Ungsvenskarna och ignoransen

När det gäller anti-demokratiska ageranden finns det många som med rätta tycker att det mest anti-demokratiska partiet i Sverige idag är SD. Deras ungdomsförbund är utan tvekan anti-demokratiskt och arbetar aktivt med att göra skillnad på människor och människor. Det sägs inte rent ut, men DNA och etnicitet väger tyngre för ungsvenskarna än innehållet i själen och karaktären. De suddar därför ut det budskap som Martin Luther King en gång lärde oss att älska.

Det är lite betecknande att dagens ungsvenskar är så historielösa att de inte ser kopplingen med den högerextrema ideologi som lade Europa i ruiner mellan 1939-1945. De personer som kallar sig ungsvenskar har samma ideologi som ”ungtyskar” och deras främlingsfientliga politik närmar sig allt mer mörka krafter som Alternativ för Sverige och Alternativ för Tyskland.

Kanske borde de här personerna besöka Torgny Segerstedts monument på Vasaplatsen i Göteborg för att ana kopplingen med sin egen ideologi och andra högerextrema ideologier som facismen, nazismen och Pinochets Chile? Det finns något nästan religiöst bakom en grupp som fördömer klotter mot en person som gjort sitt bästa för att förstöra tryggheten för fattiga, svaga och gamla Stockholmare. Det finns något arrogant och häpnasväckande okunnigt hos personer som återupplivar ideologier som misslyckats i alla tider och skapat krig, klassklyftor och ”helvetet på jorden”.

Tro fan att folk som är icke-etniska svenskar är rädda för Jomshof på Universitet. Rörelsen han kommer ifrån delade ut flygblad i Bergsjön om ”repatriering” till alla utan ”svenskt” efternamn. Övriga grannar jugoslaver, araber, iranier, irakier, somalier skulle skickas hem. Den typen av extrem politik – repatriering döljer sig bakom ungsvenskarnas ideologi. Det handlar om att människor inte längre är lika mycket värda. Om att riva upp FN:s stadgar och gå tillbaka till en männikosyn som rådde på trettiotalet.

De talar om att myndighetsspersonal och lärare ska arbeta mot radikalisering vilket får anses innebära en viss form av självförakt eftersom Ungvenskarna själva är bland det mest radikala som finns i dagens Sverige. De om några göder extremism med en ideologi som i sina stycken är påfallande lik Breiviks.

Jag vill undvika att nämna de här tre ungsvenskarna vid namn, men konstaterar att de tillhör toppskiktet av en av Sveriges farligaste och mest extrema rörelser i samtiden. Deras förslag har dock sina meriter. För det är svårt att tolka det som något annat än att Ungsvenskarna vill förbjuda sig själva. Så kanske är det ett bra förslag? Det är inte svårt för en sköldpadda att se likheten mellan Ungsvenskarna och Hitlerjugend.

Sverige, Världen och Kommunal

Alla makthavare blir förr eller senare före detta makthavare. Ofta är en skandal eller en miljökatastrof eller ett virus den utlösande faktorn. Covid-19 har fått människor att förstå att de faktiskt varken behöver fotbollsmatcher eller flygresor. Det är viktigare med krossade tomater, pasta och toalettpapper. Men egentligen var de här förnödenheterna viktigare redan innan Covid-19 kom.

Efter samhällsreaktionerna i detta virus spår blir en del händelser i Sveriges arbetarrörelse och klassamhälle lite tydligare. I den här reflektionen ska jag speciellt fokusera på Sverige största fackförbund Kommunal. Händelserna i just Kommunal säger mycket om läget i det svenska samhället och i arbetarklassen.

Tobias Baudin tog över Kommunal efter skandalerna kring Kommunals lyxkrog i Stockholm. Det var en lyxkrog som erbjöd viner mellan på 10.000, 20.000 till och med 40.000 kronor flaskan och hade burleska shower som även med bästa välvilja måste kallas perversa. Något som kanske tillhörde kulturen uppe i Stockholms krogsväng och elit, men som folk nere på landet kunde föreställa sig. Många medlemmar tycker inte alls om den här typen av nöjen varken då eller senare. Det här gäller även om de inte bekostar nöjena själva. Men i det här fallet fick ju medlemmarna stå för notan.

Att medlemsavgiften gick åt till sådant gav därmed fullt begripligt Nordström en enkel biljett ut i iskylan.

Det förtroende hon byggt upp under sina tio år i socialdemokraterna och närmare 20 år i LO var förbrukat. Det var knappast frivilligt hon fick lämna Socialdemokraterna. Hon kunde inte sitta kvar utan fick ta ett parti utanför maktens korridorer: De rosa feministerna.

Götlaborg har visserligen Avenyn, men i Hjällbo, Hammarkullen och Kortedala och på Hisingen finns ingenting till övers för den typen av bisarra lyxkrogar som Nordström omdömeslöst var med och byggde upp eller fattade beslut om. Socialdemokraterna och LO lade locket på det bästa de kunde. Men Aftonbladets avslöjande var upprinnelsen till Nordströms politiska harakiri.

Inte minst var det Kommunal i Göteborg som satte hårt mot hårt. De krävde enligt uppgift votering om varenda styrelseledamöts framtid. De ville inte bara ha bort Anneli Nordström. De ville ha bort hela styrelsen. De ville göra om hela Kommunal. De ville ha total-sanering.

Så långt gick det inte.

Men sektionen i Göteborg accepterade inte alls det ”Kommunal Stockholm” gjort. Och än idag är engagemanget i Kommunal mycket svagt på grund av katastrofen 2016. Många medlemmar tappade hoppet. Många skyddsombud hoppade av fysiskt, psykiskt eller andrligt. Kommunal blev aldrig det samma igen. Folk gav upp. Medlemmarna orkade inte längre. Det fanns besvikelse redan innan. Efter krogskandalen 2016 förvandlades besvikelsen till depression.

För den naive var det Nordströms föråldrade syn på samhällets könsroller och uppbyggnad som förde henne till Feministisk Initiativ. Att hon blev arbetsmarknadspolitisk talesperson på grund av att hon valde det själv. Men Nordström hade nog föredragit att vara kvar som ordförande i Kommunal eller pamp inom SAP. Vilket inte minst de skamliga ”tiggarbrev” hon sände ut till medlemmarna avslöjade. Det räcker egentligen med att se på ett foto av henne från den här tiden. Hon var så äcklad av situationen att hon höll på att gå sönder som människa. Allting vändes plötsligt mot henne.

Egentligen förtjänar ingen människa en sådan hård behandling oavsett om de har orsakat den själva. Det blåste hårt om Kommunals ordförande, men inte hårdare det blåser en helt vanlig dag i Hemtjänsten med Plugo. Hur många människor drivs inte till sjukskrivning och en förtida död av stressen med minutscheman? De som jobbat flera år med detta bygger upp en depression och eller kortisolnivåer som närmast per automatik leder till en förtida stroke och ett kortare liv. Människor i arbetarklassen dör idag 10 år tidigare än människor högre upp i samhällsstegen. Med minutscheman kan vi räkna med att undersköterskorna dör 20-25 år tidigare och då med svår smärta. Dagens undersköterskor kommer att kräva aktiv dödshjälp med gift typ Oregon.

Statsministern menade att Aftonbladets arbete var förtjänstfullt. Ingen äkta arbetare kan vara stolt över ett fackförbund som omdömeslöst lurar sina medlemmar på pengar. Statsministern var säkert medveten om att 500.000 medlemmar i Kommunal även har rösträtt. Att 200.000 missnöjda undersköterskor förr eller senare får konsekvenser.

Feministiskt Initiativ använder sig av genusforskning, av att polarisera mellan män och kvinnor. I Kommunal verkar ofta vita ganska välavlönade kvinnor på 50 år och uppåt. Någon direkt insikt i hur Kina och Indien påverkar arbetsmarknaden lär inte finnas. Frågan är om det tas någon större hänsyn till USA och Afrika heller. Som vanligt är det någon miljon svenska kvinnor som antingen tillhör medelklassen eller vill tillhöra den som sätter agendan. Och de gör det med viss rätt emot ”gubbväldet” inom företagsvärlden och högern. Men de flesta inom alla partier idag är personer som vädjar till medelklassens luftjobb och människan lever inte på luft allena. Det är människan behöver är dricksvatten, mat, bostad och ett jobb som betalar räkningarna.

Människan behöver egentligen inte politiskt tjafs, genustrams eller ständnigt nya världsrekord i antalet generaldirektörer, coacher, vägledare, ombudsmän och kommunikatörer.

Så frågan är om det är Kommunal eller världen som måste förändras?

Vilka personer i våra kära utvecklingsländer kan tycka det är etiskt försvarbart att ta medlemsavgifterna från en av Sveriges lägst avlönade yrkesgruppers medlemsavgifter och öppna en lyxkrog för pengarna? Och vilka tror att lösningen på våra ekonomiska bekymmer är att spara på varje minut till insatserna till våra äldre? När blir nyliberalismens spariver självbedrägeri värdigt en pajas?

Det är lång väg mellan Hjällbogärdet och Göteborgs skogsbelupna utmarker och det tättbefolkade Stockholm city. Göteborgarna kan inte gömma sig bakom det kungliga slottet eller Riddarholmens prakt. Gamla Stan har ett av Sveriges vackraste lägen. Det kan man inte säga om Nya Lödöses stadskärna Gamlestan som innan nybyggnationer var allt annat än vackert. Att Warner Bros och BingoLotto samlas med Arbetsförmedlingen om vissa av lokalerna hjälper inte. Gamlestan är inte vackert, men det finns en annan moral och arbetarkultur än i Stockholms city. Lägenheterna i Gamla Stan är svindyra och Göteborgarna har inte alltid samma förståelse för den kultur som råder i Stockholm som Stockholmarna själva.

Men tillbaka till Kommunal. Nordström var inte stockholmare. Hon var från Halmstad och hon rycktes med av en tidsanda, ett sätt att tänka, den svenska elitens sätt att tänka och när det hela avslöjades att hon blivit likadan som eliten var folk inte bara förbannade på henne utan på alla de som stod närmast. En del av ilskan mot Kommunal spillde över på LO och sossarna. Ilskan fick folket att önska sig något annat och de svagaste och minst tänkande av dessa ilskna människor gick till SD och de fyras gäng. Tusentals och åter tusentals avhopp från Kommunal och ilskna undersköterskor lockade många andra – framförallt män – att kasta bort sina historiekunskaper och välja den enklaste av alla lösningar: Jimmie, Syntharen och de två andra i de fyras gäng.

Men sedan kom Covid-19 och folk insåg att ilskan kanske riktats åt fel håll. Och en hel del gamla och anhöriga till gamla som är beroende av hemtjänsten börjar sakta inse att minutscheman och ökad stress för personalen kanske är fel väg. Att det är höjden av otacksamhet att piska vård och omsorgspersonal ännu hårdare.

Konflikten som sänkte Anneli Nordström var delvis en konflikt mellan Stockholm och Göteborg och delvis en konflikt mellan Stockholm och övriga landet. In går alltså en person med bakgrund i styr och regler som jobbat som maskinist. En 74 från Luleå.

Och så där förfärligt mycket har inte hänt, men inte så förfärligt lite heller. Baudin har fattat att det är medlemmarna som måste sättas i fokus. Han har avskaffat stödet till politikerna i Stockholm som slutat bry sig om medlemmarna. Nu drar han dessutom Arbetsmiljöverket till JO.

För att Kommunals medlemmar ska få det bättre skulle det behövas en ny storstrejk av 1980-talets kaliber. Men för att Baudin ska kunna göra mer behöver han medlemmarnas uppbackning. Kommunals medlemmar behöver resa sig ur askan och glömma tiden med lyxkrogar och dyra viner. De behöver se sin utsatta situation, klassamhället, orättvisorna, den annalkande flyktingströmmen, den smältande polarisen, utsugningen av Afrika och diktaturerna. Storföretagens Svarta Bok avslöjar att marknadsekonmin inte är så oskyldig som Moderater och liberaler framställer den som. Naomi Klein är bara en av många kritiker. Jonas Sjöstedt i Vänstern är en annan och allt fler i Vatikanen och i kristna samfund i Latinamerika höjer rösten om en ny världsordning. Inom kristendomen kallas det befrielseteologi. I Göteborg finns sedan länge en stark vänster och den är inte bara centrerad kring Röda Stjärnans bokhandel. Den genomsyrar hela Majorna.

SD försvinner inte av sig själv. Moderaterna finns fortfarande kvar. Mörka stråk inom C och Kd dras med i de nyfacistiska strömningarna. Vi lever i en global värld där nya stormakter växer fram: Kina och EU utmanar numera den amerikanska jätten. Kina har sakta tagit över såväl USA som Afrika. De har köpt upp Afrikas tillgångar och USA står i skuld till Kina.

De flesta tyckte synd om Annelie Nordström och med all rätt. Hon var vad man kan kalla ”ett barn av sin tid” med ett slitet uttryck. Tyvärr har inte sådär otroligt mycket positivt hänt för Kommunals medlemmar sedan 2016. De sitter fast i klassamhällets lägre regioner som i cement. Att få bort Nordström var kanske nödvändigt, men korruptionen i Kommunal var inte grundproblemet. Grundproblemet var klassamhället och i det spelar Kommunal trots sina 500.000 medlemmar inte så stor betydelse. En halv miljon på ett jordklot där vi är på väg mot 8 miljarder säger inte så mycket. Vad kan 500.000 kommunalare göra åt Indien och Kinas ekonomier? Inte mycket. Inte ens gentemot USA:s 300 miljoner kan en halv miljon medlemmar göra så mycket och förlåt om jag avrundar uppåt. Efter miljökatastroferna som kommer vi kanske tvingas avrunda jordens folkmängd nedåt. I värsta fall handlar det om större justeringar nedåt än avrundningar. Det kan handla om att det istället finns 150 miljoner Amerikaner och 4-5 miljarder totalt på vårt klot om det vill sig illa. Mark Lynas är en klimat-journalist som tror på sämre horisonter än så. Att jordens befolkning kan rikta in sig på att det är det norra halvklotet som som blir beboeligt i framtiden är en hypotes som framställts i Climate Wars av Gwynne Dyer. I den världen finns fyra beboeliga zoner: Kanada, Ryssland, Skandinavien och Grönland. Plus eventuellt några till…

Kanske låter jag negativa, men samtidigt, med en annan politisk världsordning och fokus på jordbruk, bygg, skola och vård och andra basnäringar så tror jag de flesta skulle kunna ha det bättre överallt. Vi skulle klara oss på att jobba 30 timmar i veckan och ändå ha det bättre ekonomiskt än idag om samhället organiserades annorlunda. Alla som jobbar inom vården vet att ”underbemanning” och ”stress” är de två största problemen. Vilket med tanke på överbefolkning, arbetslöshet inte bara kan tyckas vara paradoxalt. Det är paradoxalt. Och tyvärr finns inte medvetenheten om vilka åtgärder som krävs där man skulle hoppas att de finns heller. Dagens miljörörelse är alltför splittrad och befolkas av för många drönare och drömmare för att vara ett seriöst alternativ.

Men Malkolm i GP, Tobias på Kommunal och allt fler andra börjar komma sanningen på spåren: Vi har ett stort antal människor och finansiella instutitioner som utnyttjar eller rent av parasiterar på systemet. Vi har också en stor grupp människor i hela Europa som skyller problemen på människor från tredje världen.

Men Covid-19 har avslöjat att flera branscher som finns idag egentligen inte behövs. Vi behöver inte affärsmän och kvinnor som flyger jorden runt och låtsas vara viktiga. Vi behöver inte tusen och en jippon, fotbollsmatcher och galor. Vi behöver inte äta alla djur inklusive kängurus, krokodiler och strutsar. Alla behöver inte köra bil. Alla kan inte köra bil. Vi har inte resurser till 8 miljarder bilar, 8 miljarder köttätare och 8 miljarder kommunikatörer. Jordklotet behöver en politik med sunt förnuft. Det behöver FN, socialism, miljörörelsen och fredsrörelsen. Kanske behöver det ett enat Afrika.

När vi ser hur Kina tar över världsekonomin får vi kanske börja ställa frågan om vi ska kollektivisera, socialisera och kommunalisera mer verksamhet. För att några få privatpersoner och dynastier ska ta hand om pengarna och tvinga övriga in i stress och konkurrens är helt enkelt inte långsiktigt hållbart.

När det finns resurser och möjligheter, framförallt i form av jord att bruka och arbetskraft är det orimligt att man ska jaga undersköterskor i hemtjänsten minut för minut. Det är inte kristet. Det är snarare så att politikerna i Göteborg glider med i samma okritiska samtidsvåg och samtidsflod som fått än den ena än den andra politikern och styrelseproffset att tappa kontakten med marken. För å ena sidan hyllar de vårdpersonalen och vill ge dem medalj. De berömmer dem hjärtligt och skickar dem hälsningar och plattityder. De är tydliga med sin tacksamhet, men vilka ger de pengarna? Jo, till bankerna, flygbolagen och till alla de företag som egentligen *inte* behövs och/eller *inte* klarar sig. De som *verkligen* behövs nämligen vårdpersonalen får inte ökad lön utan minutscheman. Lönen för det hårda arbeta de utfört är: ännu hårdare arbete, ännu mer stress, ännu sämre villkor.

Ni hör själva hur det låter och ni har varit med om det förr. Banker som förskringrar våra pengar får mer pengar. Direktörer som missköter sina jobb får fallskärmar. Flygbolag som inte kan sälja flygbiljetter får pengar ändå. Bilföretag som inte kan sälja bilar får pengar ändå. Företag som inte kan betala hyran får pengar till hyran. Men vårdpersonalen som jobbar och behövs får minutscheman. Var och varannan arbetare får gratis pengar p.g.a. Covid-19 utan yrkesgruppen som löser problemen. De pressas istället hårdare.

Smart, fast inte tillräckligt smart.

När människor fått det tillräckligt dåligt säger de ifrån. Inte alltid på rätt sätt, men på det ena eller andra sättet ställer de krav. Ofta på ett sätt som är onödigt kraftfullt och jobbigt för de som står i vägen.

Jag tror inte Covid-19 kommer att leda till högre lön för undersköteskor och förmodligen inte till minskad stress eller press heller. När utbetalningarna till misslyckade branscher är slut väntar arbetslöshet, problem och misär. Men när Covid-19 är över och man gör en bedömning av hur mycket pengar man kastat bort på misslyckade företag, onödiga adminstratörer och särintressen lär man bjuda in Tobias Baudin till samtal i alla fall.

Sedan är frågan vad han kommer att säga och vad han kan åstadkomma. Att personer ska känna skuld, skam och dåligt samvete över att ha utsatt en yrkesgrupp för förhöjda kortisolnivåer och Sveriges sämsta arbetsmiljö i 5-15 år lär väl dryftas lite grand i alla fall. Men för att det ska nå ut i media och pressen behöver det i slutändan ske på ett sätt så att det gynnar medelklassens intressen och självbild. Än så länge gynnar inte hemtjänstens eller arbetsklassens arbetmiljö och villkor vare sig medelklassens intressen eller självbild.

Därför riskerar det hela att sluta i demonstrationer, blodiga upplopp, poliser med vattenkanoner och vandalisering av Täby, Djursholm, Vellinge och Örgryte. Vi kan få se något betydligt värre än Skotten i Ådalen.

Medelklassen har målat in sig i ett hörn. De flesta tjänster som de erbjuder saknar efterfrågan och är subventionerade av staten, en stat som nu gjort slut på pengarna i den nyliberala Covid-19 paniken. De nyliberaler som vill att marknaden ska bestämma överger samtliga sina egna principer på grund av ett virus som för större delen av befolkningen är totalt ofarligt. Det är uppenbart att principen av den fria konkurrensen inte gäller om just ditt jobb, din bransch eller dina förmåner utsätts för den. Fri konkurrens ska inte gälla flyget, bankerna eller idrotten eller något som helst annat särintresse heller för den delen. För tillfället är den enda bransch man ihärdidgt arbetar med att utsätta för fri konkurrens i Göteborg hemtjänsten. Det vill säga en form av vård och omsorg som i princip är den absolut viktigaste i Covid-19-sammanhanget.

Och den ger man alltså inte utan en viss vällust ordentliga pisksnärtar.

Finns det fler låtsasprojekt medelklassen kan hitta på? Folket har tröttnat på könshatet, könsneutraliteten, hen-trenden och alla andra överhajpade akademiska floskler som går att fabricera.

Den vägen är stängd och då återstår några nya piller ur verkligheten: De globala orättvisorna, miljöproblemen, djurens rättigheter, människans rättigheter och rättvisa över huvud taget. Det är en samling piller som kanske är svåra att svälja, men åtminstone delvis kommer det att behöva sväljas.

Människan kommer att se nya möjligheter. Människan är kreativ. Medelklassen är den mest kreativa av dem alla. De hittar alltid utvägar även när de slagit huvudet i väggen. Det går alltid att vända om och hitta nya vägar.

I dagens mediala värld kan nästan vad som helst bli ”trendigt” och säljas in till miljonpublik. Förr i tiden hade vi konsumentsuccéer som Kuben, Ormen, Tetris och Nintendo. Varje år kommer en ny julklapp som alla vill ha.

Dessutom tror jag att många nätshoppar bort problemen.

ATG:s nya monsterpotter varje onsdag och söndag (faktiskt nästan varje dag i veckan) ger en liten fingervisning om människans mångsidighet i en kris. Varför deppa ihop när du kan spela ihop pengar eller köpa nya kläder till nedsatt pris? Shopping och spel ses bland som något fult, men när andra branscher bryter ihop tror jag vi behöver vara rädda om dem. Det är trots allt ekonomisk tillväxt (med miljöhänsyn) vi vill ha.

Jag vill inte avskaffa konsumtionssamhället. Tvärtom, jag vill släppa in fler i det i den mån det är möjligt och det *är* möjligt, men att missunna vanliga arbetare återhämtning, vila och en och annan färdiglagad rätt eller nytt klädesplagg är inte vägen framåt. Även Kommunals medlemmar borde ha rätt till samhällets värden. Kanske borde vi justera hur vi ser på arbetare och deras löner. Och släppa in Kommunals medlemmar in i värmen. Vi borde kanske bygga ett samhälle där du får vara medlem i Kommunal och ändå ha rätt till samma levnadsstandard som övriga 4/5 av Sveriges befolkning.

Kanske måste vi kanske avskaffa hela konsumtionssamhället och gå in i genom en kollaps. Men om det är dit vi är på väg- ja även då kortisolstinna minutscheman ändå fel väg att gå. Och än mer förkastliga är lyxkrrogar i Stockholm stad med vin för 40.000 kronor flaskan.

Nobelpriset i Litteratur kanske snart borde gå till Aftonbladet eller postumt till Lars Johan Hierta.

Grafitti mot facism

En oberoende vänstergrupp har nu direkt eller indirekt stämplat Stockholms finansregionråd som facist.

De har klottrat lite enkel grafitti på hennes hus. Detta stämplas som ”ett avskyvärt illdåd”. Det är inte det att vi förstör Amazonas, Bangladesh och Pakistan med koldioxiden från fossila bränslen Moderaterna upprör sig över. Inte heller djurhanteringen, världssvälten eller klassklyftorna. Utan lite klotter.

De fördömanden som följer i spåren av detta kanske lika gärna skulle kunna ha riktats mot de krafter inom Moderaterna som vill förtrycka arbetarklassen eller de krafter inom Kd som samarbetar med ett parti med en brun ideologi. Men även då hade man ignorerat svälten, djurhanteringen, den femte massutrotningen och morden på våra nuvarande ekosystem.

LO:s studium av SD visar att detta parti har högerextrema rötter och när M och KD väljer att göra SD rumsrent öppnar man upp dörren för trakasserier. Olika grupper inom samhället såsom romer, homosexuella, frimurare, kommunister och judar riskerar att bli diskriminerade och hotade när hierarkierna dömer människor olika.

Hur mycket av det meningslösa arbete som byråkrater, administratörer och kommunikatörer utför skulle inte kunna sägas vara ”vandalisering” av det offentliga samtalet?

Hur mycket skada gjorda inte kungarna i det här landet när de brände byar, stal kyrkosilver och dödade danskar?

De höga M-politikerna i Stockholm gör sig själva skyldiga till illdåd då de skapar ett samhälle med konkurrens, stress och låga löner.

Malkolm Kyeyune varnar för medelklassen och dess missnöje i sin kolumn i GP den 2 maj.

Han har iakttagit det uppenbara som KD-politiker trots sina kristna värderingar ibland blundar för.

Malkolm blundar inte för de subventioner till kommunikatörer och administratörer som staten finansierar. Men som liberal kan han inte förespråka konfiskering av privata företag vilket kanske är det som kommer att krävas för att klara upp orättvisorna.

Att de projekt där staten mjölkas på pengar i första hand har gynnat medelklassen genom lägre löner för arbetare och konkurrens mellan arbetare är tämligen uppenbart. I första hand handlar det om städning, men flera andra LO-förbund liksom service-arbetare konkurrensutsätts för att ”höga direktörer” ska slippa göra sina egna hushållssysslor. Det är ju så mycket viktigare för dem att inspektera, döma ut vite eller att hålla låda för pressen. Eller beskylla arbetarklassen för klimatförstörelsen när man själv haft makten att stoppa den.

Jag vill gärna tro att det finns goda krafter bland högerpolitiker och att marknadsekonomin även har goda konsekvenser. Att samhället inte ska behöva bli ”mycket sämre” innan det blir bättre. Att vi ska slippa lågkonjunktur, depression, och lågintensiva inbördeskrig.

För att nå dit tror jag fler personer behöver tänka om. Alla kanske inte kan bli vegetarianer, läsa proletären, gå med i Djurens rätt eller engagera sig i Fridays for future. Men alla kan göra något för att stärka det progressiva, humana och medmänskliga. Att de privata börsbolagen skulle göra något verkligt gott finner jag mindre troligt. Personer som bara vill tjäna pengar brukar göra minsta möjliga. Dessutom kan man inte förvänta sig att de personer som tjänar pengar på att det finns klassklyftor, svält och miljöförstöring kommer att vilja reformera systemet. Tvärtom söker de sig till konservativa samfund som låtsas att allting ”måste vara så här” eller ”bara är så här”.

Det är lättare att ljuga för sig själv än att sälja lyxvillan. Att använda förnekelse som en skyddsmekanism är bekvämare än att se sig själv i speglen och ta konsekvensen av sina handlingar.

Jag tror inte att våra kära överbetalda Generaldirektörer, och deras staber kommer uträtta något gott för folket. Parasiter äter upp det som finns av värddjuret och när det är slut drar de vidare till något annat. När svenska arbetare inte orkar längre drar de multinationella företagen vidare till låglöneländer. Symbiosen mellan stat och kapital är lika stor 2020 som på Ebba Gröns tid.

Oavsett vad som händer kommer det vara arbetet som skapar värde i samhället – och inget samhälle klarar sig med för många parasiter oavsett vad de kallar sig eller vilket parti de röstar på.

Proletärer, rättvisepartier, präster och akademiker kan vara en del av lösningen eller en del av problemet. Det hela beror på hur konstruktiva de är och hur inkluderande deras vision av samhället är. I vilken mån erkänner de att arbetarklassen blir utnyttjad? I vilken mån tycker de att det är rätt att sänka människors levnadsstandard trots att ekonomi går framåt?

Peter Hjörne anses som en humanist, men i en tid då människor är sjuka och det finns personal som dött av krisen prioriterar han som högern alltid gör företagen – inte sjukvårdens personal. De som räddar livet på sjuka ska som vanligt hålla käften och företagen som skor sig på andra ska ha mer.

Vad finns det rimliga i att stöda företag när det är sjukdom som är problemet? Liberala värderingar och medelklassens självintressen går alltid främst i den gamla högerns värld.

Det kommer att bli svårt att legalisera AFA:s upplysningskampanjer, men om Moderaterna förlorar makten i Stockholm lär de inte behöva upprepas. Tyvärr lär inte facister i det svenska samhället försvinna av sig själva. Det kommer att krävas 5 miljoner flyktingar från Bangladesh för att få dem att tänka om.

Att högern tappar fattningen av lite klotter visar att de underskattar det pågående helvetet som pågår i realtid: svält, miljöförstöring, klasskrig, djurplågeri och nya former av slaveri.

Det finns fortfarande chansen att ställa sig på rätt sida av historien, men tiden rinner ut. När flyktingarna väller in måste vi dela på de resurser Sverige har och organisera samhället effektivt. Då kan vi inte längre pumpa in miljoner på idiot-projekt bara för att dessa projekt har ”rätt värderingar” – d.v.s. gamla stock-konservativa sådana.

Tyvärr är många företag, myndigheter, tidningar och kommunikatörer idag helt onödiga. De ”skrån som subventionerar sig själva”, för att använda Malkolm Kyeunes ord, kommer att behöva tänka om.

SD är fel väg


Jag tror inte på SD:s ideologi. Det är helt andra saker som borde stå på agendan på 2000-talet: Mänskliga rättigheter, djurrätt, miljöfrågor, arbetsmiljö, förkortad arbetstid, rättvis fördelning av arbetstid och resurser, arbete mot stress och reducering av multinationella företags rätt att plundra jordklotets resurser.
EU borde satsa på ovanstående frågor. Omsorg och miljö är viktigare än etnicitet och nationalism.

Skuldbelägg inte Östra Göteborg! Staden borde stå enad och inte splittrad i någon sorts modern SD-Apartheid.

Risker med SD


De senaste veckorna har jag gått igenom ett stort antal böcker och analyser om SverigeDemokraterna. Det tycks som att alla har åsikter om detta parti, men jag ger inte särskilt mycket för någon av dessa analyser. Att kategorisera SD i en enskild -ism är något av en icke-verksamhet. Trovärdigheten i analyserna om SD håller jag för att vara tämligen låg. Åsikterna går isär.
Om du läser Jimmie Åkessons självbiografi framträder en person som tidigt bestämde sig för en politisk karriär. Åkesson gick media-utbildningen på gymnasiet och det finns en rad frågetecken kring vad han och hans parti står för.
I Göteborg finns en partiledare vid namn Jörgen Fogelklou han är vice Ordförande i SD medan Ordöfranden heter Pernilla Börjesson. Andre vice ordförande heter Håkan Lösnitz. Göteborg har två riksdagsledamöter från Göteborg som heter Alexander Christiansson och Dennis Dioukarev. Christiansson är uppvuxen i Hovås, bosatt i Lerum och har fyra sönder. Dennis är uppvuxen i Biskopsgården, bosatt i Torslanda och följer hockeylaget Frölunda Indians.
Att vara intresserad av ishockey är Arktis smälter och djur slaktas i fabriker på löpande band kanske inte är det mest humanistiska av intressen. När du tittar på bilden av Ungsvenskarna i Göteborg möts du av en white-washed bild av personer där så gott som alla har kostym och tittar du noga kan du hitta ett par tre färgade människor. Men bilden är ändå aningen skrämmande. Den är så långt ifrån det multikulturella samhället man kan komma och påminner mer om ett förvuxet bullerbyn.
Det finns risker med alla partier och många är de röstar som varnar och skrämmer upp oss för partiets bruna rötter. Men bilder kan ibland säga mer än tusen ord och bilden av ungsvenskarna på SD Göteborgs hemsida är inte fullt så skrämmande och hotfull som olyckskorparna kraxar om.
Jimmie Åkessons självbiografi och uppgifterna på SD:s hemsida är snarare en bild av vanligt folk med vanligt folks ignorans.
Kanske hade det varit bättre om de här människorna engagerat sig i Djurens Rätt, Greenpeace eller Rädda Barnen, men nu gjorde de inte det. En del av dem kommer med säkerhet att attackera såväl socialdemokrater som miljöpartister och direkt eller indirekt kommer de att skuldbelägga invandrare för Sveriges ekonomiska problem.
För Östra Göteborg och de många socialbidragstagarna där bjuder inte SD någon större trygghet. Östra Göteborg står för multikultur och den multikulturen vill SD montera ned. Att personer då kommer i kläm är nästan ofrånkomligt.
För många människor i Östra Göteborg kommer tillvaron bli sämre med SD och särskilt utsatta i SD:s samhälle blir invandrare. De som kommit till Sverige för att slippa lidande i sina hemländer riskerar med SD att få dåliga liv. Arbetsmiljö och arbete mot stress är knappast något SD prioriterar.
Det blir svårt för LO att utlysa nya storstrejker som den 1980 med ett samhälle där upp emot en femtedel kan tänka sig att rösta på SD.
SVT och miljörörelsen håller humanistiska värderingar över SD:s nationalism. De fokuserar på hotet från koldioxiden snarare än ”hotet från invandrarna”.
SD fick 7 mandat i Göteborg att jämföra med C och Kd som fick tre vardera, Mp som fick 6 och V som fick 11.
C B Perlenberg en fristående kolumnist på GT är en av de som följer den politiska debatten i Göteborgs Stadshus med två vakande ögon, inte utan fördömanden och hårda ord. Eftersom han liksom GT är oberoende liberal är det oftast V, Mp och FI som får sig en sväng av sleven. Vilket gör att GT:s analyser drar ofta åt höger och inte direkt missgynnar SD. GT har sitt ansvar i att ha gjort SD rumsrent. Perlenbergs hårda retorik drabbar dock SD också. Han menar att rörelsen undergräver ”fundamentala demokratiska normer och värderingar”.
När Göteborg hamnar i blickfokus uppstår såklart helt andra typer av debatter såsom Västlänken, Trängselskatten och mutor. Det är svårt att låta bli att älska Göteborg och till och med vara stolt över staden.
Känslan blir så lätt att allting ordnar sig och att den goa Göteborgsandan löser alla problem till och med problem med koldioxid, djurplågeri och Sverigedemokrater.
VIlket gör att jag, kanske mot bättre vetande, tonar ned hotet från det ”bruna partiet”. Det finns värre problem och att ge SD för mycket uppmärksamhet även om den är negativ är förmodligen inte så smart.
Om det blåst vänstervindar hade Kristoffer Lundbergs rättviseparti varit lika stort eller större än SD, men barometern har dragit åt höger sedan Carl Bildt blev statsminister.

Lundberg och marknadshyrorna

När det gäller Hyresgästföreningen i Göteborg och deras sammankoppling med Rättvisepartiet Socialisterna i form av Kristofer Lundberg är frågan för komplex för att hitta enkla svar. Kristofer Lundbergs engagemang för socialismen i Angered gjorde honom kontroversiell. Inte minst eftersom på grund av hans anställning på partiets tidning Offensiv.
Vid sidan av fallet Kristofer Lundberg och Hyresgästföreningen har jag via mitt nätverk fått länkar till Proletären där Kd-politiker framställs i mindre smickrande ordalag. Humanismen finns inom Kd det är jag övertygad om, men det finns enligt Birger Schlaug även ”mörka stråk” inom partiet.
Läser du Bibeln finns det ju anledning att känna en viss oro åtminstone för de mer ortodoxa krafterna inom partiet.
Tidskriften Offensiv grundades av SSU:are och Rättvistepartiet Socialisterna hetta tidigare Arbetförbundet Offensiv.
Att fingranska Kristofer Lundberg leder kanske inte fram till hela sanningen om vare sig arbetarklassen, samhället eller det politiska landskapet. Det går inte att komma ifrån att granskingen även borde ske mot förbundsordförande Marie Linder – vad uppnår hon för resultat med sin diplomatiska hållning? Vad uppnår chefredaktör Susanna Skarrie som är VD och ansvarig utgivare för Hem & Hyra? Vilka hjälper de? Medelklassen eller arbetarklassen?
För människor i Östra Göteborg är det uppenbart att Kristofer förde makten, engagemanget och kampen mot marknadshyror närmare människor med lägre inkomster. När det gäller Hyresgästföreningens nuvarande ledare är det lätt att tycka att de är bekväma och kanske inte riktigt menar allvar. Eller att de helt enkelt företräder samma medelklass-liberalism som så många andra.
Att utse klimatambassadörer som arbetar med ett klimatpolitiskt program och jobba för att medeklassen kan ladda sina elbilar låter ganska långt ifrån klassmedvetet. Ambassadörer är något man har mellan människor i olika länder och så vitt jag vet lever vi alla i samma land och då behövs inga inrikes-ambassadörer. Att utse ambassadörer vittnar om en människosyn där man tycker att det behövs pyramider. Att det nuvarande systemet är ganska okej som det är. Det vittnar om tron på att lösningen är byråkratisk snarare än helhjärtad.
Det finns flera trådar att dra i när det gäller det som hände i Hyresgästföreningen. Men det är svårt att tro något annat än att de två bilder som ges är ungefär likvärdiga.
Kristofer Lundberg står för engagemanget och Hyresgästföreningen för den byråkratiska makten.
Om det är så är det upp till var och en att välja sida – välavlönade byråkrater i Stockholm eller fattiga familjer i Angered, vilka är viktigast?
Konflikten mellan Lundberg och makthavarna i Hyresgästföreningen ger åtminstone en liten hint om vem som vill hjälpa vanliga människor att bo kvar i sina hyresrätter.
Som betalande medlem vill du alltid att toppen av pyramiden ska företräda även dig – inte bara någon klubb för inbördes beundran administratörer emellan.
Det är därför glädjande att se att Kristofer fick chansen att påverka i nästan tre år. Att konflikten mellan honom och 08-orna slutade med att 08-orna satte ned foten var inget konstigt. Kanske ska vi vara glada att det inte blev värre. Nu fick ändå Lundberg jobba ostört 2018-2019 och kanske blir han ett namn att räkna med.
Om Östra Göteborg haft samma geist och spirit som Västra Göteborg som på en 25-åring röstar in Demokraterna till kommunen borde han ha chansen att komma in i kommunfullmäktige även han. Men Östra Göteborg är splittrat i folkgrupper som drar åt olika håll: folkgrupper med olika önskemål och värderingar.

När det gäller Hyresgästföreningen i Göteborg och deras sammankoppling med Rättvisepartiet Socialisterna i form av Kristofer Lundberg är frågan för komplex för att hitta enkla svar. Kristofer Lundbergs engagemang för socialismen i Angered gjorde honom kontroversiell. Inte minst eftersom på grund av hans anställning på partiets tidning Offensiv.
Vid sidan av fallet Kristofer Lundberg och Hyresgästföreningen har jag via mitt nätverk fått länkar till Proletären där Kd-politiker framställs i mindre smickrande ordalag. Humanismen finns inom Kd det är jag övertygad om, men det finns enligt Birger Schlaug även ”mörka stråk” inom partiet.
Läser du Bibeln finns det ju anledning att känna en viss oro åtminstone för de mer ortodoxa krafterna inom partiet.
Tidskriften Offensiv grundades av SSU:are och Rättvistepartiet Socialisterna hetta tidigare Arbetförbundet Offensiv.
Att fingranska Kristofer Lundberg leder kanske inte fram till hela sanningen om vare sig arbetarklassen, samhället eller det politiska landskapet. Det går inte att komma ifrån att granskingen även borde ske mot förbundsordförande Marie Linder – vad uppnår hon för resultat med sin diplomatiska hållning? Vad uppnår chefredaktör Susanna Skarrie som är VD och ansvarig utgivare för Hem & Hyra? Vilka hjälper de? Medelklassen eller arbetarklassen?
För människor i Östra Göteborg är det uppenbart att Kristofer förde makten, engagemanget och kampen mot marknadshyror närmare människor med lägre inkomster. När det gäller Hyresgästföreningens nuvarande ledare är det lätt att tycka att de är bekväma och kanske inte riktigt menar allvar. Eller att de helt enkelt företräder samma medelklass-liberalism som så många andra.
Att utse klimatambassadörer som arbetar med ett klimatpolitiskt program och jobba för att medeklassen kan ladda sina elbilar låter ganska långt ifrån klassmedvetet. Ambassadörer är något man har mellan människor i olika länder och så vitt jag vet lever vi alla i samma land och då behövs inga inrikes-ambassadörer. Att utse ambassadörer vittnar om en människosyn där man tycker att det behövs pyramider. Att det nuvarande systemet är ganska okej som det är. Det vittnar om tron på att lösningen är byråkratisk snarare än helhjärtad.
Det finns flera trådar att dra i när det gäller det som hände i Hyresgästföreningen. Men det är svårt att tro något annat än att de två bilder som ges är ungefär likvärdiga.
Kristofer Lundberg står för engagemanget och Hyresgästföreningen för den byråkratiska makten.
Om det är så är det upp till var och en att välja sida – välavlönade byråkrater i Stockholm eller fattiga familjer i Angered, vilka är viktigast?
Konflikten mellan Lundberg och makthavarna i Hyresgästföreningen ger åtminstone en liten hint om vem som vill hjälpa vanliga människor att bo kvar i sina hyresrätter.
Som betalande medlem vill du alltid att toppen av pyramiden ska företräda även dig – inte bara någon klubb för inbördes beundran administratörer emellan.
Det är därför glädjande att se att Kristofer fick chansen att påverka i nästan tre år. Att konflikten mellan honom och 08-orna slutade med att 08-orna satte ned foten var inget konstigt. Kanske ska vi vara glada att det inte blev värre. Nu fick ändå Lundberg jobba ostört 2018-2019 och kanske blir han ett namn att räkna med.
Om Östra Göteborg haft samma geist och spirit som Västra Göteborg som på en 25-åring röstar in Demokraterna till kommunen borde han ha chansen att komma in i kommunfullmäktige även han. Men Östra Göteborg är splittrat i folkgrupper som drar åt olika håll: folkgrupper med olika önskemål och värderingar.

Kommunal och krafttagen

Det har nu gått över ett år sedan Kommunal gick ut i Dagens Samhälle med en debattartikel om den höga arbetsbelastningen, det höga tempot och tidspressen inom den svenska hemtjänsten. Skribenten bakom debattartikeln som publicerades den 28 februari 2019 var Malin Ragnegård avdelningsordförare för Kommunal Bergslagen.

Ett år senare har Covid-19 avslöjat hyckleriet i den svenska politiken. Redan innan utbrottet hade allt fler Göteborgare fått upp ögonen för hur undersköterskorna i hemtjänsten pressades på varenda minut med hjälp av 18.000-krs mobiler. Att teknokraterna i organisationen ville ersätta människan med teknik var så uppenbart att de flesta tvingades att blunda. I demonstrationen utanför Göteborgs Stadshus 20 februari 2020 hävdade undersköterskorna att ”de långsamt plågades till döden” om man får tro Göteborgspostens reporter.

Arbetsmiljöverket pekar än här och än där, men inte mycket händer. Den nya arbetsmiljölagen från 2016 ligger inte i arbetsgivarens intressen.

Enhetscheferna har knappast något större intresse av att personalen mår bra. De kan med enkelhet vifta bort en timvikarie som står upp för sin rätt. Att bli av med en timvikarie som ställer krav är lika lätt som att vifta bort en fluga för enhetschefen. Sedan kan man framställa en glansig broschyr eller en presentation om hur schysst man är. Doublespeak fungerar alltid.

Enhetscheferna är intresserade av att göra bra ifrån sig ekonomiskt. Eftersom det råder ”fri konkurrens” där ute är det enkelt för dem att piska sin befintliga personal så hårt de önskar.

Statliga verk och myndigheter bryr sig egentligen inte heller så mycket. De har ju trygga jobb och bra betalt. Så varför ska de bry sig om botten av pyramiden egentligen? De kan tryggt fortsätta äta slaktade kycklingar och peka finger åt Sverigedemokrater istället.

Medan det enorma mörkertalet för arbetsskador, tillbud och avvikelser växer fokuserar makthavarna på det som är mer angeläget för dem: att behålla makten, ta strid med högerextremister, prata med journalister, värna om sin egen position i partiet och lösa problemen i sin egen närmiljö. När de gjort detta är både dagen och energin slut. Då finns ingen tid att ställa krav på enhetschefer, arbetsgivare eller arbetsmiljö inom omsorgen.

Tobias Baudin fick en flygande start i Kommunal och kanske har en del saker blivit bättre under hans ledarskap. Men i ett samhälle där högervindar blåser och folk skyller på invandringen istället för att visa empati blir resultatet nästan tvärtom det Baudin hoppats infria. Och när inte Tobias Baudin rår på problemen står även Göteborgs medlemmar maktlösa. Anna Skarsjö må ha mycket makt inom Göteborgs organisation, men när hon går i närkamp med privata företag och ekonomiska dynastier är hon chanslös. De stora företagen vill inte dela med sig av sina vinster. Rika familjer föredrar lyxbilen och segelbåten framför hemtjänstens personal. Tobias Baudin med följe tar de inte på allvar. Det är ingen person de vill segla med och det är så mycket godare med dyrt vin till skaldjuren än solidaritet.

Privata företag som vill piska personalen ännu hårdare etablerar sig, löne-utvecklingen stannar upp och det som växer i Sverige är klyftorna, motsättningarna och främlingsfientligheten. Något som måste kännas förödmjukande inte bara för Baudin, Ragnegårdoch Skarsjö utan alla engagerade i Kommunal och även många socialdemokrater. Allt fler socialdemokrater inser att de fyras gäng tagit deras väljare.

Socialdemokraterna och fackombuden får se hur privata intressen, marknadsliberaler får allt större befogenheter att ”plåga” de människor som de satt sig för att hjälpa och beskydda. Något som Sverigedemokraterna öppnat upp för genom att släppa fram M och Kd.

Att ”de fyras gäng” skulle få med sig Kd som profilerat sig som ett ”etiskt” parti vittnar om en dubbelmoral och ett hyckleri som till stora delar fått passera obemärkt inom den kristna elitens kretsar. Egentligen är Sverigedemokraternas värderingar helt oförenliga med Kristdemokraternas. Men ”nöden” har ingen lag och Kd öppnar nu upp för ett svenskt samhälle som allt mer kommer att likna Orbans Ungern.

Då spelar det kanske mindre roll att Skyttedal svänger sig med en Gucci-väska hon fått från en högerextrem sajt. Det kanske bara gör det tydligare vart Kd och Sverige är på väg.

Covid19 och Moderaterna

Toppnyheten på Text-TV den 7 April var att Moderaterna ville stötta näringslivet med 100 miljarder i månaden. Det är i runda slängar 1000 kr per svensk och månad. (1 kr per svensk är tio miljoner, 10 kr per svensk är 100 miljoner, 100 kr per svensk är 1 miljard, 1000 kr per svensk är 10 miljarder och 1000 kr per svensk är 100 miljarder.)

10 miljoner medborgare multiplicerat med 10.000 kr är alltså 100 miljarder.

Vilket vill säga att varje medborgare lika gärna skulle kunna få 10.000 kr i handen per månad istället för att gå omvägen mellan företagens byråkrati, hierarkier och maktmissbruk.

Covid-19 avslöjar således att det finns enorma pengar och resurser i samhället, men att de idag används för att förkroppsliga människors fördomar och värdesystem. Vilket inte alls handlar om att frigöra den enskilda individen utan att hålla vid liv en nyliberal marknadsekonomi där ”underklassen” eller proletärerna upprättahåller ”elitens” eller patriciernas ”vansinniga” livsstil. Men där också plebejerna själva ägnar sig åt samma trams som den elit som dominerar dem. Onödiga nöjen, överflödiga förlustelser och konsumtion av ett gytter av kitsch, skräp och onyttigheter.

Vi människor borde ha vett att skämmas över hur vi förstör planeten, naturen och varandra. Mauro Scoccos textrad stämmer på pricken: ”Vi har glömt allt som är viktigt för meningslösa ting.”

Det räcker att åka ned till Hinsholmen eller Saltholmen och titta på kapitalet på vanliga segelbåtar för att förstå hur mycket pengar som går åt till ”onödig” konsumtion. För att inte tala om alla ”dyringar” till travhästar som värderas högre än många mänskliga liv.

Att vanligt folk hjärn- och hjärt-tvättas av nyliberaler är vår tids stora strategi. Europas befolkning lider av en masshypnos där djur, natur och arbetar hänsynslöst utnyttjas utan att någon egentligen tjänar på det. De dynastier som suger ut människor, djur och natur slutar ofta på samma sätt: som känslomässiga och fysiska vrak efter en hjärtinfarkt eller stroke. Efter 100 år är majoriteten av dem borta och vad har de under denna tiden gjort? De har upprättahållt ett globalt slaveri utan att själva vara medvetna om det.

En del beskyller hjärntvätten på religionen. Andra skyller den på politikerna. Tyvärr går vår kulturella hjärntvätt längre ner än så. Den är ett paradigm som genomsyrar allt. Det är en form av fattigdomstänkande som är emotionellt snarare än intellektuellt. Journalister, forskare och lärare har sin del i vår samtida kulturs vansinne.

Pengarna finns där, resurserna finns där, jorden, vattnet och luften finns där, men istället ägnar jordemänniskan sig åt ett kluster av kulturyttringar som för eftervärlden kommer att betraktas som bisarra.

Moderaterna är möjligen bättre på vissa områden och sämre på andra, men på det stora taget är de en del av samtidens dumhet, okunnighet och oförmåga som ingen kan skriva sig fri ifrån.

Kanske blir klimatförändringarna och katastroferna i deras efterföljd det som krävs för att framtidens generationer ska besinna sig.

Om några hundra år kanske saker och ting har blivit bättre, men med dagens ideal, moral och värderingar lär orättvisorna och ”helvetet” fortsätta medan trångsynta ”experter” fortsätter sila mygg och svälja kameler.

Covid-19 avslöjar Moderaternas fördomar och att politiken behöver progressiva krafter snarare än new public management som är en ideologi för parasiter.

New Public Management

Elisabeth Lann har medgivit att Kd övervärderat nyliberala styrningen och kanske är vagt medveten om att nyliberalismen primärt gynnat SD och de fyras gäng. Lanns bakgrund med studier i Jerusalem är viktig då högerextremisterna använder Israel för att värva medlemmar. Problemet med SD är inte primärt deras politiker utan deras svans som underminerar fria medier. Twitter är idag övertaget av SD:s svans något som varken gynnar Västra Frölunda eller någon annan stadsdel. SD:s politik är lite av 1880-tal. I princip ignorerar SD såväl storstrejken 1909 som brödupproret 1917.

I Göteborg har alliansen tillsammas med de röd-grön-rosa hämmat SD:s svans vilket i slutändan är nödvändigt för att ge de invandrare som jobbar inom omsorgen trygga villkor.

Kd har en judiskt-kristen etik som är oförenlig med högerpopulism och som på längre sikt kommer att underminera nyliberalismen.

Attraktiv Hemtjänst

Den elfte Mars går Elisabeth Lann ut med en debattartikel i GT. Där slår hon fast att hemtjänsten är ”en av välfärdens viktigaste uppdrag” och medger att hemtjänsten i Göteborg under många år kämpat med problem i arbetsmiljön, kvaliteten och nöjdheten.

Lann vill sätta till ett stimulanspaket som bland annat ska rikta kompetenshöjande insatser till vikarier och timanställda.

Några andra konkreta åtgärder kan inte utläsas av debattartikeln, men delvis är ju de åtgärderna upp till enhetschefer och planerare.

Från ett politiskt håll är debattartikeln logisk och den sätter till att börja med Alliansens arbete i en mycket god dager. Men som vanligt gäller det att se till helheten.

Eftersom politiker har en begränsad insyn i verksamheten samtidigt som deras uttalanden och debattartiklar i första hand syftar till att framstå i god dager lämnar debattartikeln en hel del frågetecken. Å ena sidan kan den hela bilden inte ges i en artikel. Å andra sidan framgår det tydligt att man ger ett underbetyg till hemtjänsten och dess personal och att det är timvikarier och tillfällig personal man ska satsa på inte de som är fast anställda.

Hur mycket av det goda intryck du får av Elisabeth Lann och hennes allians är charm och Lanns personliga välvilja och hur mycket är substantiella förbättringar? Daniel Bernmars projekt med arbetstidsförkortning i Svartedalen fick internationell uppmärksamhet. David Crouch från The Guardian skrev en artikel om experimentet med 6 timmars arbetsdag 17 sept 2015 i en artikel som delades över 13.000 gånger och fick nästan 500 kommentarer.

Daniel Bernmar vill höja lönen för de anställda i kommunen eller sänka arbetstiden till 6 timmar med bibehållen lön. Elisabeth Lanns och Alliansens förslag falnar betänkligt med detta, trots Elisabeths aura av kristen välvilja och höga ideal om dygder, kardinaldygder och ett starkt civilsamhälle.

Men ekonomiska realiteter kan ändå ge Lann överhanden och Csaba Perlenberg sågar Bernmar med fotknölarna och kallar hans politiska hållning en skamlös hitte-på kampanj. Men Csaba Perlenberg kan mycket väl ha de ideologiska skygglappar som han Bernmar anklagar de styrande att ha. I Csabas krönika står det att ”Attraktiv hemtjänst” var de rödgrönas prestigeprojekt.

Men attraktiv hemtjänst skapades av en KD-politiker med David Lega i sitt nätverk.

Det var Kd-politiker Rita Stålbert som utformade Attraktiv Hemtjänst och det var hon som av ekonomiska förutsättningar som tvingades avskaffa det. Den modernisering som föll pladask var alltså från början ett Kd-förslag helt baserat på välvilja från den mycket engagerade person som skulle behövt få agera ut sin plan.

Som vanligt är ödet ironiskt: Kd genomför något som i grunden är bra, men Perlenberg vill att Bernmar och V ska ta smällen. Paradoxalt nog är det inte bara Bernmar han sågar vid fotknölarna utan anklagelserna ramlar tillbaka i knäna på Kd, eller också snurrar de runt i en loop eftersom Hemtjänsten är en komplex apparat som inte bara handlar om politik utan om ledarskap, stadsdelsdirektörer och enhetschefer som inte sällan är av borgerlig kulör.

Visserligen kom 6.6.a anmälan från 40 skyddsombud 2018, men inte som ett resultat av av prestigeprojektet Attraktiv hemtjänst utan av andra anledningar. Rita Stålberg hade ju själv tvingats avveckla det system hon utvecklat. Besparingarna som sänkte hemtjänsten var ju på grund av att pengarna som skulle gått till de äldre gick till ensamkommande från Afghanistan.

Attraktiv Hemtjänst var primärt ett samarbete mellan goda krafter inom V och Kd:s. Det var en del av Göteborgsandan där folk håller ihop över blockgränserna. Men när Gymnasie-amnestin klubbades igenom med Annie Lööf i spetsen innebar det att pengarna som skulle ha gått till de äldre gick till ensamkommande flyktingar från Afghanistan. Något som de styrande klokt nog mörklagt för att skydda afghanerna från rasism och samhället från höger-extremism.

V och Kd är ledande partier i Sverige för att förbättra tryggheten inom omsorgen och utveckla välfärden till det bättre. Höger-extremister är inte bra för tryggheten.

I debatten den 20 februari 2020 ville Elisabeth Lann vänta och se resultatet av de genomförda förändringarna – hon ville inte ”kasta ut babyn med barnvattnet”. Det är ett ganska klokt uttalande. Trots allt bygger ju Lanns politik vidare på Kd-strategin om en Attraktiv Hemtjänst, en strategi som alltså Kd lyckades få igenom även under tiden de var i opposition. Det är så genuint engagemang fungerar. Attraktiv Hemtjänst är bara delvis genomfört och det beror dels på kostnaderna för gymnasie-amnestin, dels på politiska prioriteringar.

Det är min tro att Elisabeth Lann kommer att förbättra situationen och jobba vidare med tryggheten och den goda omsorgen i Göteborg. Inte minst det judiskt-kristna förhållningssätt hon förespråkar är något av en värdighetsgaranti för gamla och utsatta människor. De flesta av de som jobbar i Hemtjänsten gör sitt bästa oavsett vilka politiker som styr. Att så många har åsikter i frågan visar på att den berör, men också av behovet på tillit till de system som finns.

Om Hemtjänsten ska fungera framöver beror lika mycket på Erdogan och klimatkrisen som på någon Göteborgspolitiker. Huruvida det spelar någon roll eller om det är av godo att ställa grupp mot grupp är synnerligen tveksamt. Om sanningen om hur de ensamkommande raserade Attraktiv Hemtjänst kommer fram är risken att det leder till högerextremism, högerpopulism och i slutändan en nattväktarstat helt utan Hemtjänst överhuvudtaget. Det kan vara värt att känna till, men det är lika bra eller bättre om det inte når mainstream.

Så journalister och debattörer gör ur den aspekten klokt i att fortsätta skylla på Bernmar-doktriner och/eller Lann-doktriner. Det skulle skapa alldeles för mycket ångest, oro, rädsla och militär upprustning om de mörka krafter som motverkar det svenska folkhemmet kom upp i dagsljuset. Om vi fokuserar på de mörka krafter som förstör Sverige ger vi dem näring. Då är det bättre att låta politiskt naiva undersköterskor och insiktslösa skyddsombud i Kommunal sköta berättelsen. Det gagnar omsorgen mer.

I slutändan är det möjligen ekonomisk tillväxt, ekonomiskt ansvar, hårt arbete, plikt-trogenhet och lojalitet till fattade beslut som fäller avgörandet. Om Bernmars vision om 6-timmars arbetsdag ska se dagens ljus är detta beroende av välvilja från såväl Kd som Göteborgs företagare och skattebetalare. Tills dess gäller de direktiv som Elisabeth Lann utformar för Hemtjänsten och det borde fungera åtminstone hyfsat, i vissa fall utmärkt.

Vi ska inte glömma bort att det finns många som är nöjda, mycket nöjda eller någorlunda nöjda med Hemtjänsten.