Den vikande liberalismen

Precis som det finns ett naturligt urval i naturen finns det ett sådant i politiken.

I politiken fungerar det naturliga urvalet på andra sätt än i biologin, men det finns där likväl.

Till exempel: L-toppen Emma Carlsson Löfdahl fick hoppa av L efter en granskning av Aftonbladet kallad Maktens Kvitton. Emma Carlsson Löfdahl blev inte åtalad av domstol, men granskningen ledde till att hon blev politisk vilde. Hon fick hoppa av L och kanske kommer fler Liberaler snart att följa hennes exempel när partikrisen förvärras.

Betecknande för problemet och den bristande lojaliteten liberaler emellan illustrerades även av Liberalernas partisekreterare Maria Arnholm skyddade inte sin partikamrat, utan tyckte att hon skulle lämna sin plats.

Liberalerna agerade reaktivt snarare än pro-aktivt. De följde den agenda som Aftonbladet målade upp. De anpassade sig. De väntade inte på den juridiska processen. De gav upp.

Det här visar flera saker om Liberalerna. Det visar även saker om det svenska medialandskapet och om hur L underskattar såväl den socialdemokratiska maktapparaten som den socialdemokratiska pressen. Men Liberalerna kanske underskattar fler än arbetarrörelsen? De kanske underskattea högerpressens och hålla dem under sina vingar? Hur går det om till och med den ärke-liberala staden Göteborg kanske är på väg att tröttna på sina liberaler? Är det då definitivt slut på L?

LUF är en inkubator för framtida ledarskribenter, opinionsbildare och makthavare. De som varit förbundsordföranden i Liberala Ungdomsförbundet går vidare till att bli ledarskribenter, blir invalda i mäktiga styrelser och staber och är ofta varma anhängare med stor tillit till stora organisationer som EU och FN.

Så väl allting gott.

De mer prominenta LUF:arna som det gått bra för på senare tid är Adam Cwejman numera chef för Ledarreaktionen på GP och den ”nyliberala trotskisten” Linda Nordlund som skriver för SvD och Expressen.

Cwejman deklarerade nyligen sitt uttalade stöd för Eva Flyborg (19 aug, 2020). Det är ett datum och en ledare att lägga på minnet.

Cwejmans ledare per den 19 augusti kan nämligen bli en modern klassiker då den så vältaligt sätter ord på det rimligen tusentals Göteborgare upplevt de senaste åren. Tondöva Göteborgspolitiker med ryggen mot väljarna som fastnat i partiformuleringar – där kom det, rent ut sagt.

Jag har inga illusioner om att Eva Flyborg kommer att kunna rädda de Nationella Liberalerna, men det historiska fästet i Göteborg för L är så starkt att partiet kanske skulle kunna överleva här även om det dör ut på det nationella planet.

Liberalerna närmar sig 90-års dagen i Göteborg med multisjukdom, demens och högt blodtryck. De personer som ska vårda den liberala traditionen går på minutschema och har för det mesta inte tillräckligt med tid att göra det. Får man tro LUF:aren Linda Nordlund är Liberalerna dessutom ”ett cancersjukt parti, där de egna cellerna angriper varandra med frenesi”. SIC! (2016-09-19) Det här kommer alltså från en tidigare LUF-ordförande som varit anställd i Jan Björklunds stab! Och det kom redan för fyra år sedan!

Det går upp för allt fler att Jan Björklund och Birgitta Ohlsson tillsammans lagt grunden för andra partiers framgångar och det egna partiets avveckling. Eva Flyborg var före sin tid när hon lämnade riksdagen 2014. Beslutet fattades redan 2013 och hennes förklaring om varför i GP den 11 December 2013 var inte övertygande. Den påminde mer om om svepskäl. (GP 11 Dec 2013) Kanske var det bäst för Eva Flyborg att inte kommentera maktkampen, problematiken och dramat i partiet. Kanske insåg hon redan då vart partiet var på väg.

Det finns ingen mening att sörja Liberalernas död i förtid. Att de halkat under 4%-spärren behöver inte vara dödsrosslingar. Men oavsett om ”den organiserade liberalismen” dör eller ej betyder inte det att de personer som tidigare varit toppnamn inom LUF inte kan ha goda karriärer ändå. Det är meriterande att ha varit hög chef på ett stort företag, även om det företaget långt senare går i konkurs. Så de som använt LUF eller L som en språngbräda för sina karriärer kan fortsätta i vetskapen att hade turen att vara med när det fortfarande fanns hopp för partiet.

I den överbefolkade staden Göteborg kan det dyka upp större problem än narkotikahandel i Nordstan, väktare som överfaller cyklister på Centralstationen, tiggare och uteliggare.

Liberalerna behöver en stark ledare, men behöver en stark ledare verkligen Liberalerna? Kanske skulle Göteborg klara sig bättre med ett parti mindre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: