Meditation, yoga och e-handel

Idag på morgonen hörde jag en sammetslen röst om meditation, yoga och att uppskatta livet. Det var en röst som helt enkelt var bedårande. Så honungsmjuk var hennes röst och så förträffligt var hennes ordval att det var en person som helt enkelt inte gick att misstro.

Men som alla vet – skenet kan bedra . I slutet av TV-programmet (som jag länge trodde var ett radioprogram innan jag upptäckte att TV:n stod på) kom namnet på kvinnan upp. Hon hette Maria Borelius. Det var ett namn jag tyckte mig känna igen. Först blandade jag ihop kvinnan med Maria Scherer, men nu för tiden är vare sig en Iphone eller en android särskilt långt borta.

Det visade sig att det var fler än jag som förmodligen uppfattat Maria Scherer som en trovärdig person. Såväl investerare som en viss Statsminister.

Maria Borelius hade ingen erfarenhet av handelsfrågor när hon blev Handelsminister under Reinfeldt. Efter sin utbildning i naturvetenskap och vetenskapsjournalistik jobbade hon som programledare i populärvetenskapliga TV-program. Sedan publicerade hon böcker i föräldraskap. I slutet av 90-talet var hon en tongivande profil i K-world som förbrukade 700 miljoner i riskkapital.

Under åtta dagar i Oktober 2006 var Borelius Handelsminister i Reinfeldts regering. Ett mycket märkligt val på förhand, och ett än märkligare val i efterhand. Det visade sig att Maria Borelius inte hade betalat TV-licensen och dessutom använt svart arbetskraft i hemmet.

Numera marknadsför Maria Borelius en anti-inflammatorisk livsstil i en amerikaniserad bokserie från HarperLife. Det förekommer även titlar som bliss och förundran i hennes serie.

Kanske ska man inte vara förvånad (eller förundrad) att en f.d. Moderat riksdagsledamot psykologiserar stressläkning till något som inte har det minsta med arbetsmiljö, Försäkringskassan, samhällsklass eller det sociala skyddsnätet att göra.

Om du är stressad, tillbringa mer tid att se på solnedgången, meditera, gå 10.000 steg per dag och gör något gott med kycklingbröst. Börja första dagen med te, valfri mjölk och två riskakor då aktiverar du cellerna i din kropp epigenetiskt. Ungefär så *börjar* det och sedan fortsätter det i samma stil.

För att sammanfatta det hela: Mat, dryck, kosttillskott, mål, tacksamhet och vila är allt du behöver – människan är en fysisk varelse och inte ett politiskt djur. Huvudsaken är bara att du kan uttrycka det på nya sätt så du blir hänryckt som om det vore Kristi Himmelsfärds dag.

Tillsammans med Sven Otto Littorin och Per Bill författade Maria Borelius boken Sverige behöver ett nytt arbetarparti. Aftonbladet avslöjade att Sven Otto Littorin köpt en falsk magisterexamen på nätet. Aftonbladet publicerade även en artikel med en annan allvarlig anklagelse som Littorin sedermera dementerat.

Det är klart att man tycker synd om både Borelius och Littorin trots deras tveksamma livsval och lika tveksamma affärer. De kan tyckas privilegierade utåt sett, men dras med sina egna bekymmer och båda två är och förblir människor med mänskliga problem.

Media kan vara obarmhärtigt när enskilda saker granskas och förstoras upp.

Att Maria Borelius bryr sig allt mer om hälsa, kost, yoga och meditation visar att det finns viktigare saker i livet än miljardföretag, snabba klipp och att vara programledare i TV. Likaså visar det att även människor som tillhör eliten blir äldre och behöver ta vara på sig själva.

Att skippa TV-licensen och köpa svart hemhjälp är förvisso ganska försumbart jämfört med att ge 140 miljoner i statsbidrag till IT-jätten Facebook, även om det var 140 miljoner som gav 56 nya jobb. De IT-företag som bygger serverhallar i Sverige gör det för att de får skattelättnader och ekonomiska bidrag. Det räcker med att gå in i en serverhall för att se att det inte finns mycket att jobba med där. En rackserver sköter sig själv 24/7, du behöver byta ut en bit hårdvara då och då, men självklart är det inte något som kan generera speciellt många jobb.

Det finns en annan e-handelsjätte som ska etablera sig i Sverige och de personer som säljer varor på nätet kommer att få en mycket svår konkurrent. Många svenska e-handelsföretag kommer att gå omkull när Jeffs Juggernaut etablerar sig i norden. Jeff föddes i Albuquerque, New Mexico och har varit världens rikaste person sedan 2018.

Det lär vara enklare att meditera, yoga och köpa svart hemtjänst än att starta en ny e-handels-jätte.

Att skippa TV-licensen och köpa svart hemhjälp är förvisso ganska försumbart jämfört med att ge 140 miljoner i statsbidrag till IT-jätten Facebook, även om det var 140 miljoner som gav 56 nya jobb. De IT-företag som bygger serverhallar i Sverige gör det för att de får skattelättnader och ekonomiska bidrag. Det räcker med att gå in i en serverhall för att se att det inte finns mycket att jobba med där. En rackserver sköter sig själv 24/7, du behöver byta ut en bit hårdvara då och då, men självklart är det inte något som kan generera speciellt många jobb.

Det finns en annan e-handelsjätte som ska etablera sig i Sverige och de personer som säljer varor på nätet kommer att få en mycket svår konkurrent. Många svenska e-handelsföretag kommer att gå omkull när Jeffs Juggernaut etablerar sig i norden. Jeff föddes i Albuquerque, New Mexico och har varit världens rikaste person sedan 2018.

Av IT-febern från slutet av 90-talet blev det mest konkurser och ett fåtal stora vinnare som tog hela kakan.

Det lär vara enklare att meditera, yoga och köpa svart hemtjänst än att starta en ny e-handels-jätte. Men yoga och meditation kan inte kompensera för marknadsekonomins mördande konkurrens. Vad är vitsen att leva för yogamattan om det ekonomiska systemet för dig till utmattningsdepression, utbrändhet och kollaps i alla fall?

Myten om den ”lycklige entreprenören” är seglivad trots att de allra flesta nya företag går omkull.

Att fler väktare innebär större säkerhet snarare än nyfacism kanske du inte tycker om en väktare slår omkull en cyklist så att denne bryter foten. Speciellt inte om det hade räckt att ropa ”Stanna, det är förbjudet att cykla här”. Att skjuta ihjäl personer med Downs Syndrom, eller slänga gravida kvinnor av tunnelbanan kännetecknar inte heller rättsstaten. Men det är samma personer som förespråkar myten om ”den lycklige entreprenören” som förespråkar högre säkerhet genom fler väktare och tungt beväpnade poliser.

Bli därför inte förvånad om det bland nyfacisterna finns personer som marknadsför sig själva med hälsotrender, linssoppa, chiabröd och mjölksyrade grönsaker.

Att få saker och ting låta bättre än de är, och att bjuda på exklusiva maträtter och nöjen med fina titlar kan vara ett sätt att gömma sig för politiska realiteter och gå med i sällskap och koalitioner du innerst inne vet du borde undvika.

Att äta bovetebullar, rostade valnötter och rökt tofu kan vara gott, men det är ingen revolution som kan jämföras med vare sig den ryska eller den franska.

Besvikelser och axelryckningar

Det kan väl vara värt att konstatera att medan Ny Demokrati och SD inte berör mig nämnvärt så gör faktiskt Liberalerna det. Vilket såklart beror på att jag har högre förväntningar och hopp angående medlemmarna i Liberalerna.

Partiets sympatisörer rymmer högutbildade tänkare. Det finns lärare, forskare, journalister och akademiker som röstar på L. Partiet rymmer så pass många människor högt upp på samhällsstegen med fina villor och betydande resurser. Det är människor som borde veta bättre, göra ifrån sig bättre och framförallt lyckas bättre inom politiken. De borde visa ledarskap. De borde uppvisa insikt, karaktär och fylla etern med visioner.

Det är inte utan att man återkommer till Gästkolumnen av Kyeyune i Göteborgsposten den 2 Maj 2020. Den med titeln ”Det är medelklassen du ska vara rädd för.

För ett sätt att se på det är att Liberalernas tystnad och ignorans är att de tillåter SD att växa och driva opinionen. Samt att medelklassen i allt högre omfattning går till M och Kd om inte direkt in i SD.

Det är även värt att notera att Malcom Kyeyune haft fler inlägg med snarlika teman:
Striden kommer att stå mellan kommunerna och staten (2019-11-09)
Medelklassen har ingenstans att fly (2019-09-28)
Han har även skrivet om ”Landet som inte var förbrett” och ”Teknokratins intellektuella fattigdom”

Den tredje december 2018 ställde han frågan: Hur ska ett land som har allvarliga problem att smälta en befolkning på tio miljoner klara av en befolkning på elva miljoner?
Kyeyune menar att kraschen är oundviklig för att vi är på fel kurs.

Det finns följdfrågor:

Hur klarar Sverige 12 miljoner invånare?
Hur klarar Sverige 13 miljoner invånare?
Hur klarar Sverige 14 mlijoner invånare?

Vad ska vi göra med anstormingen från vår beskärda del av klimatflyktingar? De närmaste trettio åren förväntas det komma en kvarts miljard av dem. Det är inte precis så att klimatproblemen kommer att minska risken för krig och konflikter heller eller att klimatkrisen kommer att vara över 2050.
(Prognosen på 250 miljoner klimatflyktingar är beräknad på antalet globala flyktingar de närmaste trettio åren fram till 2050.)

Jag är ingen guru, men att världens befolkning ökar samtidigt som oljan sinar och koldioxiden i atmosfären ökar är inte betryggande.

Inte heller att vi människor är så nöjeslystna och drivs in i konsumtion varken vi själva eller planeten har råd med.

Det är möjligt att det är cyniskt att tala om överbefolkning, barnbegränsning och preventinmedel. Men det senaste året har jag sett fler annonser för sterilisering än jag gjort tidigare år så en gryende insikt om att vi människor kanske är för många för planeten har nog slagit allt fler människor. Frågan om överbefolkning kommer allt närmare makthavare och politiker. De kommer att behöva ta in att jordklotets resurser är ändliga och att det inte finns något jordklot i reserv att förbruka.

Eftersom människan är den art som orsakat den här planeten störst skada är det egentligen inte cyniskt att lyfta frågan om sterilisering och barnbegränsning. Även om det inte var en fråga som ens kom på tanke när staten Sverige instiftade barnbidraget.
Covid-19 ska kanske ses som ett nödvändigt ”beta-test” för hur mänskligheten klarar en verklig kris. Många har varit tvungna att se över sin livsstil och sina prioriteringar sedan utbrottet Mars 2020.

En del personer har tänkt till lite extra på vilka utmaningar vi människor står inför.
Greta Thunberg fick sitt genombrott 2018. Hela 2019 rönte hon och klimatfrågorna stor uppmärksamhet. Flygskam blev ett begrepp. Gretas livsstil utan flygresor, kött, och onödig konsumtion kan komma att bli en nödvändig standard för större delen av mänskligheten framöver. Vegankost har trendat i över två år. Det blir bara större.
Media (och därmed mänskligheten) har haft svårt att koncentrera sig på mer än en sak åt gången. 2020 är det Covid-19 för hela slanten även om Black Lives Matter gjort tappra försök att etablera sig. 2021 lär det bli något nytt, 2022 lika så. Varje år har sina ämnen.

Den gröna rörelsen har vuxit sig stark och att intresset kring den lär öka för varje ny naturkatastrof. Kommer Försäkringskassan kunna betala ut ersättning för de som är långtidssjukskrivna för klimatångest? Hur diagnosticeras en sådan ångest?
I takt med att insikten om hur viktigt vårt ekosystem borde biologer, ekologer och föreningar som Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen komma mer i ropet framöver. Men det kommer också att efterfrågas nya mer radikala metoder och organisationer. Organisationen Extiniction Rebellion har gjort reklam på flera ställen i Göteborg och även omtalats i debatten inne på Börsen. Det finns även ett nytt miljöparti: Vändpunkt. Det grundades av bland andra Carl Schlyter, Valter Mutt och Annika Lillemets.

Det tycks som att Schlyter varit den drivande bakom det nya partiet och att det grundades i Färgelanda.

På hemsidan återfinns tre avdelningar: Skåne, Uppsala och Stockholm.


Partiets första kongress hölls 31 Maj 2020 och valdes bland annat Max Andersson och Thomas Hahn in. Max Andersson har tidigare suttit i EU-parlamentet. Thomas Hahn är docent i ekologisk ekonomi.

De tre ursprungliga avhopparna Carl Schlyter, Valter Mutt och Annika Lillemets sitter ej (längre) i styrelsen.

Hur bra det går för Partiet Vändpunkt återstår att se, men det tycks vara Carl Schlyter som varit den drivande kraften bakom partiet än så länge trots att han blivit entledigad från styrelsen.

När jag går igenom en del av hans motioner finner jag dem otroligt klarsynta.

De berör ökat inflytande för jordens fattigaste länder, basinkomst, bekämpad korruption och skärpt exportkontroll av krigsmateriel.

Partiet fick tyvärr bara 0,12% av rösterna i valet 2019 och risken är att Schlyter och hans parti blir ”en röst i öknen”. Trots att det han säger och partiet står för förmodligen är långt klokare än det mesta.

Ny Demokrati

Vad hände egentligen med Skara-Berts Ny Demokrati?

Som så vanligt tar de kommentarer jag gör på mitt inlägg helt andra spår. Det senaste inlägget gjorde att bekanta till mig kom in på allt ifrån Ingvar Kamprad, Gekås i Ullared, skivbolaget Marianne med riksprofilen Bert Karlsson och via den vägen 90-talets trollslända Ny Demokrati.

Mina åsikter om partiet Ny Demokrati är numera nästan obefintliga. Åsikterna om och intresset för dem dog helt efter de åkte ut riksdagen och kanske faktiskt tidigare än så då det inte tycktes hända så mycket sedan de väl kommit in i Riksdagen.

Slutet för Ny Demokrati kom i vad jag då betraktade som en kollaps. Och även nu när jag studerat slutet för partiet i efterhand är det svårt att använda något annat ord än just kollaps. Dock talar vi inte om den ekologisk kollaps som bland annat David Jonstad förutspår.

Av vad jag kan förstå avgick Ian Wachtmeister som partiledare med buller och bång. Striderna med Bert Karlsson blev för stora.

Wachtmeister ersattes av Harriet Colliander som sedan efterträddes av Vivianne Franzen.

Det kan tyckas som att det mesta som är värt att säga och skriva om Ny Demokrati redan är sagt och skrivet. En del skulle säga: ”och mer där till”.

Att kvällstidningar, Siewert Öholm och inte minst Bert Karlsson själv låg bakom framgången på det tidiga nittiotalet är min analys. Partiet surfade på populistiska och högerpopulistiska vågor av samma slag som fört SD till riksdagen.

Partiet fanns kvar i Laholms kommun till 2002 och så sent som 24 Jan 2018 (GP) sade sig Halmstads John Bouvin vilja starta upp partiet igen inför riksdagsvalet 2018.

( I slutändan kom John Bouvin att toppa Skånepartiets Riksdagslista 2018. Det går att hitta X antal videoklipp med John Bouvin på YouTube varav ett klipp från 22 mars 2019 då han blir intervjuad av det högerextrema partiet Alternativ för Sverige. Han talade bland annat om ”islamisering” och 235.000 fattigpensionärer. Han propagerade där för att rösta på AFS framför en korvbil och i bakgrunden syns AFS partiledare Kasselstrand.)

I ett annat videoklipp från 24 maj 2016 på Raoul Wallenbergs torg var Bouvin direkt aggressiv och fientlig under banéret ”Folkets demonstration” med folket för Sverige. De citat som blev hans fall i Ny Demokrati framstår som representativa om man bara ser dessa nya videor på YouTube. Det finns andra radikala personer från Halmstad, den jag närmast tänker på är Peter Wahlbeck.

Även Bert Karlsson omskrivs i GP den 24 Jan 2018 angående partiet ”Skara Framtid”.

Åter till Ny Demokrati…

Efter att Vivianne Franzén roddat partiet i tre år leddes det 1997 av Bengt G Andersson, 1997-1998 av nämnda John Bouvin, 1998-199 av Per Anders Gustavsson och 1999-2000 av Ulf Eriksson.

Den 25 Februari 2000 försattes partiet i konkurs, men enligt Wikipedia finns flera lokala avknopplingar inklusive partiet Folkviljan på Orust.

Partiet har knoppat av sig till Avesta, Österåker, Götene och det seglivade fästet i Laholm blev Laholmspartiet.

Harriet Colliander föddes i Linköping och har haft en anställning på Riksantikvarien.

Vivianne Franzén föddes i Bromma.

Bengt G Andersson har varit vice ordförande för Sveriges pensionärers intresseparti.

Per Anders Gustavsson heter numera Per Anders Sturk och har sedan 2018 varit engagerad i Sverigedemokraterna i Lilla Edet.

Ulf Eriksson satt i riksdagen för Ny Demokrati för valkrets Gävleborg och gick till Moderaterna efter att Ny Demokrati konkursade.

Får man tro siffrorna har det gått hyfsat för avknoppningarna från Ny Demokrati. Många skulle säga dessvärre.

Götenes framtid fick 11.79% 2018.

Staffanstorpspartiet hade minst 1 mandat fram till 2010.

Österåkerspartiet hade tidigare något mandat, men 2018 räckte 1.56% inte fram till något. (Österåker ligger i Uppland norr om Stockholm, centralorten heter Åkersberga.)

Folkviljan som Orust hade som flest 5 av 41 mandat eller 11,54% av rösterna i valet 2010.

Avestapartiet har lyckats hålla runt 5% av rösterna sedan 2006.

Markbygdspartiet är numera nedlagt men hade drygt 7% av rösterna både 2010 och 2014.

Av vad jag kan se lockar högerpopulismen drygt 5%, men sällan mer än 10% i några få kommuner i Sverige. Där finns förmodligen några hårdnackade och karismatiska ledare som drar röster.

Faktiskt ingenting jag känner någon större oro för, men det är klart att Liberalerna framstår ju som en välorganiserad, väloljad och sammanhållen segermaskin i jämförelse med dessa små klickar.

Det är för mig fascinerande att låta det stora antalet väljare och deras livsöden, behov och möjligheter att sjunka in.

Det är en utmaning för politikerna att nå fram till medborgarnas verkliga önskningar och behov. Något som i den bästa av världar skulle kunna göras utan att skapa onödig polarisering genom att ställa grupper emot varandra.

Trots den tokroliga melodin häng me, häng me, shower med staplade ölbackar och en fyndig logotyp som påminner om Berts ansikte känns de avknoppade frukterna till rörelsen mer tragiska än komiska. Det stämmer till eftertanke att människor kan tänka så annorlunda än en själv.

Även om jag är glad att slippa Ny Demokrati i riksdagen kvarstår de svåra politiska utmaningarna med rättvis fördelningspolitik, trygghet, ekologisk hållbarhet, djurrätt och den kommande klimat-kollapsen.

Det är mer växande respekt jag betraktar andras politiska engagemang då det är krävande, tar tid, kraft, energi och resurser. Och efter att ha sett det arbete politiker plöjt ned på hemsidor, bloggar och hört och sett diverse tal har jag fått en utökad förståelse för att de inre idealen kan vara långt bättre än vad den enskilde väljaren tror.

Att studera Ny Demokratis hastiga uppgång och fall får mig att bli varse att nya partier kan dyka upp. De kan nå oväntad framgång snabbt. Och även om framgången på riksplanet blir kortvarig kan diverse lokala kvarlevor bli kvar längre än man förväntat sig. Vilket får mig att tänka på begreppet Den Långa Svansen (Wired, 2004).

Ha det gott nu.

Friskolor, politik och kristen demokrati

En fråga som aktualiserades av den borgerliga fyrpartiregeringen under Reinfeldt var friskolorna. En regering där (märk mina ord) även Göran Hägglund, Maud Olofsson och Cecilia Malmström var representerade. Sakta men säkert underminerade de den gemensamma skolan och öppnade upp för profitintressen i skolans värld med den splittring det medför. (Cecilia Malmström växte visserligen upp i Göteborg, men hon föddes i Brännkyrka, Stockholm.)

I Göteborg har det etablerats en skola som heter Engelska Skolan som till och med är börsnoterad. Det säger en del. För mig är det ett ofattbart svek mot fattiga barn. Att gymnasievalet blivit ett sätt att skikta, sålla och hjärntvätta är en spark rakt i skrevet på de som föds i ”fel familjer” eller med fel förutsättningar. Det är ett så uppenbart brott mot den gyllene regeln att Satan själv skulle varit nöjd. Men sånt är livet och det finns ingen anledning att bryta ihop på grund av förvirrade makthavare.

Åter till regeringen Reinfeldt där vi hittar fler namn och medskyldiga till vårt nuvarande samhällskaos: Reinfeldts regering hade en statsrådsberedning där EU ministrarna var dels nämnda Cecilia Malmström, dels Birgitta Ohlsson. Birgitta Ohlsson var även ”demokrati- och konsumentminister”något som snarast låter som en oxymoron. Vad har demokrati med konsumtion att göra? Nåväl, redan nu kan vi se att de här två viktiga positionerna under Reinfeldt alltså tillskrevs LIBERALER. Det var LIBERALER som fick ansvaret för frågornra om Europa, demokrati och konsumtion.

Men Liberalerna var inte ensamma: Tobias Billström (M) ansvarade för den heta migrationsfrågan, handeln tog bland annat Maria Borelius (M) hand om, Göran Hägglund (Kd) var socialminister och den gode Ulf Kristersson (M) var socialförsäkringsminister. Att Liberalerna satt i knäna på två högerpartier som M och Kd kan självklart förklara en hel del av vad de fick och inte fick uträttat. Vilket ändå inte rentvår dem från de misstag de själva gjorde.

Vidare till skolan och friskolorna Om man nu är missnöjd med friskolorna är det inte EU, demokrati och konsumtion som är de tyngsta områdena och inte heller migrationen, handeln eller sociala frågor.

För de som vill förbjuda Engelska skolan och andra friskolor är det i så fall utbildningsdepartementet under regeringen Reinfeldt man ska ta sig en titt på. Och vad hittar man där? Utbildningsministrarna var Lars Leijonborg och Jan Björklund. Skolministern var Jan Björklund. Om skolan blivit förstörd under Reinfeldt är de två huvudansvariga att ställa till svars herrarna Leijonborg och Björklund. De båda tillhör samma parti: LIBERALERNA

Som en parantes kan man konstatera att liberalen Nyamko Sabuni var jämställdhets- och ungdomsminister under Reinfeldt. Tillsammans med Kristersson lurade hon alltså i vassen med en ministerpost utanför rampljuset. Att vägarna framåt går via befintliga strukturer snarare än genom friskt blod utifrån är lika sant uppe i huvudstaden som i bruksorten eller för den delen ”Götlaborg”. Det kritiker kallar nepotism är helt enkelt den politiska processen i praktiken. Du måste ha en stark förankring inom politiken och göra dina ”hundår” på mindre poster innan du får ett större förtroende eller en mer prestigefylld position. Vilket förklarar en del, men som ändå inte *motiverar* varför man inte ifrågasätter en ideologi som är så moraliskt förkastlig och socialt ohållbar som den liberala. De hårda villkoren i politiken är ingen ursäkt för någon liberal draksäd av orättvisor, splittring, stress, konkurrens, ensamhet, depression, panikångest och utanförskap.

Den heta frågan de senaste åren har varit migration och kanske ännu mer: Integration. Den person som misslyckats med integrationen om man får hålla en minister ansvarig är i så fall Erik Ullenhag eftersom han var integrationsminister. Många medborgare tycker idag att integrationen är ett prakt-fiasko. Det är därför de går till SD. Det borde stämma Liberalerna till eftertanke, men varken Ullenhag eller någon annan liberal har funnit det nödvändigt att ta avstånd från den ideologi som skapat klyftor, splittring och ohälsa. Tvärtom kramar de konkurrensens och utslagningens ideologi hårdare än någonsin.

Det skulle vara obegripligt om det inte vore för det att de helt enkelt inte tror att det är Liberalismens som skapar konkurrens, utslagning, fattigdom och psykisk ohälsa.

Hur bistert resultatet var för skolan, integrationen och folkhälsan under regeringen Reinfeldt beror självklart på vilken du frågar. Men dagens situation och debatt ger åtminstone en fingervisning om vem eller vilka det är som ligger bakom situationen. Liberalerna kan inte svära sig fria från att trygghetssystemen monterats ned. Deras angrepp mot grundtryggheten, mot välfärden har varit tydligt. Liberalerna har låtit arbetsförmedlingen och försäkringskassan förfall. Trygghet vid arbetslöshet och sjukdom är inte en liberal fråga. De föredrar elitskolor och profitörer.

Och vilket parti är det som accepterat en skola där människor inte lär sig svenska?
Och vilket parti är det som gjort språket är oviktigt vid integration?

Det är samma parti som varit faktiskt var ansvarigt för skola, demokrati, jämställdhet och integration under Reinfeldt.

Vi ska vara glada på ett sätt – det hade kunnat vara mycket värre.

Oavsett om skolan och integrationen blivit skött eller vanskött av Liberalerna är det min åsikt att liberalernas Låt Gå Mentalitet fick råda under regeringen Reinfeldt. Det var inte enbart negativt, men det är ett konstaterande. Saker är sällan helt svarta eller vita. Men väljarnas dom har blivit ganska hård för partiet har ju nu etablerat sig under 4% spärren i mätningarna och är på väg ut ur riksdagen. Liberalerna själva tycker väl det är oförklarligt, men jag hoppas att den här lilla granskningen av vad Liberalerna faktiskt gjort och inte gjort faktiskt motiverar deras siffror på drygt 3%. De har gjort för lite. De har lyckats blunda för många viktiga frågor. De har inte lyckats förhandla fram goda lösningar för de 17% av folket som gått till SD. De har blundat för väljarnas åsikter och behov.

Jag är förmodligen både mer och mindre missnöjd med samhällsutvecklingen än vad min hållning ger sken av. Jag har egentligen inget emot Liberalerna som personer, men lyckas man gå från 12% 2002 till dagens siffror talar vi om en situation där nästan 3/4 väljare lämnat partiet. Det är nästan 9/12 som lämnat partiet. Det finns fog att kalla det för en kollaps!

Kan det vara så att misslyckandet med integrationen och skolan lagt grunden till SD:s stora framgångar?

Kan det vara så att väljarna gått till Kd? Är Lann Kronprinsessan som tar över efter Helene Odenljung? Tvingas de akademiska humanisterna i Liberalerna att gå över till Daniel Bernmars Vänsterparti? Kommer Göteborg upphöra att vara en liberal stad i framtiden? Är GP på väg att bli en M-Kd-SD-tidning?

Frågorna är många.

Om skolan, integrationen och demokratin hade fungerat full ut under Reinfeldt tror jag inte SD hade blivit så stora. Därför hamnar bollen för flera av våra nuvarande samhällsproblem i Liberalernas knän. Jämställdheten som är en het fråga hamnar alltså också den i Folkpartiet Liberalernas knän. Och väljarna har redan gjort sin dom: De har övergivit det Liberalerna som svikit dem. Uppemot 3/4 väljare har övergivit sitt Liberalerna. Partiet har förlorat innehåll, betydelse och status. Det har förlorat sitt ledarskap.

Ibland kan man fråga sig vad Folkpartiet Liberalerna gjorde under sina åtta år vid makten.

Det går att titta på vad ledande liberaler som Ullenhag, Sabuni, Björklund och Ohlsson gjort och tycka att det är ganska så lite.

Det finns de som tycker att jag gårt onödigt hårt åt Helene Odenljung född i Västernorrland, Sundsvall. Men missnöjet efter hennes 17 år som ledare för Liberalerna i Göteborg blev i år, 2020, så stort att hon självmant avgick. Att det gått dåligt för beror naturligtvis bara till mindre del p.g.a. Odenljung. Men i Göteborg har hon blivit en sorts symbol för en typisk Liberal som helt enkelt inte åstadkommer något. En vindflöjel av samma sort somLars Leijonborg och Nyamko Sabuni som tagit ställning för en ideologi som egentligen inte innehåller eller erbjuder något längre. Människor upplever att den valfrihet de redan har inte blir större med L. De vill inte längre rösta på ett borttynande parti. De går kanske till Kd, M, Demokraterna eller rent av V istället.

Får man tro Google är Daniel Bernmar långt mer eftersökt än Elisabet Lann, vilket ger en antydan om att vänstern snarare än den kristna högern kanske ses som ett alternativ i Göteborg. De som söker efter Daniel Bernmar söker även efter Axel Josefsson och nyhögerns Martin Wannholt. I debatten framträder ju denne Bernmar tämligen ofta och det med minst lika god stuns som Elisabet Lann. Trovärdigheten hos Lann blir hos mig ganska låg när hon skriver ihop med Hampus Hagman. För mig är det uppenbart att många goda kristna människor skulle vara beredda att betala högre skatter av solidariska skäl. Artiklen i GP Elisabet Lann och Hampus Hagman publicerade den 25/1 2020 var ett svar på David Bernmar och Tony Haddou inlägg den 23/1 samma år. Enligt Bernmar och Haddou prioriterar Kd nedskärningar i välfärden, skattesänkningar för de rikaste. De skriver att KD vill ”pressa all kraft” ur de som arbetar i omsorgen. Att priset för den kristdemokratiska partiet blir en ”förstörd arbetsmiljö” på stadens arbetsplatser. Lann och Hagman försvarar och förklarar inte sina handlingar och skattesänkningar utan deras replik blir snarare en ad-hominem av Bernmar.

Känslan av hur två hjärntvättade Kd-politiker slår ifrån sig infinner sig och utlöparna är given: I de kristna friskolorna ska fler personer hjärntvättas till att avsiktligt missförstå vänsterpolitiker som Daniel Bermnar, vänsterstater som Kina och i ren självgodhet gå emot alla de bud som mästaren i Nasaret pålade sina efterföljare.

Det är värt att notera exakt vad Hampus Hagman och Elisabet Lann skriver i början av avslutsrepliken till Daniel Bernmar och Tony Haddou. Jag citerar:

”Det är lite svårt att ens förhålla sig till en sådan ”god dag-yxskaft”-replik…” (Lann /Hagman GP, 25/1 2020)

Mycket kan man anklaga Daniel Bernmar för, men korkad är varken han eller andra ledande vänsterpartister. Det är högst troligare att Lann och Hagman lever i ett tankeslott som raserades redan 1848. Min tolkning av deras svar är att båda två lyckats behålla sin kunskapsresistent genom ”group-think” av samma märke som andra personern som ignorerar Durkheim och Weber. Durkheim dog 1917 och Weber 1920 så Kd har haft 100 år på sig fransk som tysk sociologi.

Axel Josefson började sin roll som kommunstyrelsens ordförande i Göteborgs kommun 1 januari 2019. För mig är det uppenbart på alla sätt att han gjort ett bättre jobb än Soffan Hermansson. Staden gick raskt från kaos till ordning under Josefsson. Soffan var en katastrof från början till slut. Det är min personliga uppfattning vilket inte behöver höra ihop med någon ideologisk övertygelse. Fel person i rätt parti eller rätt parti med fel person – fungerar helt enkelt inte.

Jag tvivlar allt mer på såväl kyrkans som politikens förmåga att lösa mänsklighetens allvarliga problem. Trots det fylls jag både av vördnad och hopp när jag tittar på bilder av Jerusalem. Kristendomens historia är minst 2000 år lång. Kristendomen är en framgångsrik utveckling av judendomen som uppstod efter att juden Jesus och hans 12-13 judiska lärjungar predikat i medelhavsområdet cirka 30-33 år efter vår tideräknings början. I Göteborg har det kristna budskapet inspirerat personer som Elisabet Lann, David Lega och Hampus Hagman. Budskapet har besjälat biskopar som Bo Giertz, Bertil Gärtner, Lars Eckerdal, Per Eckerdal och Carl Axel Aurelius.

Men ibland sviktar omdömet hos Kd och 30 Juli publiceras ytterligare en mycket märklig debattartikel i GT. Den är undertecknat Elisabet Lann kommunalråd i Göteborg, David Lega EU-parlamentariker, Hampus Hagman riksdagsledamot och David Josefssons riksdagsledamot.

Artikeln handlar om ”demokrati” och ”grundläggande demokratiska principer”. Något som är ytterst märkligt då kristendomen aldrig varit någon demokrati och varken Jesus, Petrus eller Paulus blev demokratiskt utvalda. Det är ytterst beklagligt att personer som framställer sig som kristna okritiskt sväljer kampanjbeten från LUF utan att tänka själva om vad budskapen från bibelns profeter faktiskt säger.

Och idag den 3 augusti skriver Göteborgs KDU-ordförande om gott ekonomiskt förvaltarskap och en slöserikommission helt utan koppling till det kristna budskapet och den judisk-kristna läran. Sedan kan kärnan i Nantael Kvidals artikel kanske ändå stämma hur skruvat det än tycks vara.

De senaste debattartiklarna från KD och KDU visar enligt mig på att deras medlemmar är hjärntvättade och att friskolor ska ha laglig rätt att hjärtnvätta oskyldiga tonåringar tycker jag är moraliskt förkastligt och absolut inte något vare sig Jesus eller hans lärjungar skulle accepterat. Jesus och hans lärjungar engagerade sig varken i Kina eller Göteborgs administration.

Göteborg behöver inga falska profeter eller ulvar i fårakläder. Kristendom är inte det samma som liberalismens låt gå mentalitet. Det är dags att lära sig skilja på judisk-kristen etik och högerpopulism. Sociologin är ingen ny vetenskap. Den har funnits sedan 1800-talet och Kd borde göra upp med reaktionärerna inom sitt parti.

Det kommer att ta sin tid, förmodligen kommer det att ta generationer och fram tills dess kan ju Kds riksdagsledamöter tro sig vara mer intelligenta än Durkheim och Weber, men i själva verket avslöjar de sig bara för att vara icke-humanister.

Med hopp om bättre tider.

Liberalismen, facismen, EU och kyrkan

Jag är som vanligt mycket tacksam för alla kommentarer och mejl jag får på min blog från er som vet vem jag är eller kontaktar mig ändå på grund av inläggen. Och det är såklart mycket enklare att bemöta de jag känner lite grand då det i andra fall kan vara svårt att förstå vad kommentaren går ut på. Av olika skäl godkänner jag inga kommentarer då det även förekommer en hel del spam.

MEN summan av kardemumman är ändå att jag valt att analysera Liberalerna och deras ställning i svensk politik. Resultatet blir då såklart att människor som hyser sympati för dessa liberaler (vilket är ganska många i Göteborg) uttrycker oro eller kommer med invändningar.

Om jag extrapolerar lite.

Du kritiserar Liberalerna trots att de var humanister som förhindrade att ”facister” grep makten med hjälp av M och Kd. Är det bättre att rösta på ett parti där ledaren inte ens kommer ihåg att låsa sitt vapenskåp?

Vad är alternativet vänster om L – ska vi acceptera tokiga demonstranter som går och slår sönder skyltfönster och saboterar gator och torg? Vänstern har gjort upplopp över hela USA och plundrat butiker där.

Är det inte bra att Nyamko Sabuni får uppmärksamhet så att politiken blir mer genomlyst?

Vilken kompetens har egentligen Daniel Bernmar och Elisabeth Lann att bedriva vårdfrågor? Borde det inte vara någon som jobbat länge på golvet som avgör vad som är lämpligt?

Kan du inte skriva något om att Göteborgs Stad borde lägga ned Intraservice? Byråkraterna där är onödiga och gör ingen nytta. Snälla namnge cheferna på Intraservice de behöver hängas ut och ställas till svars.

Det är alltså en salig och osalig blandning kommentarer som präglas av en liberal GP-diet. Tyvärr får jag bita i det gröna gräset och konstatera att de flesta inte är speciellt miljömedvetna och sällan kritiserar mig från det gröna hållet. Det vill säga några militanta veganer och djurrättsaktivister har hittintills inte krävt att jag ska kräva ett totalstopp för alla djurförsök. När det gäller att totalförbjuda inrikesflyg, gå ut ur EU har det heller inte kommit några sådana förslag även om det sitter en hel del dekaler om att stoppa fossila bränslen på lyktstolpar runt om i staden.

Om du är kritisk till EU – det finns hopp för dig! Här i Göteborg finns huvudkontoret för alla EU-fientliga människor. Kansliet finns på Viktoriahuset på Linnégatan i Göteborg.

Skicka gärna ett mejl till EU-motståndarna på: kansliet@nejtilleu.se eller ring dem på

Telefon 031-701 01 77

Ordfröranden är för närvarande Per Hernmar i Agnesberg, och andra medlemmar i styrelsen är Jan-Erik Gustafsson i Kista, Anna-Lisa Eneroth i Växjö, Thomas Erikzon i Nässjö, Willy Neumann i Jönköping, Mats Nordlund i Sundbyberg, Kerstin Nordqvist i Sundsvall, Eva-Britt Svensson i Växjö, Bengt-Åke Berg i Jönköping och Marie Ericsson i Hägersten. Som ni märker en övervikt av Södermanland och Småland kanske är personerna där mer envisa och uthålliga än på andra ställen.

Elisabeth Lanns utbildning… Tja, låt mig först säga då att innan Elisabeth Lann tog över så var det den välkände David Lega som satt som kommunalråd på Börsen i Götet. Lega som satt funktionshinder och personlig assistans på den kommunala kartan kom in i det så förhatliga EU-parlamentet där han realistiskt inte kommer att göra någon skillnad alls och ersattes då av vår kära Elisabet Lann. Bedömningen av KD i Göteborg var att hon kunde det här med politik och politiska förhandlingar. Hon sade i GP 3 juni 2019 att hon var konstruktiv och pragmatisk. Hon sade att hon vill ha mer överenskommelser och samarbetsvilja, men vill inte samtala med SD då hon står för långt från dem i grundläggande frågor. Elisabeth bodde då (och gör kanske fortfarande) i Bö, Örgryte, har varit regionchef på Rädda Barnen och genomfört freds- och utvecklingsstudier i Jerusalem.

Vissa personer hänger alltid upp sig på Israel, kanske på grund av att bl.a. Trump och den moderna högerrörelsen vill legitimera sin högerpolitik med att försvara staten Israel. (Syftet torde vara att få stöd av ärkekristna, urkristna väljare liksom pampar inom kyrkan. Det finns de som hävdar att påven är världens rikaste person. Kristen dogmatik har flera sorters kapital som extremhögern vill komma åt.)

Elisabeth säger att alla goda krafter behövs och att de som vill dela med sig av sina visioner för staden Göteborg är välkomna att skriva till henne på: elisabet.lann@stadshuset.goteborg.se Elisabeth kommer för övrigt från en liten ort söder om Jönköping som är känt för sitt missionshus: Månsarp. En annan person från Månsarp är Faith Kakembo som deltagit i melodifestivalen.

Valspråket för Missionshuset i Månsarp är med Jesus i vardagen. Församlingen ingår i SAM Svenska Alliansmissionen. Pastorn heter David Skoglar och församlingsordföranden heter Viktoria Lann.

Frågan är skulle du vilja att en troende person från Månsarp var din högsta chef? Om så är fallet kan du jobba i hemtjänsten. Om du jobbar i hemtjänsten redan nu måste du acceptera Månsarps doktriner vare sig du vill eller ej.

Bilfria söndagar och växtbaserad mjölk är något Lann kritiserar (1) när hon bemöter Daniel Bernmar i GT 14 Mars 2020.

Som ni märker har den här krönikan handlat ytterst lite om Liberalerna och Facismen. Det har heller inte blivit någon tid att kommentera Ulf Kristerssons och hans slarv med vapenskåpet. Det är möjligt att jag får anledning att återkomma till hur vapen bör hanteras och vilka hot jag ser – ämnet har bubblat upp ibland gärna i anknytning till maffian i Angered.

Hur som helst – finns det någon som helst koppling mellan liberalismen, facismen, EU och konflikten mellan den intellektuella vänstern och kristdemokratin? Som ni förstår tycker jag att kopplingen finns där, men jag tänker inte argumentera för det här då förklaringen skulle bli alltför långrandig.

För en del kanske kopplingen är ganska uppenbar, men det kan beror på hur man definierar facism och vad man anser vara facism. Att den kristna högern stöder Donald Trump i USA och Jimmie Åkesson i Sverige är idag uppenbart. För många i vänstern var det uppenbart redan för tio år sedan. Vänstern har alltså fått rätt på den punkten. Om man accepterar det blir debatten mellan Bernmar och Lann lite mer intressant. Den får resonans.

Än mer intressant och vibrerande blir det naturligtvis om vi kopplar situationen till en växande centralisering då EU:s lilla elitklubb Ministerrådet. Ministerrådet sitter oftast i Bryssel och då mer bestämt i Van Rompuys ägg. Att det finns en risk att det här ”ägget” tas i besittning av facister är mångas värsta mardröm. Ingen klok person vill att facister ta makten över Europa. Och vissa anser att det är genom religiösa fanatiker i olika bibelbälten som en sådan förfärlig händelse skulle kunna äga rum.

Stå upp för ett förnuftigt, konstruktivt och ädelt samhälle. De av er som föredrar V framför Kd kan lika gärna kontakta Daniel Bernmar om förbättringar i hemtjänsten som Elisabet Lann. Hans e-post är: daniel.bernmar@politiker.goteborg.se

För tillfället ser jag inget skäl att lämna ut några kontaktuppgifter till Missionshuset i Månsarp då personerna där inte är folkvalda som Daniel och Elisabet. Skulle ni skriva till någon av Daniel eller Elisabeth glöm då inte att tacka dem för det arbete de gjort för staden. Även om det är så att en nära anhörig blivit vanvårdad eller om du blivit långtidssjukskriven p.g.a. stressen i Hemtjänsten kan det finnas fog för att hålla en god ton. Men det kan också vara viktigt *att* det där mejlet du behöver skriva om det så är en orosanmälan kommer fram även till hemtjänstens högsta chef och/eller oppositionsrådet.

GLÖM för all del inte att Lann med sin uppväxt i bibelbältet förmodligen är över-kristen och om du behöver prata med henne och inte är kristen själv kan du behöva tänka till för att bryta isen. Undvik att nämna Bernmars namn då hon skyr det som pesten och undvik andra V-politiker också för över-kristna människor anser ibland att Vänstern är djävulens verk. Eftersom att Elisabet läst mellanösternkunskap och har en magisterexamen i freds- och utvecklingsstudier kan du möjligtvis anknyta till detta – ta dig en titt på bilder av Olivberget, berget Zion, Davids torn eller Mount Zion för att förstå hur heliga kristdemokrater går omkring och känner sig. Men låt inte den heliga staden bli ett substitut eller en ursäkt för det överbefolkade, kycklingtäta, covid-19 smittade Göteborg.

Göteborg har allvarliga problem och det skulle inte förvåna mig om hemtjänstens aktörer: baspersonal och vårdtagare har det nästan lika dåligt som hemlösa. Att Elisabet Lann eller Daniel Bernmar medvetet skulle ta livet av gamla och ge personalen hjärttinfarkt p.g.a. underbemanning är det ingen som tror. Snarare är det de två som är en del av lösningen. De behöver bara övertyga sina partikamrater att det nuvarande systemet tar död på BÅDE vårdtagare och personal.

Alla har vi föräldrar som blir gamla om de inte dött i förtid i sjukdom eller olycka. Alla blir vi gamla själva om vi inte dör i förtid. Vi behöver en hemtjänst oavsett vilka partier som styr Göteborg.

Och har du ett vapenskåp lås det för sjutton efter dig! Snart kommer åtminstone en halv miljon klimatflyktingar (den första vågen från ett översvämmat Bangladesh) och innan dess gör du klokt i att flytta ut från Stockholm, Göteborg och Malmö. Nästa virus blir mycket värre och ni som bor på landet och har jordkällare bunkra upp konserver nära första båten från Bangladesh kommer. Vi talar 143 miljoner klimatflyktingar globalt sett fram till 2050 (joel.gordon@supermiljobloggen.se) och vi talar åtminstone 9 miljoner klimatflyktingar från Bangladesh. Själv är jag övertygad om att det blir många fler då siffran 9 miljoner är baserad enbart på översvämningarna som drabbar Bangladesh. Vi räknar då inte följdverkningar som ekonomiska katastrofer och krig och inte heller tsunamis som klimatforskarna tror blir både vanligare och starkare. På åttiotalet var invandringen synonym med finländare och jugoslaver. Nu tror vi att somalier, syrianer, iranier, assyrier, kurder, irakier och ensamkommande afganer är den ”normala” invandraren. I framtiden tror jag alltså att det är fjärran östern: Bangladesh, Indien, Kina och flera andra länder som kommer att sända invandrare till Sverige och de kommer att sända många fler än alla de andra länderna tillsammans.

Vid sidan av luft, vatten, elektricitet, värme, transport och husrum kommer de att behöva livsmedel varefter LPO – Landsbygdspartiet Oberoende behövs i Riksdagen redan nu. Landsbygdens Ronny och Conny finansierar delvis storstadens liberaler. Det tror jag allt fler förstår och det syns även i opinionsmätningarna och valresultatet. Liberalerna har slutat att utvecklas. De har bytt namn, partiledare och image, men de har inte förmått att skapa en politik med ett användbart innehåll.

Och har du ett vapenskåp – lås det efter dig.

Måndag igen

Efter att ha skrivit en del inlägg har jag blivit övertygad om att risken att min blog ”ska drunkna i mängden” knappast kan betraktas som en risk utan snarare en garanti.

Men för min egen tankeskärpa har den varit guld värd.

Det kommer aldrig att gå att komma till rätta med korruptionen, fusket och alla dumheter i Göteborg om inte medvetenheten där ute i staden ökar. Så där vill jag dra mitt strå till stacken.

För tillfället är det personer från mellersta Östern, Balkan och vissa delar av Afrika såsom Somalia som kommit till Sverige. I framtiden kommer det kanske 3 miljoner från Bangladesh, 2 miljoner från Pakistan och lika många från Indien och Kina. Det kan lika gärna komma 10 miljoner som 20 miljoner per år in till Europa. Då kollapsar nuvarande system och nationalstater – en av de nationstater som kollapsar är den svenska.

När oljan och naturgasen sinar kommer den fossildopade ekonomin få ta sig nya vägar.

Vissa menar att Afrika kommer att bli de stora vinnarna då deras öknar kommer ge flera afrikanska stater obegränsat med energi från solceller. Något som stater längre norrut inte kommer att få.

Vår tid har nog med sina egna problem. Varje person är utelämnad till att klara av sin egen stress i ett samhälle där det råder brist på resurser och där du alltid riskerar att bli utslagen på grund av sjukdom, skada eller konkurrens. Det företag du jobbat på hela ditt liv lägger ned. Du blir ”för gammal” för att få ett nytt jobb. Kanske dras du med en arbetsskada eller har du råkat ut för en trafikolycka, en misshandel eller en depression. Om du har begått ett brott eller arbetat fram ett missbruk är du också i en svår sits liksom om du är långtidsarbetslös, spelmissbrukare eller bara trött på livet.

Men om jag skulle gissa mig på vem du som läsare är, och varför du kanske hittat hit så tror jag i första hand på att du är en person med empati, en person som kan se andra människors problem. Kanske jobbar du med acceptera hur ”ruttet” det här samhället är och förmodligen är du kritiskt inställd till hur dagens politik ser ut och hur barbarisk och brutal människan varit genom historien. Kanske har vissa gröna idéer färgat av sig på dig.

Det jag kan göra för dig är väl i första hand att dela min egen historia, inställning och uppfattning om saker och ting. Jag förväntar mig inte att du håller med om vare sig allting eller hälften, men förhoppningsvis har du genomskådat åtminstone en del av dagens politik som en välling du helst skulle vilja byta ut till något mer välsmakande.

För mig har det jag skrivit haft betydelse. När du själv sätter dig i sitsen att du ska framföra ett budskap blir det lättare att se i vilken sits andra befinner sig. De har valet att skriva om det de själva vill eller för en tidning som betalar dem för en speciell sorts åsikter. Jag tror det är viktigt att förstå att de som skriver ledare kanske hellre skulle torgför andra åsikter om de bara kunnat få betalt för det. Likaså skulle många gärna förmedla andra sorters nyheter än de om katastrofter, sjukdomar och fotbollsresultat om de hade fått välja. Men de flesta journalister väljer lönechecken – de skriver om det de får betalt för helt enkelt.

Om du sätter det som skrivs i GP i relation med vad en person i Götet hade skrivit om denne varit insiktsfull och fri att skriva det den själv ville – ja då har jag svårt att tro på att det finns någon verklig yttrandefrihet i vare sig GP eller någon annan liberal tidning.

Frihetens ideologi har blivit något statiskt. Har den rent av urartat till olika ledares ambitioner att bygga monument över sig själva?

Andra får göra den bedömningen. Det som står klart är att det finns de som anser att L tillsammans med C har förstört Försäkringskassan och är på god väg att förstöra anställningstryggheten också. Att C och L vill/ville dra Arbetsförmedlingen ned i mörkrets djup har knappast någon missat.

Centerns partikassa brukar vara välfylld och kanske blir Centern det parti som äter upp Liberalerna. Emmyly Bönforss Jansson i Hovås har inlett striden om väljarnas röster. Medias uppmärksamhet och vinkling avgör Liberalernas öde. Det är inte bara Centern som vill äta väljare från Liberalerna: KD och M har inte något emot Liberalernas röster heller.

Hur det än går för Liberalerna i framtiden hoppas jag på att det kommer personer med kreativa idéer som sätter färg på Göteborgs politiska liv. Om Liberalerna måste åka ut från Börsen och lokalpolitiken för att Göteborg ska bli en bättre stad – då får det bli så.

Men att Hyresgästföreningen, LO eller Bert Karlsson kulle bilda ett nytt arbetarparti för Göteborgarna är högst osannolikt.

UPPMANING:

Snälla Intraservice se till att er personal får RÄTT löner och RÄTT semesterdagar. Uppdatera ert system så att det inte blir fel för Göteborgs stackars anställda. Om systemet Personec brakar ihop vid varenda lönekörning är det ”ingen naturlag”. Det är ett systemfel. Och varför ha ett system som slutar att fungera de fem sista dagarna varje månad? Tänk om, gör om och gör rätt. Personer som jobbar i Göteborg stad ska kunna få ut sina löner utan att det strular.

Liberalerna under spärren

Jag fick en hel del kommentarer på mitt förra inlägg om Liberalerna. En person tyckte att jag gått för långt och sa lite skämtsamt att jag ”malde sönder” liberalerna till ”köttfärs” och kallade mig liberaldödaren. En annan tyckte jag skulle vara lite mera pedagogisk, tydlig och faktabaserad.

Flera andra åsikter finns såklart.

Det kan vara värt att poängtera att mina reflektioner kanske inte nödvändigtvis är faktabaserade, åtminstone inte fullt ut. Snarare är de åsikter och därmed subjektiva uppfattningar. Men det är ändå min förhoppning att mina åsikter inte ska vara hel gripna ur luften.

Väger jag samman det som sagts OM liberalerna och hur utvecklingen i partiet ser ut tycker jag det är nödvändigt för mig att konstatera att liberalerna har problem.

Jag tycker inte det gör mig till en dålig människa att göra detta konstaterande.

Om en av dina vänner eller bekanta är på väg att förstöra sitt liv genom dåliga beslut – ekonomiska, rättsliga eller psykologiska är det då inte bättre att säga ifrån än att låta det ske?

Liberalerna är inne i en negativ spiral. De tappar väljare. De fattar fel beslut. De vidtar fel åtgärder eller för få åtgärder.

Nyamko Sabuni gav ut sin bok ”Det nya Sverige”, 2010, men det var inte en bok som gav något större eko. För mig var det en besvikelse. Den innehöll enligt mig inte tillräckligt mycket för att bli en stor bok. Reaktionerna på den har också uteblivit. Den har drunknat i utbudet just för att den inte står för så mycket.

Den 19 December 2018 skrev Martin Klepke att den svenska liberalismen vred sig i dödsplågor. Klepke skriver att det nuvarande Liberalismen har gått ifrån traditionen som Folkpartiet gjorde till sin. De har lämnat Bertil Ohlins tankegods.

Ska man spetsa till det har Liberalerna alltså kastat sina traditioner på soptippen.

En talande bild var när Jan Björklund militären vann över humanisten Birgitta Ohlsson.

I en insändare i Arbetarbladet från 17 juni 2019 skriver K G Skoog att Liberalerna sällat sig till extremhögern där det redan finns gott om partier. Skoog noterar även han att Björklund hade militär bakgrund och att utvecklingen högerut därför var naturlig. Och han menar att risken att Liberalerna åker ur riksdagen är överhängande.

Partiet har tappat sin profil.

För någon vecka sedan var gästade Nyamko P1-morgon och talade om fattig-Sverige. Samtidigt får partiet ett stöd tydligt under 4%-spärren. Kantar Sifo gjorde i slutet av juni 2020 en sammanvägning av flera opinionsmätningar. Resultatet publicerades i bland annat Expressen den 27 juni och visade att både Mp och L låg under 4%-spärren. De nådde bara 3.4% vardera.

Den här situationen kan uttryckas på flera sätt – men att det finns ett missnöje med Liberalerna hos väljarna torde stå klart. De tidningar, kåsörer och tyckare som borde försvara Liberalerna gör det inte. De flesta går antingen åt höger eller vänster om dem. Kanske får Liberalerna en viss draghjälp av P1 och debatten om att de tappar väljare. Men det blir svårt för Mp och L att slå sina påsar ihop.

Kanske förbereder sig väljarna för att rösta bort Liberalerna medan Liberalernas ledamöter förbereder sig på att försvinna som parti.

Liberalernas långsamma död är knappast något glädjeämne. Men att skydda kapitalets priviligerade när fattigdomen ökar är inte demokratiskt smart. I en demokrati vinner ju till skillnad från i marknadsekonomin många fattiga över få rika. Eftersom de helt enkelt har fler röster. Vänstern var en gång långt mindre än Folkpartiet. 1985 hade vänstern 19 mandat mot Folkpartiets 51. 2018 fick vänstern 28 mandat medan Liberalerna fick 20.

Kanske visar det en del på hur vårt samhälle ser ut och att Liberalerna inte upptäckt fattig-Sverige förrän nu kanske säger mer om dem än om landet.

Men väljare är rörliga. Om Liberalerna börjar föra en politik folk vill ha, hålla ett samtal folket vill delta i kan partiet snabbt vinna väljare igen. Kanske är det dags för medvind och medgång för Liberalerna framöver?

Liberalernas kris

Kommer Liberalerna att finnas kvar efter nästa val? Är deras position på runt 3% det nya normala? Är de på väg att gå från ”att vara” till att ”inte vara”? Har de givit upp?

I Flamman den 29 September 2016 konstaterade Per Sundgren att ”Liberalernas problem är liberalismen”. Varken Jan Björklund eller Birgitta Ohlsson var enligt honom längre socialliberala.

Liberalerna blev nyliberalister som Centern på 10-talet.

På sjuttiotalet var både Centern och Folkpartiet villiga att ta ansvar för att omfördela samhällets resurser. De ville skapa lika chanser och stödja dem som inte hade haft rätt förutsättningar. De ville skapa jämlikhet ekonomiskt, kulturellt och politiskt. De ville styra marknaden socialt. De ville stärka de anställdas inflytande och demokratisera arbetslivet.

Men det var på sjuttiotalet som de värderingarna fanns i C och L. Sedan tog nyliberalismen över sten för sten, fågel för fågel i partiprogrammen i de forna mittenpartierna.

På nittiotalet ändrade de kurs till det sämre. De började radikaliseras till att stå upp för ekonomiska klyftor med ord som ”individualism” och ”individen i centrum”.

2013 hade de tagit rent motsatt kurs från social rättvisa. De talade istället om ”individens livsval” vilket i praktiken innebar ett stöd för stora företag och deras oligopol.

Och då var vi så gott som framme vid 2020 då Nyamko Sabuni försvarar fotbollsproffsens rätt att tjäna pengar på att spela fotboll. Inte vad det samhällsnytta som gällde där inte.

Covid-19 visade exakt var vi hade våra politiker: Pengarna skulle gå till bankerna och flygbloagen. Riksbanken köpte värdepapper för 300 miljarder och lånade ut 500 miljarder till bankerna. Stefan Ingves sa det bäst själv: Banerkna får 500 miljarder i gratispengar.

I Arbetet den 28 Maj 2020 konstaterade Martin Klepke att Liberalernas problem är tystnad och frånvaro. Han konstaterar också nykter att medan Centern tog hem storslam i Jöken fick Liberalerna inte igenom så mycket förutom fler lärarassistenter och mobilförbud i skolorna.

GP har svårare för att analysera Liberalerna. Idag 7 juli kommer Karin Pihl i GP med sin analys. Partiet kommer med förvirrade budskap, trots att det har kompetenta företrädare. Men Pihls analys är inte övertygande. Partiet ligger under spärren. Om det är ett mått på kompetenta företrädare vet jag inte vad kompetens är. Att L tror att endast chefer har kompetens medan vanliga arbetare saknar den är mindre bra. Att arbetsgivare ska ha rätt att sparka personer som vill ha sin lagliga lunchrast, gå på toaletten eller vågar förespråka förbättringar i arbetsmiljön vore förödande, men i ett samhälle med allt fler nyfacister är det en tänkbar utveckling.

Efter Covid-19 kommer den nya trenden: Black Lives Matter och AFA – antifacistisk aktion. Vilket resulterat i att statyer plockas bort, ifrågasätts och från Miljöpartiet har det kommit ett förslag om en staty-kyrkogård. Frågan är om Liberalerna också är på väg mot denna kyrkogård eller om de kan återhämta sig.

Många håller säkert inte med mig om mina utläggningar om liberalismen och jag ska inte komma med alldeles för tvärsäkra uttlanden och radikala sågningar denna gången.

Inom psykologin och psykiatrin vänder man sig allt mer mot den gamla tidens ”krigarhövdingar”. Att våra karoliner och Vasakungar i många fall skulle betraktas som psykopater eller sociopater i vår samtid av vänsterakademiker är knappast någon gissning. Det finns beteendevetare i USA som klassar den nuvarande presidenten. Och då är det beteendestörningar som det är tal om. Ett högerorienterat L som försvarar vårt barbariska förflutna och allt mer går i Trumps fotspår – överlever ett sådant parti?

Att höga chefer på stora företag i vissa fall är psykopater behöver inte rimma illa med kortsiktiga vinster. Tvärtom – arbetskraft kostar och om du kan manipulera andra, bryta ned dem och få bort dem eller ge dem för låga löner är det i det korta perspektivet en merit i vulgär-kapitalismen. Men L har allt mer kommit att se genom fingrarna med näringslivets psykopater och vill ge dem rätten att sparka folk lite hur de själva vill. Även det är att ta rygg på Donald Trump och sälla sig till den trendande nyfacismen. Vilket innebär att Liberalerna slår knut på sig själva och alienerar humanister inom den skola och den tidningsvärld där de har sina rötter. Vad händer när lärare och journalister inte längre är beredda att stöda Liberalernas förvirrade budskap?

Att vänstern på olika sätt kan komma att attackera svenska högermän för att vara psykopater tar jag inte för omöjligt. F.d. Moderateledare som Gösta Bohman, Carl Bildt, Anna Kinberg och Fredrik Reinfeldt ligger nära till hands. Carl Bildt för sin inblandning i Lundin Oil. Anna Kinberg för sitt uttalande om att Stockholmare är intelligentare än lantisar och Reinfeldt är impopulär i vida kretsar inte minst för sitt agerande vid FRA-lagen. Men rent strategiskt vore det smartare för Vänstern att attackera ett svagare parti än Moderaterna – Liberalerna. Varför skulle arbetarklassen böja sig för ett parti runt 4%? I Aftonbladet kallas partiet för en mus som ryter. Kanske är det patetiskt att se hur Sabuni tvunget ska läxa upp och döma ut statsministern. Vilket alternativ erbjuder hon själv?

Däremot tror jag knappast att borgerliga tidningar som Smålandsposten eller Göteborgsposten vågar ifrågasätta högerledare eller borgerliga partiledare. Att ett parti som Liberalerna som i stort sett saknar politik kan överleva beror på att den liberala pressen håller deras rygg. De ger uppmärksamet till folkpartiets toppar oavsett om de har något att komma med eller ej. Karin Pihl i GP är relativt mild i sin kritik av Liberalerna till exempel. Hon tycker att partiet har ”kompetens”. Frågan är vad de har kompetens för? Kompetens att ta sitt parti ut ur riksdagen?

Har högerpressen med Bosse Strömstedt, Peter Hjörne och Peter Wolodarski gjort Liberalerna en björntjänst genom att oavbrutet stödja Liberalerna trots att deras politik blivit allt mer utvattnad och deras ställning allt mer obetydlig? När blir den liberala pressen så okritisk till sitt moderparti att de själva börjar att skämmas? Kanske har de redan börjat att skämmas och det är därför de smygit igång fascismen på samma sätt som Malkolm Kyeyune förutspått. Festen är slut för medelklassen i L och nu är det dags att dra åt högern- högerns fascister, psykopater, monopol och oligopol får man liksom bara med på köpet. Något det kanske går att blunda för om man nu vill över 4%-spärren.

På Expressen / GT och på GP går skribenterna allt mer åt M, Kd och kanske till och med SD. De har allt mer tröttnat på Liberalerna. Kanske för att Liberalerna inte gör det lätt för kåsörerna. Vad ska de egentligen skriva om? Vad vill Liberalerna? Vad står de för? Det framstår allt mer som en gåta. I en medial värld där den spydiga tonen och de hårda orden tagit över Twitter är det nog inte helt lätt för vare sig Sabuni eller någon annan att företräda humanismen. Sabuni gör nog det bästa hon kan, men hon känner sig också näst intill tvingad att närma sig M och Kd.

Idag finns det så mycket valfrihet och ekonomisk frihet. Folk skriker inte efter fler fondbolag eftersom det redan finns så många. De skriker inte efter fler nätbutiker. Utbudet är stort. Det finns mer informationsprodukter, filmer och ljudböcker än någon hinner med. Liberalernas politik är genomförd och ideoligin har inte mäktat ta fram några nya idéer.

Men det är inget mirakel att Liberalerna överlever såväl i Europa som i Sverige. Liberalerna är en sorts skrå som gynnar vissa grupper: journalister, akademiker, lärare, styrelseproffs och företagsledare. De behöver bevaka sina intressen och det gör de bäst i ett parti som är förutsägbart. L är det moraliskt och politiskt korrekta light-alternativet inom högern. Liberalerna behöver inte föra så mycket väsen. Det finns alltid moderater och kristdemokrater som är beredda att ta light-alternativet.

Moderaterna står för mycket för adel, stora företag och de allra rikaste.

Kristdemokraterna är för religiösa.

Centern är för radikala och dessutom är de primärt för lantbrukare.

Så om du är en vanlig småborgare vad ska du ta dig till? Du köper inte SD:s klanpolitik där man gör skillnad på svenskar och icke-svenskar och bygger ett samhälle baserat på etnicitet. Så det blir L i alla fall.

Vart ska du ta vägen? Ska du rösta blankt eller på Liberalerna? Nej, du röstar på Liberalerna ändå.

Det må ha varit ett misstag att ta militären Jan Björklund istället för humanisten Birgitta Ohlsson. Det var ett misstag att byta namn från Folkpartiet till Liberalerna.

Men kanske överlever Liberalerna ändå. Bristen på bättre alternativ lockar alltid några. Men Liberalernas nedgång vittnar ändå om en viss passivitet: medelklassen är tillbakatryckt. Monopolliknande företag som Microsoft, Amazon och flera andra jättar delar det digitala guldet mellan sig. Skillnaden mellan de som äger och de som inte äger och måste sälja sin arbetskraft blir allt tydligare. Medelklassen krymper. Småföretagen drivs bort och de stora företagen tar över.

De låtsas-jobb på låstas-myndigheter där liberalerna kan gömma sig riskerar att bli färre. Liberaler på försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten skulle i ett drag förlora både sina jobb och sitt anseende om man införde medborgarlön.

Hyresgästföreningen och Socialdemokratin gjorde processen kort med Kristofer Lundberg. Ledande liberala lokalpolitiker är inte immuna. Om Liberalernas elit känner sig hotade kan de göra sig av med obekväma politiker lika lätt som arbetrörrelsen gjorde sig av med Lundberg.

Det vet liberalernas lokalpolitiker och ledare och de vågar därför inte synas och höras för mycket. Liberalerna företräder en medeklass som blivit allt svagare. Bland de som har det gott ställt är affärer, börsklipp, lyxiga bilar och båtar mer intressant än politik. De som har pengar lägger tiden på att konsumera dem i mode, resor, skönhet och lyx. Om liberalerna skulle ge medelklassen dåligt samvete för sin lyxkonsumtion skulle de aknske förlora sina sista röster. Individens rätt att konsumera vad den vill är centralt i liberalismen.

Hamlet ställde frågan: Att vara eller inte vara när han begick självmord. Samma fråga får snart Liberalerna ställa sig. För om de fastnar runt 3% är deras dagar i rikspolitiken räknade. Då är det slut. Skulle de åka ut vid nästa val är det befogat att tala om ett politiskt självmord.

Det vore olyckligt.

Liberalismens kris och hotet mot Östra Göteborg

Liberalismens kris kan få allvarliga konsekvenser för Göteborgs inneboende dynamik. Göteborgsandan är redan under attack och begreppet Muteborg är etablerat. Liberalerna håller fast vid gamla tiders klyschor, men vi lever inte längre på sjuttiotalet, åttiotalet eller ens nittiotalet. Westerbergseffekten har sedan länge tonat av. Det går inte att leva på gamla meriter och att utföra ett namnbyte utan att samtidigt ha ett politiskt program som motsvarar människors behov och efterfrågan är förödande.

Liberalerna ska vara glada att de överlevt så länge som de har. Från ett perspektiv ser det nästan ut som att Björklund tillsattes för att montera ned partiet. Birgitta Ohlsson hade kanske varit bättre ur ett etiskt perspektiv, men hon lyckades inte erhålla någon tillräcklig uppslutning kring sina toleranta och vidsynta idéprogram. Kanske framstod en del av hennes ställningstagande som opportuna. Engagemanget i staten Israel skrämde bort vänsterväljare. Ställningstaganden för republiken skrämde bort högern. I Ohlssons åsiktsbukett fanns lite för många kontroversiella åsikter. Om Birgitta tillhörde vänstern inom partiet tillhörde Jan Björklund högern och vi vet hur det gick. Jan Björklund tog rodret och etablerade partiet på nivåer allt närmare 4%-spärren.

Det är ur den svaga, urvattnade, meningslösa liberala ideologin vi ska sätta in de två partier som fått mer luft under vingarna: Kristdemokraterna och Vänstern. Båda har tagit tydlig ställning för ideologier vars innehåll inte på samma sätt är allmängods. Liberalernas idéprogram är redan klart. Människor har nu så mycket valfrihet och så många sätt att handla på att de är nöjda och tycker att det räcker. Men i takt med att Liberalerna har färdigställt sina program har de inte tagit sig an nya och står därför tomhänta inför väljarna.

Det är därför man kan tycka att Liberaler i Göteborgsdebatten låter allt mer desperata och det liberalerna säger klingar allt mer falskt. Daniel Bernmar drar i egenskap av Vänster till sig långt mer kritik från borgarpressen än Elisabeth Lann som betraktas som mer lojal mot journalist-skrået och den akademiska medelklassen. Men Lann driver frågor som anknyter till kyrkan, teologin, den judisk-kristna traditionen vilket är något helt annat än John Stuart Mills tok-liberalism.

Kyrkan liksom arbetarklassen är van vid att utstå kritik från det liberala media och iberala högskolor. Då liberalerna härskat i mediabranschen och på högskolorna har de länge varit tillfreds med att vara de som ställer frågorna, de som kommer med kritik, de som gör bedömningarna och de som sitter inne med svaren. När medelklassen förlorar sin makt behöver den rättfärdiga den på andra sätt. Det främsta sättet den liberala medelklassen har till sitt förfogande tycks allt mer att bli gröna frågor som koldioxidskatt, ekologiskt jordbruk, grön ekonomi och grön omställning. Och en god liberal inte något hyckleri i att ta över andra partiers kärnfrågor och göra dem till sina egna. Det är vad konkurrens i liberal anda innebär.

Men jag är ändå tveksam till att Liberalerna lyckas förvandla sitt parti så att det lockar nya väljare. Partiet har som jag tidigare visat på bloggen helt misslyckats med att skaffa väljare i Östra Göteborg. Det har låg eller ingen trovärdighet bland invandrartäta områden som Gårdsten och Angered. I Kortedala ligger partiet på ungefär 2% i Bergsjön på ungefär 1%.

Det är så uppenbart att Liberalerna medvetet eller omedvetet förespråkar innerstaden och de välmående områdena framför problemområden. Vilket innebär att deras politik ”den organiserade liberalismen” också kan kallas för ekonomisk apartheid.

Och om den organiserade liberalismen skapar ekonomisk apartheid så skapar den även polariseringen och högerextremism. Den svaga liberalismen har lämnat dörren öppen för högerextremismen. Liberalernas ryggradslösa hållning har gynnat Sverigedemokraterna. Liberalismens klyschor om att välja sin framtid, valfrihet och individens frihet och kreativitet har erbjudit näring till Sverigedemokraternas partiprogram och digitala nätverk.

Det är Liberalernas Sverige som givit oss Nya Tider, Fria Tider och Samhällsnytt. Det är Liberalernas Värld som har givit oss Gatestone Institute, Flashback, Alex Jones och Donald Trump.

Människor i Östra Göteborg har all anledning att vara rädda för den organiserade liberalismen. Den kan mycket väl framstå som en tätt sammanhållning sekt som vill hålla medborgare i Gårdsten, Angered, Kortedala och Bergsjön utanför. Det är betänkande att högerextremister ofta anklagar liberaler för att tillgodose samhället med ”det fina hatet”. Med en lite annan formulering skulle den organiserade liberalismen kunna jämföras med intellektualiserad apartheid eller moderniserad apartheid. En apartheid som de har lyckats införa genom att segregera Göteborg.

Och i takt med att många ledande socialdemokrater fått det bättre har de allt mer börjat låta som liberaler. Hyresgästföreningens tidning skulle lika gärna kunna vara utgiven av gamla Folkpartiet om det inte vore för det halvhjärtade engagemanget mot marknadshyror.

En seg och utdragen maktkamp mellan olika fraktioner inom Liberalerna är att vänta. Det är en maktkamp man inte vill visa utåt. Den påminner mer om tysta leken.

Axel Josefsson är en skicklig diplomat som än så länge lyckats manövrera det politiska landskapet med god förmåga. Hans fokus på kärnuppdraget har varit av godo för staden. Liberalerna är än så länge mer en tillgång än en belastning för Josefsson.

Jag har höjt ett varningens finger för att ett splittrat Liberalerna kan leda till flera skadeverkningar bland annat att ett klansamhälle etablerar sig i Östra Göteborg. Det är Liberal politik att alla ska ha yttrandefrihet och förutom högerextrema sajter som Nya Tider, Fria Tider och Samhällsnytt har liberalismen lyckats etablera Vetenskapsskolan i Kortedala och moskén i Bellevue.

Men samtidigt som Liberalernas liberalism skapat grogrunden för den religiösa extremismen och högerpopulismen vill den inte kännas vid det ansvaret. Det här är en del av den självförnekelse som gör organiserade liberaler så farliga. Även om de ser orsak och verkan förnekar de sin egen roll i kedjan.

Det vore lugnare för Josefsson och tryggare för Östra Göteborg att slippa den organiserade liberalismen. I takt med att Elisabeth Lann normaliserar kristdemokratin och Daniel Bernmar normliserar Vänstern framstår Liberalerna allt mer som en klan. Människor i Östra Göteborg kommer att fortsätta rösta vänster och de liberala väljarna kommer förmodligen allt mer att lockas över till Centern. Partiet har en välfylld kassa och kan köpa fler mandat.

Inshallah säger man ofta i Östra Göteborg. Det är ett sätt att uttrycka hopp och förtröstan. Frasen används inte bara av muslimer utan även kristna och judar. Att slippa Liberalerna i Göteborg kommer att bli svårt, men om Gud vill plockar han bort denna tagg ur Göteborgs hjärta.

För liberalerna själva förstår nog inte att deras politik kan leda till att folk i Östra Göteborg tar livet av sig. De förnekar sin egen roll i bilgränder, upplopp och gatukrig. Men om organiserade liberaler tar sig friheten att slå sönder människoliv i Östra Göteborg, att förvandla människoliv till spillror bara för att en ekonomisk teori kräver det är de ute på hal is.

Rent etiskt kan man tycka att boende i Gbg Öst har rätt att försvara sig mot den ekonomiska apartheid den organiserade liberalismen utsätter dem för. Men antalet målsägande måste vara stort. Liberalismen skadar Hisingen, Majorna, glesbygden, Småland och Blekinge.

Liberalerna har varit under spärren i flera månader. De är skadade. De är inträngda i ett hörn. Det gör dem farliga.

Göteborg, Folkpartiet och Liberalerna


Det har funnits en del avgörande överblick i Göteborgs historia. Möjligen ar en av de stora katastroferna den som fick GHT (Göteborg Handels och Sjöfarts-Tidning) att gå under. Huvudredaktör Torgny Karl Segerstedt gick ur tiden 31 Mars 1945. Hans tidning föll 1985 och sedan har medialandskapet utarmats. Att Göteborgs Liberalism började försvags redan på nittiotalet kanske så här i efterhand kan tillskrivas såväl Ny Demokrati som medial utarmning. Emellertid kom inga omedelbara konsekvenser av att GHT gick ur tiden 1985.


Bengt Westerberg lämnade studion när Ny Demokrati kom in i Riksdagen valnatten 1991. En bild som har stort symboliskt värde och kan tolkas som att Folkpartiet backar ned för högerextremismen. De vågar inte ta striden utan flyr. Nu försvann Ny Demokrati ur riksdagen lika fort som de dykit upp, men de flesta av väljarna därifrån röstar förmodligen på SD ett parti som Liberalerna (f.d. Folkpartiet) inte heller lyckats hantera utan istället har de bytt namn En tämligen egendomlig strategi. På femtiotalet hade Folkpartiet en femte del av väljarna. Westerberg fick partiet att gå till 13.2% från 5.7%. 2002 var det uppe i 12.%.


Partiet har överlevt flera kriser. Helena Gissén politisk reporter på TV4 jämförde liberalernas riksmöte i mars 2019 med en kollaps. Ullenhag har myntat uttrycket ”den organiserade liberalismen” vilket för tankarna till ”den organiserade brottsligheten”. Enligt Viktor Barth-Kron är det partiet Liberalerna som är i fara. Han menar att liberalismen klarar sig på egen hand. Möjligen är det så att Centerpartiet och Moderaterna tagit över ideologin.


LIberalismen är en farlig ideologi med religiösa förtoner och Barth-Kron är en av dess förkämpar som så många andra journalister. Specifikt för en religion är ju just att den överlever genom att anpassa sig och omtolka sina egna doktriner efter vad som passar just här och nu.


Vilket innebär skulle innebära att jordbruket, försvaret och lag och ordning numera förbereds för att bli ”liberala” krafter. Om partiet Liberalerna går under måste akademikerna skydda sina intressen genom att manipulera andra ideologier för sina egna syften. Närmast till hands står då Centerns gröna ideologi och Moderaternas socialkonservatism. Får man tro Andreas Johansson Heinö är det Centern som tagit på sig den liberala ledartröjan. Enligt Johanssons-Heinö har liberalerna varit borgerlighetens viktigpettrar, men tappat den funktionen på grund av de Nya Moderaterna.


När Bengt Westerberg lämnade studion 1991 gav han upp för högerkrafterna istället för att ta debatten med dem. Han drog även med sig Olof Johansson bort från TV-Studion. Att fly sina egna problem är sällan en bra strategi.


I en intervju med Johanne Hildebrandt verkar det ha gått upp för Nyamko Sabuni att partiet kan förlora sina riksdagsplatser och hon medger indirekt att det är Stockholmsfixerat. Hon har också förstått att namnbytet inneburit att partiet förlorat sin kontinuitet. Att Liberalerna blivit ett historielöst parti innebär att starka ledare kan ta över partiet och kanske kommer en ny Westerberg effekt i framtiden.
Partiet är en given turn-around-kandidat även om det just nu är svårt att se hur vändningen ska komma. Kanske kan partiet växa på andra partiers misstag.

Annars kommer Liberalerna gå samma väg som GHT och det stolta liberala fästet i Göteborg går förlorat. Något som kan öppna upp för såväl Kd som Vänstern.

Idag är Daniel Bernmar och Kristofer Lundberg mer troliga kronprinsar till titeln årets Göteborgare än någon enskild liberal. De har profilerat sig som personer av folket, medan Liberalerna precis som Nyamko Sabuni tillstår framstår som elitistiska Stockholmare.

Att Odenljung som suttit i Liberalernas presidium kan uppfattas som en elitist som svikit Göteborg till förmån för Stockholm kan vara en anledning till att hon på landsmötet i Västerås hoppade av posten som Vice Ordförande. En annan anledning kan vara att elitister sällan drar jämt. Det har inte direkt slagit gnister om samarbetet inom Liberalerna och maktkampen mellan Ullenhag och Sabuni var visserligen diskret, men den ingav inte en bild av någon sammanhållning direkt.

GP skriver 23 Oktober 2019 om Odenljungs avhopp. De ställde frågan om det var ett taktiskt spel i partitoppen som påverkat henne. Odenljungs svar att hon fortfarande har ett starkt hjärta för de liberala frågorna känns som en dålig ursäkt. För om hon haft ett starkt hjärta för de liberala frågorna och partiet fungerat hade hon ju knappast hoppat av posten som vice partiordförande.

Det är nästan bara för uppenbart att journalisterna på GP uppfattat hur spelet i Liberalerna pågår. Intressegemenskapen i partiet har minskat. Sammanhållningen har minskat. Partiet vet inte vad det vill. Det är splittrat. Det försöker nu att upprätthålla skenet utåt när den interna sammanhållningen och politiska viljan sakta tynar bort.

Allt fler ställer frågan: Vad står Liberalerna för? Vad vill Liberalerna?

Frågan för en utomstående är också: Hur vinner vi Liberalernas röster? Hur plockar vi väljare från Liberalerna?

I kommunvalet 2019 i Göteborg var Moderaterna och Miljöpartiet de stora förlorarna. Liberalerna klarade sig bra. Demokraterna plockade de flesta väljarna från Moderaterna, inte Liberalerna. Skulle Liberalerna få en utbrytare i paritet med Martin Wannholt skulle partiet kunna försvinna, men något sådant finns inte på horisonten. Visserligen har Centern och Feministisk Intiativ börjat plocka en och annan väljare av Liberalerna, men en minskning på knappt en procentenhet för Liberalerna är inte så mycket.

Än är inte slutet kommet för Liberalerna.