Friskolor, politik och kristen demokrati

En fråga som aktualiserades av den borgerliga fyrpartiregeringen under Reinfeldt var friskolorna. En regering där (märk mina ord) även Göran Hägglund, Maud Olofsson och Cecilia Malmström var representerade. Sakta men säkert underminerade de den gemensamma skolan och öppnade upp för profitintressen i skolans värld med den splittring det medför. (Cecilia Malmström växte visserligen upp i Göteborg, men hon föddes i Brännkyrka, Stockholm.)

I Göteborg har det etablerats en skola som heter Engelska Skolan som till och med är börsnoterad. Det säger en del. För mig är det ett ofattbart svek mot fattiga barn. Att gymnasievalet blivit ett sätt att skikta, sålla och hjärntvätta är en spark rakt i skrevet på de som föds i ”fel familjer” eller med fel förutsättningar. Det är ett så uppenbart brott mot den gyllene regeln att Satan själv skulle varit nöjd. Men sånt är livet och det finns ingen anledning att bryta ihop på grund av förvirrade makthavare.

Åter till regeringen Reinfeldt där vi hittar fler namn och medskyldiga till vårt nuvarande samhällskaos: Reinfeldts regering hade en statsrådsberedning där EU ministrarna var dels nämnda Cecilia Malmström, dels Birgitta Ohlsson. Birgitta Ohlsson var även ”demokrati- och konsumentminister”något som snarast låter som en oxymoron. Vad har demokrati med konsumtion att göra? Nåväl, redan nu kan vi se att de här två viktiga positionerna under Reinfeldt alltså tillskrevs LIBERALER. Det var LIBERALER som fick ansvaret för frågornra om Europa, demokrati och konsumtion.

Men Liberalerna var inte ensamma: Tobias Billström (M) ansvarade för den heta migrationsfrågan, handeln tog bland annat Maria Borelius (M) hand om, Göran Hägglund (Kd) var socialminister och den gode Ulf Kristersson (M) var socialförsäkringsminister. Att Liberalerna satt i knäna på två högerpartier som M och Kd kan självklart förklara en hel del av vad de fick och inte fick uträttat. Vilket ändå inte rentvår dem från de misstag de själva gjorde.

Vidare till skolan och friskolorna Om man nu är missnöjd med friskolorna är det inte EU, demokrati och konsumtion som är de tyngsta områdena och inte heller migrationen, handeln eller sociala frågor.

För de som vill förbjuda Engelska skolan och andra friskolor är det i så fall utbildningsdepartementet under regeringen Reinfeldt man ska ta sig en titt på. Och vad hittar man där? Utbildningsministrarna var Lars Leijonborg och Jan Björklund. Skolministern var Jan Björklund. Om skolan blivit förstörd under Reinfeldt är de två huvudansvariga att ställa till svars herrarna Leijonborg och Björklund. De båda tillhör samma parti: LIBERALERNA

Som en parantes kan man konstatera att liberalen Nyamko Sabuni var jämställdhets- och ungdomsminister under Reinfeldt. Tillsammans med Kristersson lurade hon alltså i vassen med en ministerpost utanför rampljuset. Att vägarna framåt går via befintliga strukturer snarare än genom friskt blod utifrån är lika sant uppe i huvudstaden som i bruksorten eller för den delen ”Götlaborg”. Det kritiker kallar nepotism är helt enkelt den politiska processen i praktiken. Du måste ha en stark förankring inom politiken och göra dina ”hundår” på mindre poster innan du får ett större förtroende eller en mer prestigefylld position. Vilket förklarar en del, men som ändå inte *motiverar* varför man inte ifrågasätter en ideologi som är så moraliskt förkastlig och socialt ohållbar som den liberala. De hårda villkoren i politiken är ingen ursäkt för någon liberal draksäd av orättvisor, splittring, stress, konkurrens, ensamhet, depression, panikångest och utanförskap.

Den heta frågan de senaste åren har varit migration och kanske ännu mer: Integration. Den person som misslyckats med integrationen om man får hålla en minister ansvarig är i så fall Erik Ullenhag eftersom han var integrationsminister. Många medborgare tycker idag att integrationen är ett prakt-fiasko. Det är därför de går till SD. Det borde stämma Liberalerna till eftertanke, men varken Ullenhag eller någon annan liberal har funnit det nödvändigt att ta avstånd från den ideologi som skapat klyftor, splittring och ohälsa. Tvärtom kramar de konkurrensens och utslagningens ideologi hårdare än någonsin.

Det skulle vara obegripligt om det inte vore för det att de helt enkelt inte tror att det är Liberalismens som skapar konkurrens, utslagning, fattigdom och psykisk ohälsa.

Hur bistert resultatet var för skolan, integrationen och folkhälsan under regeringen Reinfeldt beror självklart på vilken du frågar. Men dagens situation och debatt ger åtminstone en fingervisning om vem eller vilka det är som ligger bakom situationen. Liberalerna kan inte svära sig fria från att trygghetssystemen monterats ned. Deras angrepp mot grundtryggheten, mot välfärden har varit tydligt. Liberalerna har låtit arbetsförmedlingen och försäkringskassan förfall. Trygghet vid arbetslöshet och sjukdom är inte en liberal fråga. De föredrar elitskolor och profitörer.

Och vilket parti är det som accepterat en skola där människor inte lär sig svenska?
Och vilket parti är det som gjort språket är oviktigt vid integration?

Det är samma parti som varit faktiskt var ansvarigt för skola, demokrati, jämställdhet och integration under Reinfeldt.

Vi ska vara glada på ett sätt – det hade kunnat vara mycket värre.

Oavsett om skolan och integrationen blivit skött eller vanskött av Liberalerna är det min åsikt att liberalernas Låt Gå Mentalitet fick råda under regeringen Reinfeldt. Det var inte enbart negativt, men det är ett konstaterande. Saker är sällan helt svarta eller vita. Men väljarnas dom har blivit ganska hård för partiet har ju nu etablerat sig under 4% spärren i mätningarna och är på väg ut ur riksdagen. Liberalerna själva tycker väl det är oförklarligt, men jag hoppas att den här lilla granskningen av vad Liberalerna faktiskt gjort och inte gjort faktiskt motiverar deras siffror på drygt 3%. De har gjort för lite. De har lyckats blunda för många viktiga frågor. De har inte lyckats förhandla fram goda lösningar för de 17% av folket som gått till SD. De har blundat för väljarnas åsikter och behov.

Jag är förmodligen både mer och mindre missnöjd med samhällsutvecklingen än vad min hållning ger sken av. Jag har egentligen inget emot Liberalerna som personer, men lyckas man gå från 12% 2002 till dagens siffror talar vi om en situation där nästan 3/4 väljare lämnat partiet. Det är nästan 9/12 som lämnat partiet. Det finns fog att kalla det för en kollaps!

Kan det vara så att misslyckandet med integrationen och skolan lagt grunden till SD:s stora framgångar?

Kan det vara så att väljarna gått till Kd? Är Lann Kronprinsessan som tar över efter Helene Odenljung? Tvingas de akademiska humanisterna i Liberalerna att gå över till Daniel Bernmars Vänsterparti? Kommer Göteborg upphöra att vara en liberal stad i framtiden? Är GP på väg att bli en M-Kd-SD-tidning?

Frågorna är många.

Om skolan, integrationen och demokratin hade fungerat full ut under Reinfeldt tror jag inte SD hade blivit så stora. Därför hamnar bollen för flera av våra nuvarande samhällsproblem i Liberalernas knän. Jämställdheten som är en het fråga hamnar alltså också den i Folkpartiet Liberalernas knän. Och väljarna har redan gjort sin dom: De har övergivit det Liberalerna som svikit dem. Uppemot 3/4 väljare har övergivit sitt Liberalerna. Partiet har förlorat innehåll, betydelse och status. Det har förlorat sitt ledarskap.

Ibland kan man fråga sig vad Folkpartiet Liberalerna gjorde under sina åtta år vid makten.

Det går att titta på vad ledande liberaler som Ullenhag, Sabuni, Björklund och Ohlsson gjort och tycka att det är ganska så lite.

Det finns de som tycker att jag gårt onödigt hårt åt Helene Odenljung född i Västernorrland, Sundsvall. Men missnöjet efter hennes 17 år som ledare för Liberalerna i Göteborg blev i år, 2020, så stort att hon självmant avgick. Att det gått dåligt för beror naturligtvis bara till mindre del p.g.a. Odenljung. Men i Göteborg har hon blivit en sorts symbol för en typisk Liberal som helt enkelt inte åstadkommer något. En vindflöjel av samma sort somLars Leijonborg och Nyamko Sabuni som tagit ställning för en ideologi som egentligen inte innehåller eller erbjuder något längre. Människor upplever att den valfrihet de redan har inte blir större med L. De vill inte längre rösta på ett borttynande parti. De går kanske till Kd, M, Demokraterna eller rent av V istället.

Får man tro Google är Daniel Bernmar långt mer eftersökt än Elisabet Lann, vilket ger en antydan om att vänstern snarare än den kristna högern kanske ses som ett alternativ i Göteborg. De som söker efter Daniel Bernmar söker även efter Axel Josefsson och nyhögerns Martin Wannholt. I debatten framträder ju denne Bernmar tämligen ofta och det med minst lika god stuns som Elisabet Lann. Trovärdigheten hos Lann blir hos mig ganska låg när hon skriver ihop med Hampus Hagman. För mig är det uppenbart att många goda kristna människor skulle vara beredda att betala högre skatter av solidariska skäl. Artiklen i GP Elisabet Lann och Hampus Hagman publicerade den 25/1 2020 var ett svar på David Bernmar och Tony Haddou inlägg den 23/1 samma år. Enligt Bernmar och Haddou prioriterar Kd nedskärningar i välfärden, skattesänkningar för de rikaste. De skriver att KD vill ”pressa all kraft” ur de som arbetar i omsorgen. Att priset för den kristdemokratiska partiet blir en ”förstörd arbetsmiljö” på stadens arbetsplatser. Lann och Hagman försvarar och förklarar inte sina handlingar och skattesänkningar utan deras replik blir snarare en ad-hominem av Bernmar.

Känslan av hur två hjärntvättade Kd-politiker slår ifrån sig infinner sig och utlöparna är given: I de kristna friskolorna ska fler personer hjärntvättas till att avsiktligt missförstå vänsterpolitiker som Daniel Bermnar, vänsterstater som Kina och i ren självgodhet gå emot alla de bud som mästaren i Nasaret pålade sina efterföljare.

Det är värt att notera exakt vad Hampus Hagman och Elisabet Lann skriver i början av avslutsrepliken till Daniel Bernmar och Tony Haddou. Jag citerar:

”Det är lite svårt att ens förhålla sig till en sådan ”god dag-yxskaft”-replik…” (Lann /Hagman GP, 25/1 2020)

Mycket kan man anklaga Daniel Bernmar för, men korkad är varken han eller andra ledande vänsterpartister. Det är högst troligare att Lann och Hagman lever i ett tankeslott som raserades redan 1848. Min tolkning av deras svar är att båda två lyckats behålla sin kunskapsresistent genom ”group-think” av samma märke som andra personern som ignorerar Durkheim och Weber. Durkheim dog 1917 och Weber 1920 så Kd har haft 100 år på sig fransk som tysk sociologi.

Axel Josefson började sin roll som kommunstyrelsens ordförande i Göteborgs kommun 1 januari 2019. För mig är det uppenbart på alla sätt att han gjort ett bättre jobb än Soffan Hermansson. Staden gick raskt från kaos till ordning under Josefsson. Soffan var en katastrof från början till slut. Det är min personliga uppfattning vilket inte behöver höra ihop med någon ideologisk övertygelse. Fel person i rätt parti eller rätt parti med fel person – fungerar helt enkelt inte.

Jag tvivlar allt mer på såväl kyrkans som politikens förmåga att lösa mänsklighetens allvarliga problem. Trots det fylls jag både av vördnad och hopp när jag tittar på bilder av Jerusalem. Kristendomens historia är minst 2000 år lång. Kristendomen är en framgångsrik utveckling av judendomen som uppstod efter att juden Jesus och hans 12-13 judiska lärjungar predikat i medelhavsområdet cirka 30-33 år efter vår tideräknings början. I Göteborg har det kristna budskapet inspirerat personer som Elisabet Lann, David Lega och Hampus Hagman. Budskapet har besjälat biskopar som Bo Giertz, Bertil Gärtner, Lars Eckerdal, Per Eckerdal och Carl Axel Aurelius.

Men ibland sviktar omdömet hos Kd och 30 Juli publiceras ytterligare en mycket märklig debattartikel i GT. Den är undertecknat Elisabet Lann kommunalråd i Göteborg, David Lega EU-parlamentariker, Hampus Hagman riksdagsledamot och David Josefssons riksdagsledamot.

Artikeln handlar om ”demokrati” och ”grundläggande demokratiska principer”. Något som är ytterst märkligt då kristendomen aldrig varit någon demokrati och varken Jesus, Petrus eller Paulus blev demokratiskt utvalda. Det är ytterst beklagligt att personer som framställer sig som kristna okritiskt sväljer kampanjbeten från LUF utan att tänka själva om vad budskapen från bibelns profeter faktiskt säger.

Och idag den 3 augusti skriver Göteborgs KDU-ordförande om gott ekonomiskt förvaltarskap och en slöserikommission helt utan koppling till det kristna budskapet och den judisk-kristna läran. Sedan kan kärnan i Nantael Kvidals artikel kanske ändå stämma hur skruvat det än tycks vara.

De senaste debattartiklarna från KD och KDU visar enligt mig på att deras medlemmar är hjärntvättade och att friskolor ska ha laglig rätt att hjärtnvätta oskyldiga tonåringar tycker jag är moraliskt förkastligt och absolut inte något vare sig Jesus eller hans lärjungar skulle accepterat. Jesus och hans lärjungar engagerade sig varken i Kina eller Göteborgs administration.

Göteborg behöver inga falska profeter eller ulvar i fårakläder. Kristendom är inte det samma som liberalismens låt gå mentalitet. Det är dags att lära sig skilja på judisk-kristen etik och högerpopulism. Sociologin är ingen ny vetenskap. Den har funnits sedan 1800-talet och Kd borde göra upp med reaktionärerna inom sitt parti.

Det kommer att ta sin tid, förmodligen kommer det att ta generationer och fram tills dess kan ju Kds riksdagsledamöter tro sig vara mer intelligenta än Durkheim och Weber, men i själva verket avslöjar de sig bara för att vara icke-humanister.

Med hopp om bättre tider.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: