetschefer som inte sällan är av borgerlig kulör.

Visserligen kom 6.6.a anmälan från 40 skyddsombud 2018, men inte som ett resultat av av prestigeprojektet Attraktiv hemtjänst utan av andra anledningar. Rita Stålberg hade ju själv tvingats avveckla det system hon utvecklat. Besparingarna som sänkte hemtjänsten var ju på grund av att pengarna som skulle gått till de äldre gick till ensamkommande från Afghanistan.

Attraktiv Hemtjänst var primärt ett samarbete mellan goda krafter inom V och Kd:s. Det var en del av Göteborgsandan där folk håller ihop över blockgränserna. Men när Gymnasie-amnestin klubbades igenom med Annie Lööf i spetsen innebar det att pengarna som skulle ha gått till de äldre gick till ensamkommande flyktingar från Afghanistan. Något som de styrande klokt nog mörklagt för att skydda afghanerna från rasism och samhället från höger-extremism.

V och Kd är ledande partier i Sverige för att förbättra tryggheten inom omsorgen och utveckla välfärden till det bättre. Höger-extremister är inte bra för tryggheten.

I debatten den 20 februari 2020 ville Elisabeth Lann vänta och se resultatet av de genomförda förändringarna – hon ville inte ”kasta ut babyn med barnvattnet”. Det är ett ganska klokt uttalande. Trots allt bygger ju Lanns politik vidare på Kd-strategin om en Attraktiv Hemtjänst, en strategi som alltså Kd lyckades få igenom även under tiden de var i opposition. Det är så genuint engagemang fungerar. Attraktiv Hemtjänst är bara delvis genomfört och det beror dels på kostnaderna för gymnasie-amnestin, dels på politiska prioriteringar.

Det är min tro att Elisabeth Lann kommer att förbättra situationen och jobba vidare med tryggheten och den goda omsorgen i Göteborg. Inte minst det judiskt-kristna förhållningssätt hon förespråkar är något av en värdighetsgaranti för gamla och utsatta människor. De flesta av de som jobbar i Hemtjänsten gör sitt bästa oavsett vilka politiker som styr. Att så många har åsikter i frågan visar på att den berör, men också av behovet på tillit till de system som finns.

Om Hemtjänsten ska fungera framöver beror lika mycket på Erdogan och klimatkrisen som på någon Göteborgspolitiker. Huruvida det spelar någon roll eller om det är av godo att ställa grupp mot grupp är synnerligen tveksamt. Om sanningen om hur de ensamkommande raserade Attraktiv Hemtjänst kommer fram är risken att det leder till högerextremism, högerpopulism och i slutändan en nattväktarstat helt utan Hemtjänst överhuvudtaget. Det kan vara värt att känna till, men det är lika bra eller bättre om det inte når mainstream.

Så journalister och debattörer gör ur den aspekten klokt i att fortsätta skylla på Bernmar-doktriner och/eller Lann-doktriner. Det skulle skapa alldeles för mycket ångest, oro, rädsla och militär upprustning om de mörka krafter som motverkar det svenska folkhemmet kom upp i dagsljuset. Om vi fokuserar på de mörka krafter som förstör Sverige ger vi dem näring. Då är det bättre att låta politiskt naiva undersköterskor och insiktslösa skyddsombud i Kommunal sköta berättelsen. Det gagnar omsorgen mer.

I slutändan är det möjligen ekonomisk tillväxt, ekonomiskt ansvar, hårt arbete, plikt-trogenhet och lojalitet till fattade beslut som fäller avgörandet. Om Bernmars vision om 6-timmars arbetsdag ska se dagens ljus är detta beroende av välvilja från såväl Kd som Göteborgs företagare och skattebetalare. Tills dess gäller de direktiv som Elisabeth Lann utformar för Hemtjänsten och det borde fungera åtminstone hyfsat, i vissa fall utmärkt.

Vi ska inte glömma bort att det finns många som är nöjda, mycket nöjda eller någorlunda nöjda med Hemtjänsten.

Framtidens hemtjänst i Västra Frölunda

Vid sidan av högre makter, änglar och troner finns det flera sekulära faktorer som påverkar framtidens hemtjänst i Göteborg och Västra Frölunda.

I vilken grad hemtjänsten i Västra Frölunda kan uppnå en hög kvalitet och innebära en god arbetsmiljö för personalen hänger bland annat på hur politikerna hanterar LOV – Lagen om Valfrihet, datorsystemet PluGo samt programmet om Attraktiv Hemtjänst.

De två giganterna i debatten är Elisabeth Lann (Kd) och Daniel Bernmar (V). Den 20 februari 2020 samma dag som flera undersköterskor med Kommunals Anna Skarsjö i spetsen besvarade Elisabeth Lann besvarade interpellation 2019 Nr 123. Svaret finns på nätet i en offentling handling. Debatten kan även ses på video via Göteborgs stads hemsida. Det är fler personer från olika partier som medverkar i debatten om Bernmars Interpellation, men huvud-debatten står mellan Lann och Bernmark. Det är de två personerna som står för styrkan i debatten och engagemanget i omsorgens utveckling i Göteborg.

Som vi vet byggdes inte Rom på en dag och kvaliteten i äldreomsorgen för utsatta som lider av folksjukdomar som Parkinssons, stroke och diabetes kan inte heller lösas på en dag.

Reportaget i Kalla Fakta liksom uppmärksamheten kring Arbetsmiljöverkets hot om vite på en miljon har uppmärksammat villkoren i Göteborgs hemtjänst på gott och ont. Det är bara att önska att saker och ting får en god lösning där människor med empati och hjärta hittar konstruktiva lösningar och säkra system där god arbetsmiljö och värdig omsorg kan råda.

Lann har sina främsta anhängare på Donsö och Kd är även överrepresenterat i Fiskebäck. Där går hennes judisk-kristna etik hem på ett annat sätt än exempelvis Majorna som är ett vänsterfäste.

Att det finns en levande debatt med mer än ett perspektiv är förmodligen av godo och i det långa loppet innebär det att de äldre och människor som jobbar inom branschen inte blir bortglömda.

Elisabeth Lann är värd uppskattning för sitt engagemang och det är även Daniel Bernmar, även om han i det här fallet är i opposition. Deras insatser är av stor vikt för tryggheten på äldre dagar.