Liberalerna under spärren

Jag fick en hel del kommentarer på mitt förra inlägg om Liberalerna. En person tyckte att jag gått för långt och sa lite skämtsamt att jag ”malde sönder” liberalerna till ”köttfärs” och kallade mig liberaldödaren. En annan tyckte jag skulle vara lite mera pedagogisk, tydlig och faktabaserad.

Flera andra åsikter finns såklart.

Det kan vara värt att poängtera att mina reflektioner kanske inte nödvändigtvis är faktabaserade, åtminstone inte fullt ut. Snarare är de åsikter och därmed subjektiva uppfattningar. Men det är ändå min förhoppning att mina åsikter inte ska vara hel gripna ur luften.

Väger jag samman det som sagts OM liberalerna och hur utvecklingen i partiet ser ut tycker jag det är nödvändigt för mig att konstatera att liberalerna har problem.

Jag tycker inte det gör mig till en dålig människa att göra detta konstaterande.

Om en av dina vänner eller bekanta är på väg att förstöra sitt liv genom dåliga beslut – ekonomiska, rättsliga eller psykologiska är det då inte bättre att säga ifrån än att låta det ske?

Liberalerna är inne i en negativ spiral. De tappar väljare. De fattar fel beslut. De vidtar fel åtgärder eller för få åtgärder.

Nyamko Sabuni gav ut sin bok ”Det nya Sverige”, 2010, men det var inte en bok som gav något större eko. För mig var det en besvikelse. Den innehöll enligt mig inte tillräckligt mycket för att bli en stor bok. Reaktionerna på den har också uteblivit. Den har drunknat i utbudet just för att den inte står för så mycket.

Den 19 December 2018 skrev Martin Klepke att den svenska liberalismen vred sig i dödsplågor. Klepke skriver att det nuvarande Liberalismen har gått ifrån traditionen som Folkpartiet gjorde till sin. De har lämnat Bertil Ohlins tankegods.

Ska man spetsa till det har Liberalerna alltså kastat sina traditioner på soptippen.

En talande bild var när Jan Björklund militären vann över humanisten Birgitta Ohlsson.

I en insändare i Arbetarbladet från 17 juni 2019 skriver K G Skoog att Liberalerna sällat sig till extremhögern där det redan finns gott om partier. Skoog noterar även han att Björklund hade militär bakgrund och att utvecklingen högerut därför var naturlig. Och han menar att risken att Liberalerna åker ur riksdagen är överhängande.

Partiet har tappat sin profil.

För någon vecka sedan var gästade Nyamko P1-morgon och talade om fattig-Sverige. Samtidigt får partiet ett stöd tydligt under 4%-spärren. Kantar Sifo gjorde i slutet av juni 2020 en sammanvägning av flera opinionsmätningar. Resultatet publicerades i bland annat Expressen den 27 juni och visade att både Mp och L låg under 4%-spärren. De nådde bara 3.4% vardera.

Den här situationen kan uttryckas på flera sätt – men att det finns ett missnöje med Liberalerna hos väljarna torde stå klart. De tidningar, kåsörer och tyckare som borde försvara Liberalerna gör det inte. De flesta går antingen åt höger eller vänster om dem. Kanske får Liberalerna en viss draghjälp av P1 och debatten om att de tappar väljare. Men det blir svårt för Mp och L att slå sina påsar ihop.

Kanske förbereder sig väljarna för att rösta bort Liberalerna medan Liberalernas ledamöter förbereder sig på att försvinna som parti.

Liberalernas långsamma död är knappast något glädjeämne. Men att skydda kapitalets priviligerade när fattigdomen ökar är inte demokratiskt smart. I en demokrati vinner ju till skillnad från i marknadsekonomin många fattiga över få rika. Eftersom de helt enkelt har fler röster. Vänstern var en gång långt mindre än Folkpartiet. 1985 hade vänstern 19 mandat mot Folkpartiets 51. 2018 fick vänstern 28 mandat medan Liberalerna fick 20.

Kanske visar det en del på hur vårt samhälle ser ut och att Liberalerna inte upptäckt fattig-Sverige förrän nu kanske säger mer om dem än om landet.

Men väljare är rörliga. Om Liberalerna börjar föra en politik folk vill ha, hålla ett samtal folket vill delta i kan partiet snabbt vinna väljare igen. Kanske är det dags för medvind och medgång för Liberalerna framöver?

Liberalernas kris

Kommer Liberalerna att finnas kvar efter nästa val? Är deras position på runt 3% det nya normala? Är de på väg att gå från ”att vara” till att ”inte vara”? Har de givit upp?

I Flamman den 29 September 2016 konstaterade Per Sundgren att ”Liberalernas problem är liberalismen”. Varken Jan Björklund eller Birgitta Ohlsson var enligt honom längre socialliberala.

Liberalerna blev nyliberalister som Centern på 10-talet.

På sjuttiotalet var både Centern och Folkpartiet villiga att ta ansvar för att omfördela samhällets resurser. De ville skapa lika chanser och stödja dem som inte hade haft rätt förutsättningar. De ville skapa jämlikhet ekonomiskt, kulturellt och politiskt. De ville styra marknaden socialt. De ville stärka de anställdas inflytande och demokratisera arbetslivet.

Men det var på sjuttiotalet som de värderingarna fanns i C och L. Sedan tog nyliberalismen över sten för sten, fågel för fågel i partiprogrammen i de forna mittenpartierna.

På nittiotalet ändrade de kurs till det sämre. De började radikaliseras till att stå upp för ekonomiska klyftor med ord som ”individualism” och ”individen i centrum”.

2013 hade de tagit rent motsatt kurs från social rättvisa. De talade istället om ”individens livsval” vilket i praktiken innebar ett stöd för stora företag och deras oligopol.

Och då var vi så gott som framme vid 2020 då Nyamko Sabuni försvarar fotbollsproffsens rätt att tjäna pengar på att spela fotboll. Inte vad det samhällsnytta som gällde där inte.

Covid-19 visade exakt var vi hade våra politiker: Pengarna skulle gå till bankerna och flygbloagen. Riksbanken köpte värdepapper för 300 miljarder och lånade ut 500 miljarder till bankerna. Stefan Ingves sa det bäst själv: Banerkna får 500 miljarder i gratispengar.

I Arbetet den 28 Maj 2020 konstaterade Martin Klepke att Liberalernas problem är tystnad och frånvaro. Han konstaterar också nykter att medan Centern tog hem storslam i Jöken fick Liberalerna inte igenom så mycket förutom fler lärarassistenter och mobilförbud i skolorna.

GP har svårare för att analysera Liberalerna. Idag 7 juli kommer Karin Pihl i GP med sin analys. Partiet kommer med förvirrade budskap, trots att det har kompetenta företrädare. Men Pihls analys är inte övertygande. Partiet ligger under spärren. Om det är ett mått på kompetenta företrädare vet jag inte vad kompetens är. Att L tror att endast chefer har kompetens medan vanliga arbetare saknar den är mindre bra. Att arbetsgivare ska ha rätt att sparka personer som vill ha sin lagliga lunchrast, gå på toaletten eller vågar förespråka förbättringar i arbetsmiljön vore förödande, men i ett samhälle med allt fler nyfacister är det en tänkbar utveckling.

Efter Covid-19 kommer den nya trenden: Black Lives Matter och AFA – antifacistisk aktion. Vilket resulterat i att statyer plockas bort, ifrågasätts och från Miljöpartiet har det kommit ett förslag om en staty-kyrkogård. Frågan är om Liberalerna också är på väg mot denna kyrkogård eller om de kan återhämta sig.

Många håller säkert inte med mig om mina utläggningar om liberalismen och jag ska inte komma med alldeles för tvärsäkra uttlanden och radikala sågningar denna gången.

Inom psykologin och psykiatrin vänder man sig allt mer mot den gamla tidens ”krigarhövdingar”. Att våra karoliner och Vasakungar i många fall skulle betraktas som psykopater eller sociopater i vår samtid av vänsterakademiker är knappast någon gissning. Det finns beteendevetare i USA som klassar den nuvarande presidenten. Och då är det beteendestörningar som det är tal om. Ett högerorienterat L som försvarar vårt barbariska förflutna och allt mer går i Trumps fotspår – överlever ett sådant parti?

Att höga chefer på stora företag i vissa fall är psykopater behöver inte rimma illa med kortsiktiga vinster. Tvärtom – arbetskraft kostar och om du kan manipulera andra, bryta ned dem och få bort dem eller ge dem för låga löner är det i det korta perspektivet en merit i vulgär-kapitalismen. Men L har allt mer kommit att se genom fingrarna med näringslivets psykopater och vill ge dem rätten att sparka folk lite hur de själva vill. Även det är att ta rygg på Donald Trump och sälla sig till den trendande nyfacismen. Vilket innebär att Liberalerna slår knut på sig själva och alienerar humanister inom den skola och den tidningsvärld där de har sina rötter. Vad händer när lärare och journalister inte längre är beredda att stöda Liberalernas förvirrade budskap?

Att vänstern på olika sätt kan komma att attackera svenska högermän för att vara psykopater tar jag inte för omöjligt. F.d. Moderateledare som Gösta Bohman, Carl Bildt, Anna Kinberg och Fredrik Reinfeldt ligger nära till hands. Carl Bildt för sin inblandning i Lundin Oil. Anna Kinberg för sitt uttalande om att Stockholmare är intelligentare än lantisar och Reinfeldt är impopulär i vida kretsar inte minst för sitt agerande vid FRA-lagen. Men rent strategiskt vore det smartare för Vänstern att attackera ett svagare parti än Moderaterna – Liberalerna. Varför skulle arbetarklassen böja sig för ett parti runt 4%? I Aftonbladet kallas partiet för en mus som ryter. Kanske är det patetiskt att se hur Sabuni tvunget ska läxa upp och döma ut statsministern. Vilket alternativ erbjuder hon själv?

Däremot tror jag knappast att borgerliga tidningar som Smålandsposten eller Göteborgsposten vågar ifrågasätta högerledare eller borgerliga partiledare. Att ett parti som Liberalerna som i stort sett saknar politik kan överleva beror på att den liberala pressen håller deras rygg. De ger uppmärksamet till folkpartiets toppar oavsett om de har något att komma med eller ej. Karin Pihl i GP är relativt mild i sin kritik av Liberalerna till exempel. Hon tycker att partiet har ”kompetens”. Frågan är vad de har kompetens för? Kompetens att ta sitt parti ut ur riksdagen?

Har högerpressen med Bosse Strömstedt, Peter Hjörne och Peter Wolodarski gjort Liberalerna en björntjänst genom att oavbrutet stödja Liberalerna trots att deras politik blivit allt mer utvattnad och deras ställning allt mer obetydlig? När blir den liberala pressen så okritisk till sitt moderparti att de själva börjar att skämmas? Kanske har de redan börjat att skämmas och det är därför de smygit igång fascismen på samma sätt som Malkolm Kyeyune förutspått. Festen är slut för medelklassen i L och nu är det dags att dra åt högern- högerns fascister, psykopater, monopol och oligopol får man liksom bara med på köpet. Något det kanske går att blunda för om man nu vill över 4%-spärren.

På Expressen / GT och på GP går skribenterna allt mer åt M, Kd och kanske till och med SD. De har allt mer tröttnat på Liberalerna. Kanske för att Liberalerna inte gör det lätt för kåsörerna. Vad ska de egentligen skriva om? Vad vill Liberalerna? Vad står de för? Det framstår allt mer som en gåta. I en medial värld där den spydiga tonen och de hårda orden tagit över Twitter är det nog inte helt lätt för vare sig Sabuni eller någon annan att företräda humanismen. Sabuni gör nog det bästa hon kan, men hon känner sig också näst intill tvingad att närma sig M och Kd.

Idag finns det så mycket valfrihet och ekonomisk frihet. Folk skriker inte efter fler fondbolag eftersom det redan finns så många. De skriker inte efter fler nätbutiker. Utbudet är stort. Det finns mer informationsprodukter, filmer och ljudböcker än någon hinner med. Liberalernas politik är genomförd och ideoligin har inte mäktat ta fram några nya idéer.

Men det är inget mirakel att Liberalerna överlever såväl i Europa som i Sverige. Liberalerna är en sorts skrå som gynnar vissa grupper: journalister, akademiker, lärare, styrelseproffs och företagsledare. De behöver bevaka sina intressen och det gör de bäst i ett parti som är förutsägbart. L är det moraliskt och politiskt korrekta light-alternativet inom högern. Liberalerna behöver inte föra så mycket väsen. Det finns alltid moderater och kristdemokrater som är beredda att ta light-alternativet.

Moderaterna står för mycket för adel, stora företag och de allra rikaste.

Kristdemokraterna är för religiösa.

Centern är för radikala och dessutom är de primärt för lantbrukare.

Så om du är en vanlig småborgare vad ska du ta dig till? Du köper inte SD:s klanpolitik där man gör skillnad på svenskar och icke-svenskar och bygger ett samhälle baserat på etnicitet. Så det blir L i alla fall.

Vart ska du ta vägen? Ska du rösta blankt eller på Liberalerna? Nej, du röstar på Liberalerna ändå.

Det må ha varit ett misstag att ta militären Jan Björklund istället för humanisten Birgitta Ohlsson. Det var ett misstag att byta namn från Folkpartiet till Liberalerna.

Men kanske överlever Liberalerna ändå. Bristen på bättre alternativ lockar alltid några. Men Liberalernas nedgång vittnar ändå om en viss passivitet: medelklassen är tillbakatryckt. Monopolliknande företag som Microsoft, Amazon och flera andra jättar delar det digitala guldet mellan sig. Skillnaden mellan de som äger och de som inte äger och måste sälja sin arbetskraft blir allt tydligare. Medelklassen krymper. Småföretagen drivs bort och de stora företagen tar över.

De låtsas-jobb på låstas-myndigheter där liberalerna kan gömma sig riskerar att bli färre. Liberaler på försäkringskassan, arbetsförmedlingen och socialtjänsten skulle i ett drag förlora både sina jobb och sitt anseende om man införde medborgarlön.

Hyresgästföreningen och Socialdemokratin gjorde processen kort med Kristofer Lundberg. Ledande liberala lokalpolitiker är inte immuna. Om Liberalernas elit känner sig hotade kan de göra sig av med obekväma politiker lika lätt som arbetrörrelsen gjorde sig av med Lundberg.

Det vet liberalernas lokalpolitiker och ledare och de vågar därför inte synas och höras för mycket. Liberalerna företräder en medeklass som blivit allt svagare. Bland de som har det gott ställt är affärer, börsklipp, lyxiga bilar och båtar mer intressant än politik. De som har pengar lägger tiden på att konsumera dem i mode, resor, skönhet och lyx. Om liberalerna skulle ge medelklassen dåligt samvete för sin lyxkonsumtion skulle de aknske förlora sina sista röster. Individens rätt att konsumera vad den vill är centralt i liberalismen.

Hamlet ställde frågan: Att vara eller inte vara när han begick självmord. Samma fråga får snart Liberalerna ställa sig. För om de fastnar runt 3% är deras dagar i rikspolitiken räknade. Då är det slut. Skulle de åka ut vid nästa val är det befogat att tala om ett politiskt självmord.

Det vore olyckligt.

Liberalismens kris och hotet mot Östra Göteborg

Liberalismens kris kan få allvarliga konsekvenser för Göteborgs inneboende dynamik. Göteborgsandan är redan under attack och begreppet Muteborg är etablerat. Liberalerna håller fast vid gamla tiders klyschor, men vi lever inte längre på sjuttiotalet, åttiotalet eller ens nittiotalet. Westerbergseffekten har sedan länge tonat av. Det går inte att leva på gamla meriter och att utföra ett namnbyte utan att samtidigt ha ett politiskt program som motsvarar människors behov och efterfrågan är förödande.

Liberalerna ska vara glada att de överlevt så länge som de har. Från ett perspektiv ser det nästan ut som att Björklund tillsattes för att montera ned partiet. Birgitta Ohlsson hade kanske varit bättre ur ett etiskt perspektiv, men hon lyckades inte erhålla någon tillräcklig uppslutning kring sina toleranta och vidsynta idéprogram. Kanske framstod en del av hennes ställningstagande som opportuna. Engagemanget i staten Israel skrämde bort vänsterväljare. Ställningstaganden för republiken skrämde bort högern. I Ohlssons åsiktsbukett fanns lite för många kontroversiella åsikter. Om Birgitta tillhörde vänstern inom partiet tillhörde Jan Björklund högern och vi vet hur det gick. Jan Björklund tog rodret och etablerade partiet på nivåer allt närmare 4%-spärren.

Det är ur den svaga, urvattnade, meningslösa liberala ideologin vi ska sätta in de två partier som fått mer luft under vingarna: Kristdemokraterna och Vänstern. Båda har tagit tydlig ställning för ideologier vars innehåll inte på samma sätt är allmängods. Liberalernas idéprogram är redan klart. Människor har nu så mycket valfrihet och så många sätt att handla på att de är nöjda och tycker att det räcker. Men i takt med att Liberalerna har färdigställt sina program har de inte tagit sig an nya och står därför tomhänta inför väljarna.

Det är därför man kan tycka att Liberaler i Göteborgsdebatten låter allt mer desperata och det liberalerna säger klingar allt mer falskt. Daniel Bernmar drar i egenskap av Vänster till sig långt mer kritik från borgarpressen än Elisabeth Lann som betraktas som mer lojal mot journalist-skrået och den akademiska medelklassen. Men Lann driver frågor som anknyter till kyrkan, teologin, den judisk-kristna traditionen vilket är något helt annat än John Stuart Mills tok-liberalism.

Kyrkan liksom arbetarklassen är van vid att utstå kritik från det liberala media och iberala högskolor. Då liberalerna härskat i mediabranschen och på högskolorna har de länge varit tillfreds med att vara de som ställer frågorna, de som kommer med kritik, de som gör bedömningarna och de som sitter inne med svaren. När medelklassen förlorar sin makt behöver den rättfärdiga den på andra sätt. Det främsta sättet den liberala medelklassen har till sitt förfogande tycks allt mer att bli gröna frågor som koldioxidskatt, ekologiskt jordbruk, grön ekonomi och grön omställning. Och en god liberal inte något hyckleri i att ta över andra partiers kärnfrågor och göra dem till sina egna. Det är vad konkurrens i liberal anda innebär.

Men jag är ändå tveksam till att Liberalerna lyckas förvandla sitt parti så att det lockar nya väljare. Partiet har som jag tidigare visat på bloggen helt misslyckats med att skaffa väljare i Östra Göteborg. Det har låg eller ingen trovärdighet bland invandrartäta områden som Gårdsten och Angered. I Kortedala ligger partiet på ungefär 2% i Bergsjön på ungefär 1%.

Det är så uppenbart att Liberalerna medvetet eller omedvetet förespråkar innerstaden och de välmående områdena framför problemområden. Vilket innebär att deras politik ”den organiserade liberalismen” också kan kallas för ekonomisk apartheid.

Och om den organiserade liberalismen skapar ekonomisk apartheid så skapar den även polariseringen och högerextremism. Den svaga liberalismen har lämnat dörren öppen för högerextremismen. Liberalernas ryggradslösa hållning har gynnat Sverigedemokraterna. Liberalismens klyschor om att välja sin framtid, valfrihet och individens frihet och kreativitet har erbjudit näring till Sverigedemokraternas partiprogram och digitala nätverk.

Det är Liberalernas Sverige som givit oss Nya Tider, Fria Tider och Samhällsnytt. Det är Liberalernas Värld som har givit oss Gatestone Institute, Flashback, Alex Jones och Donald Trump.

Människor i Östra Göteborg har all anledning att vara rädda för den organiserade liberalismen. Den kan mycket väl framstå som en tätt sammanhållning sekt som vill hålla medborgare i Gårdsten, Angered, Kortedala och Bergsjön utanför. Det är betänkande att högerextremister ofta anklagar liberaler för att tillgodose samhället med ”det fina hatet”. Med en lite annan formulering skulle den organiserade liberalismen kunna jämföras med intellektualiserad apartheid eller moderniserad apartheid. En apartheid som de har lyckats införa genom att segregera Göteborg.

Och i takt med att många ledande socialdemokrater fått det bättre har de allt mer börjat låta som liberaler. Hyresgästföreningens tidning skulle lika gärna kunna vara utgiven av gamla Folkpartiet om det inte vore för det halvhjärtade engagemanget mot marknadshyror.

En seg och utdragen maktkamp mellan olika fraktioner inom Liberalerna är att vänta. Det är en maktkamp man inte vill visa utåt. Den påminner mer om tysta leken.

Axel Josefsson är en skicklig diplomat som än så länge lyckats manövrera det politiska landskapet med god förmåga. Hans fokus på kärnuppdraget har varit av godo för staden. Liberalerna är än så länge mer en tillgång än en belastning för Josefsson.

Jag har höjt ett varningens finger för att ett splittrat Liberalerna kan leda till flera skadeverkningar bland annat att ett klansamhälle etablerar sig i Östra Göteborg. Det är Liberal politik att alla ska ha yttrandefrihet och förutom högerextrema sajter som Nya Tider, Fria Tider och Samhällsnytt har liberalismen lyckats etablera Vetenskapsskolan i Kortedala och moskén i Bellevue.

Men samtidigt som Liberalernas liberalism skapat grogrunden för den religiösa extremismen och högerpopulismen vill den inte kännas vid det ansvaret. Det här är en del av den självförnekelse som gör organiserade liberaler så farliga. Även om de ser orsak och verkan förnekar de sin egen roll i kedjan.

Det vore lugnare för Josefsson och tryggare för Östra Göteborg att slippa den organiserade liberalismen. I takt med att Elisabeth Lann normaliserar kristdemokratin och Daniel Bernmar normliserar Vänstern framstår Liberalerna allt mer som en klan. Människor i Östra Göteborg kommer att fortsätta rösta vänster och de liberala väljarna kommer förmodligen allt mer att lockas över till Centern. Partiet har en välfylld kassa och kan köpa fler mandat.

Inshallah säger man ofta i Östra Göteborg. Det är ett sätt att uttrycka hopp och förtröstan. Frasen används inte bara av muslimer utan även kristna och judar. Att slippa Liberalerna i Göteborg kommer att bli svårt, men om Gud vill plockar han bort denna tagg ur Göteborgs hjärta.

För liberalerna själva förstår nog inte att deras politik kan leda till att folk i Östra Göteborg tar livet av sig. De förnekar sin egen roll i bilgränder, upplopp och gatukrig. Men om organiserade liberaler tar sig friheten att slå sönder människoliv i Östra Göteborg, att förvandla människoliv till spillror bara för att en ekonomisk teori kräver det är de ute på hal is.

Rent etiskt kan man tycka att boende i Gbg Öst har rätt att försvara sig mot den ekonomiska apartheid den organiserade liberalismen utsätter dem för. Men antalet målsägande måste vara stort. Liberalismen skadar Hisingen, Majorna, glesbygden, Småland och Blekinge.

Liberalerna har varit under spärren i flera månader. De är skadade. De är inträngda i ett hörn. Det gör dem farliga.

Göteborg, Folkpartiet och Liberalerna


Det har funnits en del avgörande överblick i Göteborgs historia. Möjligen ar en av de stora katastroferna den som fick GHT (Göteborg Handels och Sjöfarts-Tidning) att gå under. Huvudredaktör Torgny Karl Segerstedt gick ur tiden 31 Mars 1945. Hans tidning föll 1985 och sedan har medialandskapet utarmats. Att Göteborgs Liberalism började försvags redan på nittiotalet kanske så här i efterhand kan tillskrivas såväl Ny Demokrati som medial utarmning. Emellertid kom inga omedelbara konsekvenser av att GHT gick ur tiden 1985.


Bengt Westerberg lämnade studion när Ny Demokrati kom in i Riksdagen valnatten 1991. En bild som har stort symboliskt värde och kan tolkas som att Folkpartiet backar ned för högerextremismen. De vågar inte ta striden utan flyr. Nu försvann Ny Demokrati ur riksdagen lika fort som de dykit upp, men de flesta av väljarna därifrån röstar förmodligen på SD ett parti som Liberalerna (f.d. Folkpartiet) inte heller lyckats hantera utan istället har de bytt namn En tämligen egendomlig strategi. På femtiotalet hade Folkpartiet en femte del av väljarna. Westerberg fick partiet att gå till 13.2% från 5.7%. 2002 var det uppe i 12.%.


Partiet har överlevt flera kriser. Helena Gissén politisk reporter på TV4 jämförde liberalernas riksmöte i mars 2019 med en kollaps. Ullenhag har myntat uttrycket ”den organiserade liberalismen” vilket för tankarna till ”den organiserade brottsligheten”. Enligt Viktor Barth-Kron är det partiet Liberalerna som är i fara. Han menar att liberalismen klarar sig på egen hand. Möjligen är det så att Centerpartiet och Moderaterna tagit över ideologin.


LIberalismen är en farlig ideologi med religiösa förtoner och Barth-Kron är en av dess förkämpar som så många andra journalister. Specifikt för en religion är ju just att den överlever genom att anpassa sig och omtolka sina egna doktriner efter vad som passar just här och nu.


Vilket innebär skulle innebära att jordbruket, försvaret och lag och ordning numera förbereds för att bli ”liberala” krafter. Om partiet Liberalerna går under måste akademikerna skydda sina intressen genom att manipulera andra ideologier för sina egna syften. Närmast till hands står då Centerns gröna ideologi och Moderaternas socialkonservatism. Får man tro Andreas Johansson Heinö är det Centern som tagit på sig den liberala ledartröjan. Enligt Johanssons-Heinö har liberalerna varit borgerlighetens viktigpettrar, men tappat den funktionen på grund av de Nya Moderaterna.


När Bengt Westerberg lämnade studion 1991 gav han upp för högerkrafterna istället för att ta debatten med dem. Han drog även med sig Olof Johansson bort från TV-Studion. Att fly sina egna problem är sällan en bra strategi.


I en intervju med Johanne Hildebrandt verkar det ha gått upp för Nyamko Sabuni att partiet kan förlora sina riksdagsplatser och hon medger indirekt att det är Stockholmsfixerat. Hon har också förstått att namnbytet inneburit att partiet förlorat sin kontinuitet. Att Liberalerna blivit ett historielöst parti innebär att starka ledare kan ta över partiet och kanske kommer en ny Westerberg effekt i framtiden.
Partiet är en given turn-around-kandidat även om det just nu är svårt att se hur vändningen ska komma. Kanske kan partiet växa på andra partiers misstag.

Annars kommer Liberalerna gå samma väg som GHT och det stolta liberala fästet i Göteborg går förlorat. Något som kan öppna upp för såväl Kd som Vänstern.

Idag är Daniel Bernmar och Kristofer Lundberg mer troliga kronprinsar till titeln årets Göteborgare än någon enskild liberal. De har profilerat sig som personer av folket, medan Liberalerna precis som Nyamko Sabuni tillstår framstår som elitistiska Stockholmare.

Att Odenljung som suttit i Liberalernas presidium kan uppfattas som en elitist som svikit Göteborg till förmån för Stockholm kan vara en anledning till att hon på landsmötet i Västerås hoppade av posten som Vice Ordförande. En annan anledning kan vara att elitister sällan drar jämt. Det har inte direkt slagit gnister om samarbetet inom Liberalerna och maktkampen mellan Ullenhag och Sabuni var visserligen diskret, men den ingav inte en bild av någon sammanhållning direkt.

GP skriver 23 Oktober 2019 om Odenljungs avhopp. De ställde frågan om det var ett taktiskt spel i partitoppen som påverkat henne. Odenljungs svar att hon fortfarande har ett starkt hjärta för de liberala frågorna känns som en dålig ursäkt. För om hon haft ett starkt hjärta för de liberala frågorna och partiet fungerat hade hon ju knappast hoppat av posten som vice partiordförande.

Det är nästan bara för uppenbart att journalisterna på GP uppfattat hur spelet i Liberalerna pågår. Intressegemenskapen i partiet har minskat. Sammanhållningen har minskat. Partiet vet inte vad det vill. Det är splittrat. Det försöker nu att upprätthålla skenet utåt när den interna sammanhållningen och politiska viljan sakta tynar bort.

Allt fler ställer frågan: Vad står Liberalerna för? Vad vill Liberalerna?

Frågan för en utomstående är också: Hur vinner vi Liberalernas röster? Hur plockar vi väljare från Liberalerna?

I kommunvalet 2019 i Göteborg var Moderaterna och Miljöpartiet de stora förlorarna. Liberalerna klarade sig bra. Demokraterna plockade de flesta väljarna från Moderaterna, inte Liberalerna. Skulle Liberalerna få en utbrytare i paritet med Martin Wannholt skulle partiet kunna försvinna, men något sådant finns inte på horisonten. Visserligen har Centern och Feministisk Intiativ börjat plocka en och annan väljare av Liberalerna, men en minskning på knappt en procentenhet för Liberalerna är inte så mycket.

Än är inte slutet kommet för Liberalerna.

Liberalismen

Problemen med liberalismen

Det står allt mer klart att liberalismen inte är en fanatisk ideologi av det vanliga slaget. Att den överlevt kan mycket väl ha att göra med nedläggningen av mentalsjukhusen. På 60-talet fanns mellan 30.000 och 40.000 sängplatser inom den svenska psykiatrin. Det är inte helt och hållet satir när jag inbillar mig att en del ung LUF:are skulle må gott av en motsvarighet till en del av de platserna. Även om de inte själva kan göra anspråk på sängplatser inom psykiatrin förespråkar de ett samhälle som skapar sjukdomar och gör personer beroende av neuroleptika.

De personer som själva är medvetna om att de utsätts för psykisk misshandel kan göra något åt det. De som inbillar sig att det ekorrhjul liberalernas ignorans har skapat är det verkliga samhället borde testa forest-bathing eller någon annan terapi ute i naturen. De skulle då upptäcka att det finns en bättre värld än den självtillräckliga och självgoda liberala ideologin.

Att sänka lönen för LO-medlemmar till svältgränserna är att ta oss tillbaka till det slaveri-samhälle varur John Locke hämtade sin inspiration.

Dagens mediala värld där sjuka åsikter och personer får uppmärksamhet vittnar om att media uppmanar till kollektiva psykoser. Medialandskapet domineras av ett fåtal nyhetsbyråer varav TT är den mesta kända i Sverige är TT.

Att Liberalerna i Göteborg inför valet talade om framtiden utan att ge den innehåll eller att forma den kan tolkas på flera sätt även som en begynnande medvetenhet om partiets sjukdom. Partiet påminner om en utbränd välfärdsarbetare som är på väg in i väggen, men aktivt förnekar sina egna problem.

Eftersom Liberalismen har överlevt i 147 år efter John Stuart Mill kan den ha flera hundra år kvar. Paulus förvanskningar av Joshua Ben Pandiras predikningar har överlevt i 2000 år. En lång historia av blod går som en röd tråd bland de skadeverkningar av Paul av Tarsus bisarra idéer. De för Göteborg mest relevanta var Luthers uppdatering av Paul av Tarsus med fleras skrifter som i tysk tappning var den direkta orsaken till ett trettioårigt krig som dödade många svenska bönder samt Göteborgs påstådda grundare Gustav IV Adolf.

Daniel Bernmar vet rimligtvis mer om mig när det gäller hur Liberalerna lyckats gripa makten i Göteborg. Att härska genom att söndra är uppenbart ett vinnande koncept Kulturnämndens ordförande i Göteborg. Att en människa som förespråkar en sådan bisarr ideologi som liberalismen tillåts verka i Kulturnämnden är givetvis förödande och djupt okristet. Men på något sätt har Liberalerna genom passiv aggressivitet skickat ut Kd:s Elisabeth Lann som ett lockbete eller en bulvan. De vill avleda Bernmars från verkliga frågor genom att spela ut Kd.s Elisabeth Lann mot Bernmar.

Liberalerna har också åtnjutit flera fördelar genom splittringen inom ett av arbetarrörelsens främsta intresseorgan: Hyresgästföreningen den förening som med sin kampanj om marknadshyror räddade kvar Stefan Löfvén vid makten. Kristofer vann flera viktiga röster åt socialdemokraterna på Hisingen och i Östra Göteborg, men han växte sig för stark och rörelsen ansåg helt sonika att de maximerat avkastningen av Kristofers engagemang och avpolleterade honom.

Liberala GP hängde på och gjorde en serie groteska reportage om Hyresgästföreningen där de gottade sig åt arbetarrörelsens splittring. Indirekt visade de lojalitet mot övermänniskan Odenljung vars mörka maktpyramid torde vara jämförbar med Jan Björklunds.

Kristofer Lundberg var den person som kunde hota och utmana Göteborgs finansiella, kulturella och politiska elit något som redan sänt svallvågor upp till Stockholm. Hyresgästföreningens makthavare agerade enbart av egenintresse, men deras hantering av Lundberg gynnade Liberalernas status quo. Med ett kastrerat Rättviseparti fanns vägen för Liberalerna att återvinna högerns väljare samtidigt som man behöll greppet om svaga arbetare och socialdemokrater.

Att få arbetare att skämmas för sig själva och sin rätt till livets nödtorft är en uttalad liberal strategi.

Den liberala strategin att skapa splittring och ställa grupp har börjat skörda frukter i Göteborg: Liberalt framkallade klaner, liberalt framkallade bilbränder, liberalt framkallade maffiafamiljer syns och märks. Att GP nu går ut och avslöjar det liberala samhällets frukter visar att tidningen allt mer tar avstånd från liberalismens låt gå mentalitet. Tidningens reaktion har blivit allt mer Moderat med anstråk av SD. Det är en kraftig sväng åt höger.

Den mest kända högerpolitikern i GP är såklart Alice Teodorescu. 1 April 2019 gick hon till Moderaterna. Det var föga förvånande att något åt det hållet skulle inträffa. Teoderescu var redaktör på GP:s ledarsidor sedan 2015 och arbetade från första dagen med att vrida tidningen högerut, bort ifrån de mer humana krafterna och mer åt kapitalets krafter. Det skulle kunna ha inneburit en förbättring av GP:s mer uppbyggande former av liberalism, men så blev inte fallet. Benjamin Dousa gick till Timbro och hans ledande ställning i debatten har inte heller den fått Liberalerna att tänka om eller komma med nya idéer. Istället har medlemmarna låtit sitt parti stå kvar på låga siffror genom att undvika att fatta beslut.

Moderaterna håller nu på att koppla greppet om den svenska debatten och det svenska samhället och de gör det med hjälp av två partier: Kd och SD. Liberalerna har de kopplat bort, men Liberalerna har lycktas väl med att förvandla Sverige till ett kaotiskt land. Med hjälp av JÖKEN topprider Liberalerna nu socialdemokraterna. Att vara högutbildad akademiker innebär en närmast osannolik förmåga att manipulera andra människor för egna förmåner.

Antonia Margaret Ax:son Johnson en person de flesta känner till på grund av hennes enorma rikedomar. Ax:son Johnson var vice ordförande i kommunstyrelsen för Liberalerna i Upplands Väsby 2006-2012. Hon hade chansen att bli partiledare, men valet föll istället på officer Jan Björklund. Men Antonia var en av de första att uppmana den borgerliga fyrklövern att regera med Sverigedemokraterna vilket säger en hel del både om Liberalerna och Liberalerna i Upplands Väsby.

Hur ska vanliga småföretagare kunna hävda sig emot ett imperium av matbutiker? Willys, Hemköp, Dagab och Tempo – möjligheten för en småföretagare att hävda sig mot såväl dessa som Ica och Lidl är så gott som obefintlig. Därför misslyckas de flesta företag. Därför tvingas folk att skriva på dåliga avtal. Det går inte speciellt bra att konkurrera mot imperium på lika villkor. Hur ska Andorra kunna konkurrera med USA?

Hur skulle den elit som idag lever gott på avkastningen av ett företag klara sig om de förlorade sin position, sina aktie-innehav och fick börja från noll? Om konkurrensen och möjligheterna är så stora som vissa liberaler hävdar skulle många ledande liberaler kunna skänka bort sina aktieportföljer, villor och egendomar imorgon, flytta ut till Gårdsten eller Lövgärdet utan papper på sin egen identitet och utan rätt till ens socialbidrag skulle de bygga upp nya rikedomar lika lätt som man skär i smör. Men hade de verkligen klarat det? Är det så lätt som de gör sken av?

Med lite tur kanske den numera egendomlösa elit-kapitalisten skulle få jobba med ett minutschema i hemtjänsten helt utan kringtider, men med en förstående chef som i vart fall inte är psykopat.

Eller också får de köra buss 7-18 med 16.000 före skatt att försörja sig med. Men hur får en utblottad papperslös människa bostad?

Liberalerna säger sig vilja skapa ett samhälle för alla, ett smörgåsbord av möjligheter för alla, men för närvarande saknar deras mandat stöd från väljarna.

Hade det blivit bättre med Birgitta Ohlsson? Landets förmodligen mest politisk korrekta politiker alla kategorier har varit ledarskribent på flera liberala tidningar. Ohlsson tycks ju som en alltigenom god person, men uppenbarligen var det något som saknades i hennes gärning så långt. Förmodligen gick hennes karriär lite väl mycket på räls. Hon var dotter till en liberal politiker, studerade statsvetenskap och internationella relationer vid Stockholms Universitet och blev i det närmaste arketypen och sinnebilden för den perfekta vänsterliberalen: allt åt alla, alla fina ord du kan tänka dig från tolerans till demokrati. Mängder av åsikter om allt gott och på det EU, Nato, feminism, romer, konsumentfrågor, Israel och republik.

Ja, Birgitta Ohlsson levde i sanning upp till renässansmänniskans ideal redan innan hon fyllt 40 och om allt skulle gått hennes väg skulle vi leva i ett paradis idag. Men istället gav hon upp när hon fyllt 2017 ett år efter hon blivit officer i hederslegionen.

Men eftersom hon inte ens är 50 år gammal är det fortfarande möjlighet och kanske rentav troligt att hon blir partiledare efter Sabuni. Det är svårt att se en mer lämpad kandidat. Just nu ser det kanske inte så lovande ut för henne, men med en portfolio av goda värderingar kan hon om några år vara Folkpartiets frälsare.

Birgitta Ohlsson står tveklöst på ”rätt sida” av historien, men det finns mer än en historia och historien är sällan spikrak utan oftast krokig.

Trots allt som hänt i den intellektuella världen och de akademiska sfärerna är och förblir vi biologiska varelser. Våra gener är identiska med CroMagnon-människans.

Birgitta Ohlssons svaga punkt var den liberala myten om den enskilde individen och med den förnekelsen att människan är ett kollektiv. Om jag skulle ta tidsmaskinen till tidigt nittiotal skulle jag förmodligen ställa mig bakom alla hennes åsikter, alla hennes värderingar och dela hennes uppfattningar i stort och smått. Men vi har hamnat i ett bra mycket mörkare Sverige än det humana Sverige av djurrätt, vegetarism, fred och humanism som präglade bland annat Birgitta Ohlsson under nittiotalet. Den goda idéen om samhället och världen kan inte byggas över folkets huvuden. Då är vi tillbaka i drömmarnas värld tyvärr.

Det är befängt att tro att livet på jorden är en fråga för politiker, journalister, statsvetare eller ens ekonomer. Vi är biologiska varelser, beroende av mat, dryck, luft, solljus, värme sömn och vila. Det goda är inte något vi själva skapar. Vi förädlar bara de omständigheter vi föds in med. Råvarorna finns där oberoende av oss.

Vi skapade inte den här planeten och vi äger den inte. Hav, berg och vattendrag är naturliga gränser liksom jordskorpan och atmosfären. Men att människan har någon gudomlig rätt att utnyttja allmänna råvaror för egen vinning eller äga dem är ett liberalt påfund och ingen naturlag. Liberalismen är helt fristående från naturvetenskapliga fakta. Den är en social konstruktion, en ism bland andra ismer. Den är ett tankeslott vars främsta funktion är att skydda en klass och deras privilegier.

Det fanns en tid i människans historia då kannibalism var allmänt utbrett och naturligt. Den tiden har vi lämnat. En kannibal skulle i vår tid klassas som psykiskt sjuk. I den framtid som komma skall kommer samtliga av oss som lever nu klassas som något likande – inte bara liberaler utan alla nu levande Homo Sapiens kommer att betraktas som moraliskt och mentalt underutvecklade.

Men här och nu just nu behöver Liberalerna en bättre strategi än att sänka lönen för LO:s medlemmar om de vill behålla sina platser i Riksdagen. 98% av väljarna i Östra Göteborg vill inte ha med Liberalerna att göra. De saknar skäl att lägga sin röst på ett idéparti utan idéer.

Liberalernas pyttipanna

För ett antal månader sedan hade jag förmånen att diskutera politik med en framgångsrik företagare i Göteborg. Han är ett välkänt namn och bor granne med höjdare i Göteborgs mer välbeställda kretsar. Jag fick inte avslöja hans namn. Han hade röstat på Folkpartiet i hela sitt liv, men nu hade han givit upp hoppet om partiet. Hans analys var att det skulle dö ut.

När jag besöker en framgångsrik person som bor i ett attraktivt område i en lyxig villa fäster jag mig lite mer vid dennes avsikter. Pengar är makt och makt är pengar. Tillhör du de rätta kretsarna gör du ofta bättre investeringar och bättre livsbeslut. Du vågar göra mer då du umgås med personer med bättre liv. Framgång föder framgång. Motgångar föder fler motgångar.

Den negativa trend han sett i Folkpartiet vars värderingar han delat i hela sitt liv hade slutligen fått honom att överge partiet. Det var ytterst motvilligt, men hans känslor för partiet var borta. Det fanns för honom inga rationella skäl länge att rösta på det.

Det här var ingen kylig man utan empati, tvärtom.

Då jag lärt känna personen under flera år tog jag honom på stort allvar och ända sedan dess har jag sett flera tecken på Liberalernas fall och ibland har jag öppet dissat partiet.

För vid sidan av den här framgångsrike personens mer harmoniska beslut har jag även pratat med två personer som röstat på folkpartiet och numera enbart känner aversion till partiet och vad det blivit.

Efter lite research har mycket nedslående uppgifter kommit fram om partiet.

L vill sänka lönen för undersköterskor till 12.500 i månaden. (Aktuellt i Fokus, 24/9 2019)

Björklund och Ullenhag vill sänka lönen för undersköterskor till 14.000. (Kommunalarbetaren, 11 Feb 2016)

Nyamko Sabuni skymfar en hel yrkeskategori. (Ystad Allehanda, 17 Okt 2019)

Nyamko Sabuni attackerar LO (Arbetet, 3 juli 2019)

Det är alldeles uppenbart att Björklunds och Ullenhags förakt mot vårdpersonal existerade 2016 och i olika grader av omfattning genomsyrar Liberalernas ideologi. Det är lika uppenbart att Nyamko Sabuni fortsätter att företräda det.

Får vi ett bättre Sverige om vi sänker lönerna för chaufförer, skolmatspersonal, reparatörer och hantverkare? Det blir allt mer tydligt att Liberalerna förespråkar ett sådant samhälle. Hur ska man tolka intervjun i Arbetet 2 juli 2019? Att Sabuni tycker att vanliga arbetare är ”sura” och att hennes eget parti står för det goda?

Jag tycker synd om ledande liberaler som tampas med ett LUF som vill byta namn på Grönsakstorget, och ett LUF Stockholm som vill tillåta incest och pedofili,

Fogelgren ordförande i kulturnämnden är liberal och har all anledning att må dåligt över Liberalernas utveckling. När återväxten i partiet är beroende av smaklösa mediala jippon som att förespråka friheten till incest och pedofili (22 feb 2016) är det ytterligare ett tecken på att Liberalerna hotas av kollaps och undergång.

Oavsett vad man Miljöpartiet och Centern av idag är det rimligt att de kommer att ta röster från Liberalerna när nästa våg av miljökatastrofer väller in. Men vinklingen av media sker ofta till liberalernas fördel då pressen, media och skolan är traditionella Liberala fästen. Det är lärare, journalister och högskolestudenter som måste förmås välja bort Liberalerna om partiet ska kunna raderas från den politiska kartan.

Partiet har sina starkaste fästen i storstäder och högskole-orter. Det är välutbildade människor som röstar på Liberalerna, journalister, lärare och akademiker. Hur länge de här personerna kan blunda för verkligheten är oklart. Men så länge du har en säker och priviligerad anställning går det att blunda länge – förmodligen tillräckligt länge för att partiet ska kunna reparera sitt skamfilade rykte och kravla sig över 4%-spärren igen.

Det är snudd på omöjligt att avgöra om en aktie som har gått ned mycket kommer att fortsätta ned eller vända upp. Även hästar som brukar vinna kan förlora. Bra statistik är aldrig en garanti för nya segrar, men bra hästar vinner oftare än dåliga.

Liberalernas nedgång är illavarslande för partiet.

Birgitta Ohlsson har understundom varit en ledande kraft inom partiet och utmanat om ordförandeskapet.

Våren 2017 hävdade hon att att Jan Björklund byggt en maktpyramid. (SvD 14 nov 2017)

Sommaren 2017 utmande hon Björklund om platsen som partiledare. (SVT Juni 2017)

Vintern 2019 stängde hon dörren till att bli partiledare. (Fplus, 9 feb 2019)

Kommer partiets kris att fortsätta?

Kommer partiet att återhämta sig?

Liberalerna i Göteborg har 82 förtroendevalda politiker som med största sannolikhet lever gott.

För Helene Odenljung, Ann Catrine Fogelgren och Axel Darvik finns säkert ingen liberal kris i sikte. De sitter bra där de sitter.

15 Juni 2018 publicerade tre ledande Göteborgsliberaler sina floskler om Göteborg, ord som inte visade någonting, men som lurade tillräckligt många att fortsätta som vanligt.Vad sa artikeln?

Att framtiden var för alla.

Att framtiden var din.

Att du skulle ha rätten att vara ditt bästa jag.

Att de skulle skapa fler jobb.

Att de skulle värna samhället från moralpoliser och populister.

När man jämför tortigheten i debattartikeln som bokstavligt svävar uppe i det blå får man en liten annan bild av Daniel Bernmar. Hans artikel från 10 Dec 2018 verkar vara rena uppvisningen i handlingskraft, sunt förnuft och självinsikt i jämförelse. När Liberalerna tycks prata i nattmössan talar Vänstern och Daniel Bernmar om verkligheten här och nu. Han nämner Svartedalen. Vårdpersonalens dåliga villkor. Bristerna i äldreomsorgen. Verkliga problem, inte luftslott och vaga formuleringar om framtiden.

För om vi ska vara ärliga – framtiden är redan för alla, framtiden är redan vår, vi har redan rätten att vara våra bästa jag. Det här är ingenting Liberalerna kan ge oss och det är heller ingenting de eftersträvat att ge oss. Partiet tycks nämligen inte ha några konstruktiva idéer om vare sig framtiden eller våra bästa jag. De moralpoliser som L varnar för – är det möjligen de som blir upprörda över att den framtida generationen liberaler förespråkar incest och pedofili?

Hur ska vi försörja 10 miljoner svenskar i framtiden? Genom att döpa om Grönsakstorget?

Jag har sympati för de människor som av religiösa skäl blundar för livet här och nu på den här planeten. Forna tiders människor blev hjärntvättade av präster och de hade inte som vi tillgång på kunskap via bibliotek och internet. Vår tids människor har denna tillgång, men det verkar inte sjunka in bland Göteborgs 82 förtroendevalda liberaler. Om de var så fantastiska skulle de uppnå bra mycket bättre resultat än 1% i Gårdsten och 2% i Angered Centrum.

Hur kan dagens ens se sig själva i spegeln? Fattar de inte själva hur de blivit indoktrinerade av en ideologi? Det finns gott om djupt religiösa kristna människor med mer sunt förnuft än en hjärntvättad liberal. Något som i sig är en gåta. Det finns mycket skrivet om religiös fanatism, men då liberalerna kontrollerar och styr agendan på högskolan, i tidningar och forskningsvärlden varken vill eller kan de ägna sig åt självkritik.

Det är därför de får skriva ihop floskler modell 15 juni 2018 och få det publicerat – helt utan kostnad.

De personer som klarat av att överleva i den politiska maktkampen i Göteborg har någonting speciellt och jag anar såväl en stark moral som en järnvilja hos de ledande Liberalerna. De har lyckats övervinna ett berg av motstånd. Blåklintarna har 40 överlevande föreningar i VästSverige. Partiets Göteborgs avdelning tycks domineras av kommunalrådet Helene Odenljung, Kulturnämndens ordförande Ann Catrine Fogelgren, Kommunalfullmäktiges 1e vice ordförande Per Gustafsson samt Eva Flyborg 1.e vice ordförande i styrelsen för Göteborg och C/o.

Vad man ska komma ihåg är att Göteborg fortfarande är en bra stad och att det är ett friskhetstecken att ett förhållandevis innehållslöst parti som Liberalerna faktiskt kan överleva här och till och med ha 82 stycken förtorendevalda. Liberalerna har visserligen inte byggt några kyrkor eller moskéer, men de har behållit starkt grepp över skolan, pressen och högskolan långt mycket längre än vad som borde vara möjligt. Det visar att fanatism inte behöver vara religiös utan att intellektuell fanatism signerad John Locke eller John Stuart Mill kan överleva i hundratals år. John Stuart Mill dog 8 maj 1873, men hans idéer dog inte med honom. 82 anhängare i Göteborg finns kvar 147 år senare.

Partiet samlade fullständigt osannolika 7.23% av rösterna i Göteborg. Den sympatiska Elisabeth Lann och Kd som närmaste är att betraktas som en ängel bland demoner fick bara 3,32%. I min värld förklarar det en del av Muteborg. För mig är liberalismen en del av mutorna och bestickningen i Göteborg. Att vara liberal är att se mellan fingrarna på fusk. Att ge vissa elever lite högre betyg och att straffa personer med avvikande uppfattning. Att favorisera enligt eget tycke är så typiskt skolans värld.

Daniel Bernmars parti V fick 12.56% 2018 vilket säkert var välförtjänt. Att Daniel Bernmar framstår som en intellektuell gigant jämfört med Odenljung och Fogelgren och at t demokratin faktiskt förstår det genom att belöna hans parti med 5,33% ger mig åtminstone lite hopp om demokratin. Tydligen finns det personer som faktiskt både läser och förstår något jag faktiskt tvivlar på att de som röstar på Liberalerna gör. Liberaler talar gärna om kunskap, men kunskap ska vara användbar i praktiken också. Där Liberalerna har IQ har Vänstern EQ. Vänstern har större empati än Liberalerna. När det gäller själens intelligens är det KD och Elisabeth Lann som står för den. Tyvärr är Liberalerna kemiskt rent från denna själsliga intelligens, och deras materialism tycks långt mycket större än Vänstern.

Hur kan det vara möjligt att ett marxistiskt parti som förespråkar materialismen har en större själslig närvaro än ett Liberalt parti som förnekar dialektisk materialism?

Förvånasvärt enkel fråga att svara på: Genom att förneka att det finns en andlig dimension som kulturmarxister gör erkänner de den indirekt. Att ignorera den helt såsom Liberalerna gör skänker inga andliga insikter.

Det här är välkänt inom forskningen inom psykokinesi. De som likt liberalerna låtsas som att alla har psykokinetiska krafter har alltid sämst resultat. Långt bättre resultat har de som förnekar att de psykokinetiska krafterna existerar. Den tredje gruppen med de bästa resultaten är de som kritiskt granskat forskningen och som bitit i det sura äpplet: Människan har inga som helst psykokinetiska krafter, men med stora vedermödor kan hon utveckla ett mindre mått av dem.

Den ekonomiska politiken följer ungefär samma mönster: Liberalerna förnekar fattigdomen, Vänstern erkänner att den finns där och en liten grupp välgörare och affärsänglar har förmågan att göra något åt den.

Vi behöver inte gråta några krokodiltårar om Liberalernas potatisar är kokta. Det finns alltid andra partier som kan steka upp dem nästa val. Rösterna går ju inte förlorade. Det är bara det att andra partier får dem och högutbildade liberaler kan lätt få välavbetalda jobb de är bättre lämpade för än politiska uppdrag. Det är trots allt fri företagsamhet och fri konkurrens de förespråkar så vad vore väl bättre för dem än att själva bli utkonkurrerade?

Med det önskar jag det bästa åt allt och alla.

Angered och filosofin


För några veckor sedan diskuterade jag vårdkaoset i Stockholm nära Rumpan Bar på Linnegatan. Kanske bör jag undvika att nämna namn på den som är ansvarig för sjukvården uppe i Stockholm. I januari 2020 kallades vårdsituationen i Stockholm för en ”krigszon”. Såväl kapitalismen som det blågröna styret ges ansvaret för Stockholms vårdkollaps. Situationen som rapporteras om där påminner om Angereds.


I Stockholm tar de privata företagen över vården och de fattiga hamnar utanför precis som i Angered. En del kallar det New Public Management och Nyliberalism, i själva verket skulle man kunna kalla det som samma som i alla tider, gammel-liberalism eller bara liberalism. Att prioritera rika framför fattiga är bara naturligt.


I Göteborg är kontrasterna mellan Angered och Hovås särskilt markanta. Men det räcker förmodligen att gå till olika delar av Hisingen för att se samma sak.


Sahlgrenska och Mölndal utklassar för lokalpatrioten Karolinska, men risken är att storhetsvansinnet i huvudstaden kommer till Göteborg och det kommer att drabba Angered hårdare än någonsin och ge upphov till nya maffiafamiljer och nya maffiakrig.
Redan idag är det allmänt rykte att medlemmar av en viss familj gör lite som de själva vill – det stjäls och det kvitteras ut bidrag som du inte har rätt till.


En av de som ställt till vården i Sverige allra mest skada skulle kunna vara Irene Svenonius. Om hon verkligen ville avskaffa sig själv skulle hon kunna gjort det för länge sedan. Men varken hon eller andra gammel-liberaler vill avskaffa sig själva, de är förblindade av sin liberala övertygelse och förstör endast delvis medvetet samhället, tryggheten och välfärden.


Om du aldrig har kunnat se kan du inte veta att du är blind.


Men oavsett om Svenonius och hennes partikamrater är medvetna eller inte, blinda eller inte blinda kan Tännsjös filosofi få konsekvenser för Stockholms elit.


Den nyttofilosofi som Torbjörn Tännsjö förespråkar kan vara rätt och den kan vara fel, men oavsett om den den är rätt eller fel är frågan om den efterföljs. Tas filosofin på allvar? Skapar den politiska och sociala förändringar?


Politiska och sociala förändringar kan komma utifrån en filosofi, en religion eller en lära alldeles oavsett om den stämmer eller ej. För att ta ett exempel från Angered som vissa anser styrt av en maffia.


Tännsjös Sveriges lag finns i Angered, men efterföljs inte.
Tännsjös Sveriges lag finns inte i Angered, men efterföljs ändå och får därmed konsekvenser.
Tännsjös Sveriges lag FINNS i Angered och efterföljs.
Tännsjös Sveriges lag finns INTE i Angered och efterföljs INTE.


Tännsjö framstår i mina ögon som en besserwisser av samma släkte som Richard Dawkins och jag kan till och med se lite Daniel Bernmar i honom. Men på samma sätt som Richard Dawkins arrogans kan vara en följd av att han faktiskt har rätt, kan den hållning som Tännsjö ger uttryck för ha med hans egen filosofiska övertygelse att göra.
För att dra parallellen till situationen i Göteborg. Vem ska hemtjänsten vara till för? Eliten eller vanligt folk? Hur mycket är rika människors liv värda jämfört med fattiga människors liv?


Oavsett vilka intentioner Svenonius och högerstyret haft när de utformat systemet går det att bedöma deras styre utifrån konsekvenserna. De har haft det högsta ansvaret och skapat det som kallades en ”krigszon” redan i januari 2020. Enligt Kajsa Ekis Ekman är vårdkaoset i Stockholm inget misstag utan ett resultat av en ideologi där privata företag går före. Enligt Zina Al-Dewany ignorerade Svenonius att skaffa beredskapslager. Moderaterna i Stockholm struntade i lagerhållningen. De struntade i personalen och lät ”marknaden” gå fram som en machete över personalen.


Stockholm är vanligtvis tre år före Göteborg i utvecklingen. Den självgodhet, egoism och brutalitet som finns i Stockholm kommer till Göteborg senast 2023 och politiker som har egna självständiga åsikter som gynnar Göteborgare framför ideologi kan komma att bli uteslutna ur sina partier.


Var Kristofer Lundberg i Hyresgästföreningen startskottet i ett nytt krig mellan Stockholms centrala elit och Göteborgs arbetarbefolkning?


Var det en stridshandske som blev kastad?


I så fall måste man fråga sig vad ”största möjliga antal” innebär? Det kan omöjligtvis vara att en liten klick rika toppdirektörer får första livet på Göteborgs utsatta områden.
Tännsjös praktiska filosofi kan kanske hjälpa någon att se skillnaden mellan den liberala ideologins avsikter och dess konsekvenser.


Om inte annat kan arbetslösheten i Coronatider få upp ögonen bland de som drabbats. När ekonomin kraschar ser människan ofta världen i ett nytt ljus. Mat, hyra och basal överlevnad blir viktigare och lyxprodukter förlorar sin lockelse. De fattiga människorna i Angered, Hammarkullen och Hjällbo ställs mot de rika i Danderyd, Täby och Vellinge. Hisingen och Majorna ställs mot Solna och Lidingö.


Vilka är viktigast? Fattiga eller rika? Vad innebär alla människors lika värde egentligen?

Lönsamheten att sälja privat vård till de fattiga är obefintlig. Det är de starka och friska som marknadsekonomin gynnar medan den tyvärr obarmhärtigt krossar sjuka, svaga och dementa.


En händelse som ser ut som en tanke i det sammanhanget var hur demokratiska centralister i Hyresgästföreningen i Stockholm lyckades få bort Kristofer Lundberg ur Hyresgästföreningen. En man av folket i Göteborg hotade Stockholms centralstyre.
Lundberg förklarade den 14 April i Proletären att han uteslöts av politiska skäl.
Det var hans engagemang i Rättvisepartiet Socialisterna som gjorde att han uteslöts.
Kristofer hade arrangerade mötet ”Det brinner i förorten” i Biskopsgården den 21 Sept redan 2011. Han hade redan då insett att Biskopsgårdens ekonomiska problem bland annat hade att göra med spekulanter, liberala politiker och bankirer.


Att ge sig på bankerna, högerpolitik och klassamhälle leder tids nog till motåtgärder från de socialdemokrater som är lojala bankerna då de delvis gynnas av det ekonomiska systemet. Socialdemokraterna känner sig tvingade att agera då de känner sig trängda mellan mäktiga ekonomiska intressen och fattiga Göteborgare.


Den effektivaste lösningen är att ge sig på ledarna. Kristofer Lundberg räknades som Göteborgs starke man. Att få bort honom var viktigt i spelet för marknadshyror och utökade profit för fastighetsbolagens ägare och aktieägare.


Trots att Irene Svenonius vill avskaffa sig själv har hon ännu inte skrivit över sina tillgångar på vare sig Kristofer Lundberg eller någon annan socialist. Ej heller har hon skrivit ett personligt brev till statsministern eller Ulf Kristersson där hon rekommenderar att Daniel Bernmar eller Jonas Sjöstedt tar över hennes villa.


Men nog om det – så länge det finns liv finns det hopp och att vara fattig och frisk är bättre än att vara rik och sjuk.


I slutet av livet kommer du att ställas inför ditt eget samvete och då är frågan om du blir upprörd över de människor du tagit livet av på grund av din politiska hållning eller lite grafitti på din villa?


Att nedmontera den offentliga vården och den jämlika hemtjänsten kanske är vår tids verkliga hatbrott. Åtminstone om tusentals fördärvade liv är värda mer än någon enstaka lyxvilla i Täby?


Den stress Plugo orsakat anställda inom Göteborgs stad skulle kunna ses som ett hatbrott mot undersköterskor. Liberalerna i Göteborg har ett stort ansvar för arbetsmiljön för vårdpersonalen. Det är lätt att tycka att L sitter i alliansen utan att bidra med något i politiken. Att partiet är ett stödhjul utan egna åsikter både i Riksdagen och i Göteborg.


Men hur många ”liberala” familjer i Täby, Djursholm och Vellinge är beredda att avstå sina villor och fritidshus för att bo i husvagn? Det skulle förmodligen kunna bo många *fler* i deras lyxvillor som skulle bli betydligt *lyckligare* än de själva. Liberalernas fritidshus och sommarstugor skulle göra hemlösa betydligt lyckligare.


Med Covid-19 kom ett välförtjänt ”vänster-rally” som framförallt gynnade socialdemokratin. Flera av debattörerna på Aftonbladet fick nytt självförtroende och den enskilda person som betytt mest för sossarnas starka uppgång under corona-våren är förmodligen f.d. Stadsdirektör Svenonius. Men det är inte enskilda personer som gjort att nästan varenda direktör och ledare idag har hjärntvättat andra och sig själva av new public management.


Liberalismen har sedan den uppstått tolererat slaveri. Att förespråka största möjliga rikedom åt största möjliga antal rika utesluter mellan 80% och 90% av befolkningen.
Att ge mer pengar till redan rika är en faktor till varför Liberalerna gjort bottennivåer.

Om Göteborgs förorter ger en föraning vart Folkpartiets opinionssiffror är på väg kan vi titta lite på siffror från valet 2019.

Angered med omgivning:
Angered Centrum, 2.0%
Rannebergen Södra – 1.8%
Lövgärdets Centrum, 1.2%
Gårdsten Södra 1.0%
Gårdsten Norra 0,9%

Liberalernas politik för Angered saknar tydligen såväl trovärdighet som väljarstöd. Odenljungs vurmande för Regnbågens hus i Angered kan ses som en desperat åtgärd att vinna väljare i en tid då GP går allt mer åt Moderaterna eller till och med SD.

Om Liberalerna förlorar GP till Moderaterna kan Göteborgs dagar som en liberal stad vara över. Angered kan fälla avgörandet.

Göteborg eller Muteborg

Hur korrumperat är Göteborg?

Ju mer man lär känna stan, desto mer tycks det som kommit fram i media vara toppen på ett isberg. Den ena skandalen avlöser den andra. Ena dagen är det parkeringsbolaget, andra gången är det Moderaten i Kungsbacka som köpte sex.

Men han var visserligen Moderat politiker i *Kungsbacka* och inte i Göteborg.

Begreppet Muteborg har blivit så ”inmutat” att det går att hitta avhandlingar på Statsvetenskapliga instutitionen i Lund om de ”goa gubbarna” som sysslar med bestickning. Men finns alla mutkolvar i Göteborg? Finns inte samma korruption i andra sammanhang i Strassburg, på SIDA och på Tillväxtverket? Förskingras inte skattepengar av avdankade politiker som blir landshövdingar utan någon större anknytning till de ställen där de blir landshövdingar?

Vad får skattebetalarna tillbaka av landshövdningen, av generaldirektörerna och av presstödet?

Kanske finns det fog för missnöje bland Göteborgs medborgare och nog är det missnöje som skapat Demokraterna och Sverigedemokraterna. Men att Göteborgs skandaler och korruption skulle bero på att det står en moské vid Ramberget Hisingen är såklart retorik av modell ”bondfångeri”. Att skylla på muslimer är Machiavelliansk härskarteknik i modern tappning. Mosken som kostade över 66 miljoner att bygga var finansierad utifrån av Saudi-Arabien och på så vis drog den snarare in pengar till Göteborg än tvärtom.

De pengar som Maria Sternström försnillat är visserligen småpengar med de pengar som kan strömma in i landet med hjälp av oljepengar. Men det stör bilden av Göteborg ändå. Det skapar en ”Göteborgsbild” av att korruption och nepotism är vardagsmat på västkusten.

För minnena av Muteborg består trots moskeer, rimfrost och Covid-19:

Marie Rydén fick avgå då hon samlade poäng på flyget.

Tord Karlsson fick avgå då revisionen avslöjade hur Intraservice åkt till Las Vegas.

Det finns fler exempel: Angereds stadsdelsdirektör som kritiserades i jävgranskning. HR-chefer, personaldirektörer, stadsdirektören och ett sammelsurium av kommunala bolag. Miljonerna är i rullning.

Man blir betänksam av alla högavlönade personer som sparar in på skolan, fritidshemmen vården och omsorgen för att kunna upprätthålla sina privilegier.

Att personer i hemtjänsten inte kan ersättas med vikarier när de är sjuka och att man inte tar anmälningarna till Arbetsmiljöverket om kristen i Hemtjänsten på allvar. Istället för att gå igenom systemet och förbättra det för de som jobbar med gamla och sjuka gör Göteborgs politruker allt de kan för att slippa ett vite. De vill inte betala 1 miljon till arbetsmiljöverket. Någon självkritik lyser med sin frånvaro. Cheferna på förvaltningarna menar att de tillgodoser Arbetsmiljöverkets krav. De vill inte betala arbetsmiljöverket några pengar.

Det hade varit snyggare om Göteborgs direktörer och chefer erkänt att de felat i fråga om Attraktiv Hemtjänst och Plugo, att de faktiskt hade stressat livet ur sin personal. De hade kunnat vidtagit åtgärder för att minska stressen, men något sådant sker inte.

Staden vill inte betala något vite. Den vill inte vidta åtgärder för sin personal. Cheferna vil inte be om ursäkt. De vill inte se risker och problem. De vill slippa betala vite.

Att personalen måste stressa och mobilerna inte fungerar – ja det är så lätt att vifta bort för en chef som har betalt för att göra just detta: Vifta bort problemen, låtsas som det regnar och piska personalen hårdare.

För att slippa betala vite till Arbetsmiljöverket.

Medan eliten skor sig på andras arbete gror missnöje och främlingsfientlighet lite lagom mycket för att distrahera människor från klasskamp och ekonomisk statistik.

Och något vite kan det inte bli tal om bara för att undersköterskorna måste stressa sig igneom dagarna.

Det finns ingen anledning att rösta på SD eller Liberalerna bara för att det finns mutkolvar och bestickning i Göteborg, men den politiska opinionen följer sina egna regler. Kanske gynnar bristen på moral och etik bland högavlönade mutkolvar partier som Kd och V. Det vore kanske inte något fel.

Men något vite kan det inte bli tal om.

Göteborg är Göteborg och det finns skäl till att det ibland kallas Muteborg. Ofelbara chefer som håller varandra om ryggen är ett av dem.

Liberalernas knytnäve


Borgerliga läsare varnas för ni lär inte hålla med mig en centimeter i detta inlägg. Men betänk då att slaveriet är en del av den liberala traditionen. Det var inom ramarna för Liberalismen som det amerikanska slaveriet nåedde sin kulmen. Det var under den liberala tanketraditionen och liberala tänkare som John Locke som det betraktades som normalt och naturligt att förslava afrikaner och indianer i USA.

Det är fakta och det säger inte bara det mesta om Nyamko Sabuni och hennes partikamrater utan också om hur man ska tolka deras förslag, deras synpunkter och deras kritik mot arbetarrörelsen och indirekta kritik mot Kommunal och deras medlemmar.

Liberalernas senaste briljanta uppslag om att tillföra 100 miljoner till vårdforskningen kan lätta förstås om det kopplas till Locke och slaveret. Det blir lättare att förstå vad Barbro Westerholm *egentligen* står för under den polerade ytan.

Istället för att tillföra fler resurser till undersköterskorna vill alltså Barbro Westerholm tillföra 100 miljoner till forskningen.

Inte till arbetsmiljön, inte till fler händer inom vården, inte till högre löner utan till forskning.

Indirekt är det här givetvis en svidande kritik av Kommunals undersköterskor och mot Tobias Baudins och Anna Skarsjös arbete liksom mot socialdemokraternas uppfattning om rättvisa.

Det Liberalerna säger är ungefär: Vi måste ta reda på hur vi kan få runt 200.000 undersköterskor att jobba hårdare.

Förr i tiden kallades de som jobbade med äldre för ”hjon” och det är tämligen uppenbart att Liberalerna har kvar tanken om att det är okunniga hjon som är problemet i äldreomsorgen.

Att problemet skulle vara överbetalda generaldirektörer, landshövdingar, stadsdirektörer, stadsdelsdirektörer eller administratörer på intraservice – ja så långt kan inte Liberalerna tänka. Inte heller har de mage att föreslå att 349 riksdagsledamöter blir 249, att det liberala kungahuset avskaffas eller att man lägger ned Tillväxtverket eller någon onödig myndighet i mängden.

Någon självkritik eller självinsikt hos Liberaler har inte förkommit de senaste 20 åren, men det går bra att nå 3-4% ändå vilket självklart är ett fantastiskt resultat för efterföljarna till forna tiders slavägare.

Liberalerna försvarar den intellektuella medelklassen och deras privilegier och använder ständigt nya fasader för att få onödiga akademiker in i välbetalda arbeten.

Det behövs fler akademiker som forskar om vård snarare än baspersonal som utför vården är Liberalernas senaste snilleblixt. Denna gången signerad Barbro Westerholm som givetvis själv är forskare.

Att vare sig hon eller någon annan liberal brutit med Liberalernas idéhistoria (som godkänner och normaliserar slaveri) säger en del om vad de 100 forskningsmiljonerna ska användas till:


Att piska Kommunals medlemmar hårdare.


Att Westerholm själv varit priviligerad generaldirektörer och priviliegerad professor och ”pinkwashat” sig själv (1979) betyder inte att hon brutit med den liberala traditionen om slaveriet – hade hon brutit med det skulle hon varit socialdemokrat, vänster eller miljöpartist.

Uttalanden om”det goda samhället” och ord som ”etik” och ”förbättra människors tillvaro” kan användas av alla – facister, nazister och såklart liberaler. Bakom de fagra orden väntar sedan praktiken: sämre arbetsmiljö, lägre löner, korruption och nepotism.

På liberalernas hemsida erkänner Liberalerna öppet att de utgår ifrån John Locke – personen som förespråkade slaveri. Locke dog 1704 – levde större delen av sitt liv på 1600-talet och det är ungefär där som liberalerna stannat i tanke, etik och handling. De förespråkar än idag 1600-tals moral.

1600-talets moral tydligt märktes hos Björklund när han fortsatte att försvara sin älskade medelklass. 1600-talets moral är uppenbart även hos hans efterträdare Sabuni. Och när en liberalerna uttalar sig om hemtjänsten kan vi vara säkra på att det är 1600-talets klassamhälle de utgår ifrån. Vilket bådar mycket illa för Kommunals medlemmar och arbetarklassen.

Någon lösning på klassproblemen, ekonomin eller stressen och den dåliga arbetsmiljön har inte Liberalerna. Tvärtom, de lär fortsätta göra som de alltid har gjort:

Göra livet sämre för de som jobbar praktiskt, ställa arbetare mot arbetare och ta av samhällets resurser till sig själva.

Märk väl att Liberalerna helt saknar politik och förståelse och lyhördhet för de som faktiskt jobbar med omsorgen – nu som alltid är det deras omhuldade akademiska medelklass som ska håva in skattepengar.

Skillnaden mellan socialismens värderingar är markant.

Är det långfingret Barbro Westerholm ger till Tobias Baudin och hans medlemmar och till Anna Skarsjös Göteborgare eller är det knytnäven?

Helt säkert är att Liberalerna aldrig varit ett arbetarparti och aldrig lär bli det heller. Det är ett parti för administratörer och lärare (de flesta skattefinansierade) och för journalister (som får presstöd.) Samt för historielösa personer som inte riktigt kan välja sida och som tycker L är en bra kompromiss.

Indirekt göder Liberlaerna främlingsfientlighet, extremism och Sverigedemokrater. Det värsta är att deras politik och deras värderingar kanske skiljer sig mindre från såväl Sverigedemokraternas som facisternas än man tror.

Malcom Kyeyune skrev redan den 28 sept 2019 att medelklassen och dess drömmare inte hade någonstans att fly. Nu flyr medelklassen till fiaskopartiet Liberalerna och kanske kan medelklassen fortsätta att fly till just Liberalerna.

Att forska på hur andra jobbar kanske blir en miljardindustri i framtiden. För varför bara forska på det arbete Kommunals medlemmar gör? Forska om busschaufförer, expediter, metallarbetare och hantverkare också – låt miljonerna rulla. Alltid gör det någon Liberal glad och medelklassen behöver forskare, många forskare.

LO har många medlemmar att forska på – så vad väntar vi på?

Ungsvenskarna och ignoransen

När det gäller anti-demokratiska ageranden finns det många som med rätta tycker att det mest anti-demokratiska partiet i Sverige idag är SD. Deras ungdomsförbund är utan tvekan anti-demokratiskt och arbetar aktivt med att göra skillnad på människor och människor. Det sägs inte rent ut, men DNA och etnicitet väger tyngre för ungsvenskarna än innehållet i själen och karaktären. De suddar därför ut det budskap som Martin Luther King en gång lärde oss att älska.

Det är lite betecknande att dagens ungsvenskar är så historielösa att de inte ser kopplingen med den högerextrema ideologi som lade Europa i ruiner mellan 1939-1945. De personer som kallar sig ungsvenskar har samma ideologi som ”ungtyskar” och deras främlingsfientliga politik närmar sig allt mer mörka krafter som Alternativ för Sverige och Alternativ för Tyskland.

Kanske borde de här personerna besöka Torgny Segerstedts monument på Vasaplatsen i Göteborg för att ana kopplingen med sin egen ideologi och andra högerextrema ideologier som facismen, nazismen och Pinochets Chile? Det finns något nästan religiöst bakom en grupp som fördömer klotter mot en person som gjort sitt bästa för att förstöra tryggheten för fattiga, svaga och gamla Stockholmare. Det finns något arrogant och häpnasväckande okunnigt hos personer som återupplivar ideologier som misslyckats i alla tider och skapat krig, klassklyftor och ”helvetet på jorden”.

Tro fan att folk som är icke-etniska svenskar är rädda för Jomshof på Universitet. Rörelsen han kommer ifrån delade ut flygblad i Bergsjön om ”repatriering” till alla utan ”svenskt” efternamn. Övriga grannar jugoslaver, araber, iranier, irakier, somalier skulle skickas hem. Den typen av extrem politik – repatriering döljer sig bakom ungsvenskarnas ideologi. Det handlar om att människor inte längre är lika mycket värda. Om att riva upp FN:s stadgar och gå tillbaka till en männikosyn som rådde på trettiotalet.

De talar om att myndighetsspersonal och lärare ska arbeta mot radikalisering vilket får anses innebära en viss form av självförakt eftersom Ungvenskarna själva är bland det mest radikala som finns i dagens Sverige. De om några göder extremism med en ideologi som i sina stycken är påfallande lik Breiviks.

Jag vill undvika att nämna de här tre ungsvenskarna vid namn, men konstaterar att de tillhör toppskiktet av en av Sveriges farligaste och mest extrema rörelser i samtiden. Deras förslag har dock sina meriter. För det är svårt att tolka det som något annat än att Ungsvenskarna vill förbjuda sig själva. Så kanske är det ett bra förslag? Det är inte svårt för en sköldpadda att se likheten mellan Ungsvenskarna och Hitlerjugend.