Liberalernas kris

Kommer Liberalerna att finnas kvar efter nästa val? Är deras position på runt 3% det nya normala? Är de på väg att gå från ”att vara” till att ”inte vara”? Har de givit upp?

I Flamman den 29 September 2016 konstaterade Per Sundgren att ”Liberalernas problem är liberalismen”. Varken Jan Björklund eller Birgitta Ohlsson var enligt honom längre socialliberala.

Liberalerna blev nyliberalister som Centern på 10-talet.

På sjuttiotalet var både Centern och Folkpartiet villiga att ta ansvar för att omfördela samhällets resurser. De ville skapa lika chanser och stödja dem som inte hade haft rätt förutsättningar. De ville skapa jämlikhet ekonomiskt, kulturellt och politiskt. De ville styra marknaden socialt. De ville stärka de anställdas inflytande och demokratisera arbetslivet.

Men det var på sjuttiotalet som de värderingarna fanns i C och L. Sedan tog nyliberalismen över sten för sten, fågel för fågel i partiprogrammen i de forna mittenpartierna.

På nittiotalet ändrade de kurs till det sämre. De började radikaliseras till att stå upp för ekonomiska klyftor med ord som ”individualism” och ”individen i centrum”.

2013 hade de tagit rent motsatt kurs från social rättvisa. De talade istället om ”individens livsval” vilket i praktiken innebar ett stöd för stora företag och deras oligopol.

Och då var vi så gott som framme vid 2020 då Nyamko Sabuni försvarar fotbollsproffsens rätt att tjäna pengar på att spela fotboll. Inte vad det samhällsnytta som gällde där inte.

Covid-19 visade exakt var vi hade våra politiker: Pengarna skulle gå till bankerna och flygbloagen. Riksbanken köpte värdepapper för 300 miljarder och lånade ut 500 miljarder till bankerna. Stefan Ingves sa det bäst själv: Banerkna får 500 miljarder i gratispengar.

I Arbetet den 28 Maj 2020 konstaterade Martin Klepke att Liberalernas problem är tystnad och frånvaro. Han konstaterar också nykter att medan Centern tog hem storslam i Jöken fick Liberalerna inte igenom så mycket förutom fler lärarassistenter och mobilförbud i skolorna.

GP har svårare för att analysera Liberalerna. Idag 7 juli kommer Karin Pihl i GP med sin analys. Partiet kommer med förvirrade budskap, trots att det har kompetenta företrädare. Men Pihls analys är inte övertygande. Partiet ligger under spärren. Om det är ett mått på kompetenta företrädare vet jag inte vad kompetens är. Att L tror att endast chefer har kompetens medan vanliga arbetare saknar den är mindre bra. Att arbetsgivare ska ha rätt att sparka personer som vill ha sin lagliga lunchrast, gå på toaletten eller vågar förespråka förbättringar i arbetsmiljön vore förödande, men i ett samhälle med allt fler nyfacister är det en tänkbar utveckling.

Efter Covid-19 kommer den nya trenden: Black Lives Matter och AFA – antifacistisk aktion. Vilket resulterat i att statyer plockas bort, ifrågasätts och från Miljöpartiet har det kommit ett förslag om en staty-kyrkogård. Frågan är om Liberalerna också är på väg mot denna kyrkogård eller om de kan återhämta sig.

Många håller säkert inte med mig om mina utläggningar om liberalismen och jag ska inte komma med alldeles för tvärsäkra uttlanden och radikala sågningar denna gången.

Inom psykologin och psykiatrin vänder man sig allt mer mot den gamla tidens ”krigarhövdingar”. Att våra karoliner och Vasakungar i många fall skulle betraktas som psykopater eller sociopater i vår samtid av vänsterakademiker är knappast någon gissning. Det finns beteendevetare i USA som klassar den nuvarande presidenten. Och då är det beteendestörningar som det är tal om. Ett högerorienterat L som försvarar vårt barbariska förflutna och allt mer går i Trumps fotspår – överlever ett sådant parti?

Att höga chefer på stora företag i vissa fall är psykopater behöver inte rimma illa med kortsiktiga vinster. Tvärtom – arbetskraft kostar och om du kan manipulera andra, bryta ned dem och få bort dem eller ge dem för låga löner är det i det korta perspektivet en merit i vulgär-kapitalismen. Men L har allt mer kommit att se genom fingrarna med näringslivets psykopater och vill ge dem rätten att sparka folk lite hur de själva vill. Även det är att ta rygg på Donald Trump och sälla sig till den trendande nyfacismen. Vilket innebär att Liberalerna slår knut på sig själva och alienerar humanister inom den skola och den tidningsvärld där de har sina rötter. Vad händer när lärare och journalister inte längre är beredda att stöda Liberalernas förvirrade budskap?

Att vänstern på olika sätt kan komma att attackera svenska högermän för att vara psykopater tar jag inte för omöjligt. F.d. Moderateledare som Gösta Bohman, Carl Bildt, Anna Kinberg och Fredrik Reinfeldt ligger nära till hands. Carl Bildt för sin inblandning i Lundin Oil. Anna Kinberg för sitt uttalande om att Stockholmare är intelligentare än lantisar och Reinfeldt är impopulär i vida kretsar inte minst för sitt agerande vid FRA-lagen. Men rent strategiskt vore det smartare för Vänstern att attackera ett svagare parti än Moderaterna – Liberalerna. Varför skulle arbetarklassen böja sig för ett parti runt 4%? I Aftonbladet kallas partiet för en mus som ryter. Kanske är det patetiskt att se hur Sabuni tvunget ska läxa upp och döma ut statsministern. Vilket alternativ erbjuder hon själv?

Däremot tror jag knappast att borgerliga tidningar som Smålandsposten eller Göteborgsposten vågar ifrågasätta högerledare eller borgerliga partiledare. Att ett parti som Liberalerna som i stort sett saknar politik kan överleva beror på att den liberala pressen håller deras rygg. De ger uppmärksamet till folkpartiets toppar oavsett om de har något att komma med eller ej. Karin Pihl i GP är relativt mild i sin kritik av Liberalerna till exempel. Hon tycker att partiet har ”kompetens”. Frågan är vad de har kompetens för? Kompetens att ta sitt parti ut ur riksdagen?

Har högerpressen med Bosse Strömstedt, Peter Hjörne och Peter Wolodarski gjort Liberalerna en björntjänst genom att oavbrutet stödja Liberalerna trots att deras politik blivit allt mer utvattnad och deras ställning allt mer obetydlig? När blir den liberala pressen så okritisk till sitt moderparti att de själva börjar att skämmas? Kanske har de redan börjat att skämmas och det är därför de smygit igång fascismen på samma sätt som Malkolm Kyeyune förutspått. Festen är slut för medelklassen i L och nu är det dags att dra åt högern- högerns fascister, psykopater, monopol och oligopol får man liksom bara med på köpet. Något det kanske går att blunda för om man nu vill över 4%-spärren.

På Expressen / GT och på GP går skribenterna allt mer åt M, Kd och kanske till och med SD. De har allt mer tröttnat på Liberalerna. Kanske för att Liberalerna inte gör det lätt för kåsörerna. Vad ska de egentligen skriva om? Vad vill Liberalerna? Vad står de för? Det framstår allt mer som en gåta. I en medial värld där den spydiga tonen och de hårda orden tagit över Twitter är det nog inte helt lätt för vare sig Sabuni eller någon annan att företräda humanismen. Sabuni gör nog det bästa hon kan, men hon känner sig också näst intill tvingad att närma sig M och Kd.

Idag finns det så mycket valfrihet och ekonomisk frihet. Folk skriker inte efter fler fondbolag eftersom det redan finns så många. De skriker inte efter fler nätbutiker. Utbudet är stort. Det finns mer informationsprodukter, filmer och ljudböcker än någon hinner med. Liberalernas politik är genomförd och ideoligin har inte mäktat ta fram några nya idéer.

Men det är inget mirakel att Liberalerna överlever såväl i Europa som i Sverige. Liberalerna är en sorts skrå som gynnar vissa grupper: journalister, akademiker, lärare, styrelseproffs och företagsledare. De behöver bevaka sina intressen och det gör de bäst i ett parti som är förutsägbart. L är det moraliskt och politiskt korrekta light-alternativet inom högern. Liberalerna behöver inte föra så mycket väsen. Det finns alltid moderater och kristdemokrater som är beredda att ta light-alternativet.

Moderaterna står för mycket för adel, stora företag och de allra rikaste.

Kristdemokraterna är för religiösa.

Centern är för radikala och dessutom är de primärt för lantbrukare.

Så om du är en vanlig småborgare vad ska du ta dig till? Du köper inte SD:s klanpolitik där man gör skillnad på svenskar och icke-svenskar och bygger ett samhälle baserat på etnicitet. Så det blir L i alla fall.

Vart ska du ta vägen? Ska du rösta blankt eller på Liberalerna? Nej, du röstar på Liberalerna ändå.

Det må ha varit ett misstag att ta militären Jan Björklund istället för humanisten Birgitta Ohlsson. Det var ett misstag att byta namn från Folkpartiet till Liberalerna.

Men kanske överlever Liberalerna ändå. Bristen på bättre alternativ lockar alltid några. Men Liberalernas nedgång vittnar ändå om en viss passivitet: medelklassen är tillbakatryckt. Monopolliknande företag som Microsoft, Amazon och flera andra jättar delar det digitala guldet mellan sig. Skillnaden mellan de som äger och de som inte äger och måste sälja sin arbetskraft blir allt tydligare. Medelklassen krymper. Småföretagen drivs bort och de stora företagen tar över.

De låtsas-jobb på låstas-myndigheter där liberalerna kan gömma sig riskerar att bli färre. Liberaler på försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten skulle i ett drag förlora både sina jobb och sitt anseende om man införde medborgarlön.

Hyresgästföreningen och Socialdemokratin gjorde processen kort med Kristofer Lundberg. Ledande liberala lokalpolitiker är inte immuna. Om Liberalernas elit känner sig hotade kan de göra sig av med obekväma politiker lika lätt som arbetrörrelsen gjorde sig av med Lundberg.

Det vet liberalernas lokalpolitiker och ledare och de vågar därför inte synas och höras för mycket. Liberalerna företräder en medeklass som blivit allt svagare. Bland de som har det gott ställt är affärer, börsklipp, lyxiga bilar och båtar mer intressant än politik. De som har pengar lägger tiden på att konsumera dem i mode, resor, skönhet och lyx. Om liberalerna skulle ge medelklassen dåligt samvete för sin lyxkonsumtion skulle de aknske förlora sina sista röster. Individens rätt att konsumera vad den vill är centralt i liberalismen.

Hamlet ställde frågan: Att vara eller inte vara när han begick självmord. Samma fråga får snart Liberalerna ställa sig. För om de fastnar runt 3% är deras dagar i rikspolitiken räknade. Då är det slut. Skulle de åka ut vid nästa val är det befogat att tala om ett politiskt självmord.

Det vore olyckligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: